Allt Liv är Skapande Ljuskraft - Allt Liv är ett Tillstånd.

Allt Liv är Skapande Ljuskraft -

Allt Liv är ett Tillstånd.
Klanger,

Klangerna

Skänker Liv

Till Frusna Själar,


Såg pelare framför mig. Varat var en Underbart Vacker sal. Taket var StjärneHimlen. Golvet var Marken och ändock Havets Botten med Glittrande sand eller Snöstjärnor. Det var Pärlemor – Vitt och ändock inte Vitt- Den absolut bästa bilden blir Dimma genomlyst av Den Goda Solen. Samtidigt är det en Levande Yta ett Böljande, ständigt Nyskapande Hav. Pelarna har tidigare visat sig i Nattens Drömliv – De är Ljuspelare, De är Kristallstavar och inom dem pulserar levande energier. Inte Pulserar och ändock pulserar, det är strömmande Eteriskt Liv. Dessa Pelare Bär upp HimlaTaket, nej dessa Pelare Förenar HimlaHavet och JordeHavet. Det är Universums TempelSalar.
I Nattens DrömLiv ville jag inte skriva – Varför skall jag skriva …
Gång på Gång återkom:
LjusSkapande Krafter – LjusPelare – Livets Träd Är LjusSkapande Krafter – LjusPelare. Ljuset Strömmar, Ljuset Lever, Ljuset Är Liv,
Livets Träd, TempelTräd, LjusSkapande Liv.
Klanger, Klangerna Skänker Liv till Frusna Själar,
SnöKristaller, SnöStjärnor, SkaparLjus, SkaparKraft, SnöStjärnan, Är DansAnde SkaparLjus.

Skapande Ljus ger Liv, LjusKunskap, Ljus Kunna Ande,
LjusKunskap talar I Andens Sken:


LivsKunskap Är då Tanken Talar I Andens Sken.
Allt Liv är skapande Ljusenergier. Är skapande Ljuskraft.
Om ni kunde se dessa krafters verkan. Skulle ni överallt se Ljuspelare med strömmande energier. Ibland tillåts ni att se dem.
Då är JordeFamnen Höljd i ett Skimmer. Då Bär HimlaValvet gråa Mantlar – HimlaHavet är Höljt I Gråhetens Skimmer. Det är då Den Goda Solen sänder Solstrålar ned Till Modern. Det är då Solstrålar strömmar Synliga. Dessa är då Ljuspelare mellan Himmel och Jord.
Detta mellan är inte mellan. Detta mellan är ett aldrig avgränsat upphörande.
Allt Liv är skapande Ljuskraft.
Allt Liv är ett Tillstånd.
Dessa tillstånd väljer olika kroppar eller Lever I Olika Kroppar.
Det handlar inte om att vara Sten, Växt, Djur eller Människa.
Det Är ett Tillstånd buret av LjusKraftens Längtan Till Sant Skapande.
Därför finns ingen skillnad mellan utvecklingsfaser. Det är ett Uppgående I varandra.
Allt är en FödsloLängtan.
Allt Är en Skapande Impuls.

Kropparna behövs för att Själens Öga skall Känna igen Tråden I Livets Väv.
Detta behövs för att Själens Öga skall Se Tråden I Livets Väv.
Livets Väv Upphör Aldrig.
Livets Väv Är ett Böljande Hav av Skapande Ljus.
Havet är Himlen, Jorden, Alltets/Universums Eteriska Strömmar.
Det Seende Ögat kan Se och Känna detta Strömmande Liv I Trädens vara eller Liv.
Träden I det så kallade Synliga Varat/Fysiska Varat är bilden/Klangen av Livets Träd. Där de Eteriska Strömmarna Alltid Strömmar Uppifrån och Ned I en Ständig Strömmande Växelverkan. I en Levande Växelverkan mellan/I Ljus och Kärlek.

Livet är inte, Består inte av att vara Sten, Växt, Djur eller Människa.
Livet är ett Skapande Tillstånd.
Livet är ett Sant Skapande.
Där Ljusenergierna söker de kroppar, vilka Behövs för deras SkapelseLängtan.
Dessa Tillstånd förändras hela tiden. Dessa tillstånd är Föränderliga liksom Tiden inte är Tid. Även Tiden är ett Levande Tillstånd, ett icke statiskt vara, tiden är en Tidsström. Därmed är Tiden Föränderlig och Upphör Aldrig.
I den statiska tiden formas begrepp. Begreppsbildningar är Förringande av den Levande Skapelsens Processer eller Skeenden. Begreppen hör inte hemma i den Levande Skapande Strömmens Liv.
Begreppen om att vara Högre Stående eller Lägre Stående Är Feltolkade Skeenden.
Livet Är att Älskande Vara i ÄR.
Livet Är att Vara i det Skapande Nuet.
Det innebär inte att ni skall leva utan ansvar, det innebär att ta ett större ansvar för tillblivelsens Liv och Verkan.
Det är av största vikt att Leva I den Skapande Strömmen.

Trådarna I Livets Väv Är Ljustrådar.
Då människan avviker från det strömmande vävande Samskapandet går tråden av för en stund.
Dessa Ljustrådar Är Vävda av Änglars Händer, i enlighet med Den Store Andens och den Sanna Moderns Strömmande Ljus och Kärlek.
Då Ljustråden går av sammanfogas den åter av Gudomens Skapande Kärleks Vilja.
Då Glädjens Tacksamhet fyller människans Hjärta blir sammanfogningspunkten/knuten en Gyllene Pärla.
Om människans egentanke av människan tillåts att ta över blir denna punkt ett svart hål. Detta svart hål är skapat av människans sorg eller tyngd.
Denna Sorg är det icke Lyssnande Sinnet.
Det icke Lyssnande Sinnet Öppnar Rädslans Portar.
Vilket får hela Skapelsen att Darra.
Vilket får Hela Skapelsen att Gråta.
Det Levande Skapandet i Väven Upphör, Förvirring Skapas I JordeDrömmen.

Det enda människan har Behov av är att Finna den Bejakande Glädjen.
Denna Bejakande Glädje Lever och Verkar I Alltets Famn. Lever och Verkar I hennes Bröder och Systrar. Hennes Bröder och Systrar Är Stenar, Växter, Djur samt de mänskliga Tillstånden.
Hon kan uppleva deras Glädje Genom att Möta StjärneLjusen.
Stjärnorna Förverkligar sig I Alla så kallade Jordekroppar.
Genom att inte svara till Hjärtas Röst, skapas Oerhörda Sår I Evighetens Famn.
Det går dock Aldrig att Välja Bort Hjärtats Väg. Det går att försöka Stänga den för en Tid. Tiden Är Föränderlig … Där Ljusenergierna söker de kroppar, vilka behövs för deras SkapelseLängtan.
Dessa Tillstånd förändras hela tiden. Dessa tillstånd är Föränderliga liksom Tiden inte är Tid. Även Tiden är ett Levande Tillstånd, ett icke statiskt vara, tiden är en Tidsström. Därmed är Tiden Föränderlig och Upphör Aldrig.
Hjärtats väg Är Själens Destination.
Själen Förverkligar Andens FödsloRätt Genom Jagets Svarande Kärleks Vilja.
Destinationen Är Där.
Destinationen Lever I Ljusets SkaparKraft.
Den Är inte kroppen, den är Templet.
Den Är Universums Oändliga Skönhet.
Den Är den Store Andens Ljus.
Den Är Den Sanna Moderns Kärlek.
Deras Ljus och Kärlek Är Förenad I människan.
Deras Ljus och Kärlek Är Förenad I Alla kroppars Tillstånd.

Krona - Stam - Rot
Krona - Stjälk - Rot
Krona - ”Sten” - Rot
Krona - Djurkropp - Rot
Krona - Människokropp - Rot
Överallt kan det Yttre Ögat Möta det Inre Ögat. Överallt Synes de Fysiska Landskapen. Dessa Är Själens Landskap – Dessa Är Andens Liv.

RegnBågsFärgens Väsen

Skimrande Böljande Grönt Siden Böljade I Vindens Famn.
Skimrande Röda LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Blåa LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Gula LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Kanske var det SolBollar, kanske var Det RödBollar, kanske var det BlåBollar, kanske var det SolFjärilar.
Vackra Var De att Beskåda, Vackra var de för Ögat att Möta, de Skimrade I Regnbågens Alla Färger.
Regnbågens Alla Färger Spred Glädje I Sommarängens Famn.
Ängens Famn Fylldes med Glädjen och kittlade Gräset till Böljande Havets Rörelse.
I Gräsets Famn Levde Maskrosor, Rödklöver, Blåklockor och Smörblommors SommarGlädje.
Den Goda Moder Jord Höljde dem med Kärlek.
Den Goda Fader Sol Smekte dem med Ljus.
SommarVinden Lockade dem till Dans.
Till Dansande SommarGlädje.
Det Gröna Gräset Badade I Kärlekens Varma Röda Färg.
I Gräsets Famn Dansade Röd, Blå och Gul.
Dansade, Dansade Runt i Ring.
Öppnade Ringen och Dansen blev en Svans.
I Långdans trippade Gul, Blå och Röd med Lätta Svävande Fötter.
JordeTyngden Fanns Icke mer. Blå, Röd och Gul ändrade Färg hela Dagen.
Än var de Lysande Eldar, än var de Natthimlens Blåa Mantel och än var de Violetta och Vita.
Det Blåa HimlaHavet var ovan dem och Det Blåa JordeHavet var under dem I Dagens Famn.
Om Morgonen var Himmelens Salar Fyllda med Nyvaknad Kärleks Ljus.
Om Aftonen Var Himmelens Salar Fyllda med Fördjupad Kärleks Ljus.
I den Tidiga Morgonen Glittrade DaggDroppar I Gräsets Famn och Fyllde Deras Ögon med Ljus.
Om Aftonen Dansade Älvor Runt om dem och Fyllde deras Ögon med Drömmarnas Ljus.
Den Goda Fader Sol Seglade I HimlaHavet och Smeket Varat med Gyllene Ljus.
Ljuset Fyllde Hjärtat och Hjärtat var en Inre Sol.
Om Våren och om Sommaren var Moder Jord Skrudad I Sin Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Om Hösten och om Vintern Var Modern Skrudad i Sin Skimrande Böljande Vita SidenMantel.
Om Hösten Höll Moder Jord Alla BlomBarnens Händer.
Ängen Vandrade In I Hennes Famn.
BlomBarnen Vaggades till Ro och Drömmande Sömn.
De Drömde om Havets Smekande Liv.
De Vandrade In I Havets Famn – De Steg Ned I Havet.
Lade sig på Havets Botten och Vilade I den Mjuka Sandens Famn.
De Höljdes av Vattnets Liv.
De Kände Havet Rörelse och Havets Andning.
De Öppnade sina Ögon och Såg.
Såg SolStrålarna Genom Havets Yta.
SolStrålar – Dansande Ljuspelare Klöv Havets Blåa Yta.
Det Blåa Havet Skimrade I Grönt.
BlomBarnen Mindes Moder Jords Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Nu Dansade De I VinterÄngens Famn där människoBarnen inte såg dem.
De Fylldes av Längtan att Dansa I SommarÄngens Famn där människoBarnen ser dem.

Det Gyllene HimlaHavet och Det Gyllene JordeHavet Omfamnade Varandra,
Blommor Växte Upp I Deras Famn,
En Äng med Röda Blåa Gula Blommor
Blommorna Strålade I Skönhet,
Blommorna Gav Ljus Till Världen,
Ljuset Strålade I Världen,
Och
Åter Till Blommornas Famn.

I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Värmen steg upp I Trädens Stammar.
Värmen Fyllde Trädens VinterLiv med Kärlek.
Träden Längtade efter Sommarens Liv.
Efter att Känna Bladen Kittla och Smeka Huden.
Träden Längtade efter Bladens Sånger.
Bladens Sånger Levde I Träden.
Moder Jord kände Trädens Längtan och Vaggade Träden till Sömns.
Träden Hörde Sånger I sitt Inre.
Träden Drömde om Sommarens Liv.
Snö Började att Dansa I Luften.
Snö Dalade Mjukt och Svävande Ned och Slöt Träden I Sin Goda Famn.
Skrudade Träden med Tusende Stjärnors Ljus.
Skrudade Träden med Gnistrande SnöBlad.
VinterVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VinterVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Träden vaknade Ur sin Drömsömn och Såg de Tindrande SnöBladens Ljus.
Träden Fylldes av Stillsam Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VinterSånger.
Klingande Klanger Fyllde Luftens Vara väckte Den Goda Solens Värme till Liv.
Den Goda Solen Smekte Vinterns Tid och Våren Vaknade till Liv.
Våren Vandrade in i Skogens Famn.
Våren Skrudade Trädens Kronor med Gyllene Pärlor.
De Gyllene Pärlorna Öppnades och Blev Skimrande Gröna Blad.
VårVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VårVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Trädens Liv Strömmande åter i Varat.
Träden Fylldes med Porlande Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VårSånger.
Den Goda Solen Smekte Vårens Tid.
Blommorna, Fjärilarna och Fåglarna vaknade till Liv.
Sommaren Vandrade in i Skogens Famn.
Träden var Skrudade i Sina Vackraste Kläder
Träden Sjöng Sommarens Sånger.
Trädens Drömmar Levde I Varats Famn.
Lockade Blommor, Fjärilar och Fåglar Till Dans.
Drömmen och Livet Förenades med Gyllene Band.
Ett Bröllop i Skogens Liv var det.
BröllopsDansen varade i Dagarna Tre så Vandrade Hösten In I Skogens Famn.
Träden Skrudades I Flammande Röda Kläder.
Kärlekens Värme Strömmade I varats Famn och Åter Till Moder Jords Famn.
Vintern Vandrade In I Skogens Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.

Barnet och Regnbågens Färgväsen

Det kan vara svårt att göra sig en Verklig bild av vad det är att vara världen. Vi har gång på gång återkommit till att Barnet är världen.
För många år sedan fanns det ett TV – program som bar namnet: Linus på Linjen.
Linus på linjen var en pojke av en tråd. Det är mera riktigt att säga att Linus var den böljande rörelse tråden levde i. Allt det Linus mötte och även Linus Formades i eller genom denna Tråds Rörelse.
Det var en VågRät Tråd eller en Horisontell Linje.
HorisontLinjen – Det är en Vacker bild att leva med.: Vara i Livet och Se Horisontens Skimrande Skönhet I Nuet.
Denna Linus på Linjen är en Mycket God bild av att vara Världen:

Då vi vuxna kan följa denna rörelse är allt väl.
Det är då RegnBågen syns på Himlavalvet.
Regnbågens Färger Skimrar i Världens vara.
Alla Dess Färger Är I Våra Själar. RegnBågens Färger är Därigenom Våra Liv. Samtidigt är de Världen och samtidigt Är de Gudomen.
Det Är Ljus eller Liv som Strömmar och Pulserar i en Evig Harmonisk Flödande Rörelse.
Det Finns Där för dessa Färgers Inneboende Väsen och Liv är det enda vi egentligen känner igen.
RegnBågsLjuset Är vårt Födslominne.
Det Ljuset Minner Oss Om den Kärlek Vi Skapades och Föddes Ur.
Ser vi nu Träden framför Oss – Träden vilka har Levt med oss i hela detta arbete, vad sker då.
Roten är – Fötterna Är nedbäddade i Moder Jords Famn. De Är Höljda av och Med Moderns Kärlek. Kvinna – Moder. De är Omgivna av och Med Värme – Eld. Men inte Förtärande Eld utan Belivande Eld.
Genom Trädets Stam – I Trädets kropp Strömmar Energier – Livsströmmar Uppåt och Nedåt i Harmoniska Rörelser.
Kronan Öppnar sig – Strålar Bejakande Utåt, samtidigt Öppnar den sig För Det Andliga Ljuset. Fader Sol Smeker Trädet med Ljus – Strålarna Vägleder. Man – Fader. Den Moderliga och Den Faderliga Gesten Visas Oss. I dess mitt Strömmar RegnBågsLivet.
Detta lever I sagans sanna Värld – Skomakaren ger Skor att Vandra Ut I Världen. Föräldrarna ger Barnet Kläder – Höljen – Tillit. Konungar/Drottningar – Prinsar och Prinsessor. Trollen och Häxorna. Dessa Oändligt Vackra och Sanna SymbolBilder. De är inte Symboler De är Andliga reala verkligheter. De Är Sannhet och Inte Sanning. Om de inte ”Föskönas”, vilket så ofta sker. För att vuxna förringar Barnets Sanna Väsen. Barnet Känner igen sig i sagans I Sannhet berättade ord. Omskrivningar behövs Inte – sagans Visdom ÄR.
Detta är även SymbolBilden av Universums Totala Liv. Droppen I Havet – Delarna Blir Helheten. Grenen på trädet – delarna Blir Trädet och så vidare i all oändlighet. Vi är delarna/Bilden av helheten. MikroKosmos och MakroKosmos verkan i Varandra. Energiernas Levande LjusRörelse – Kärlekens OÄndliga Kraft och Verkan.
Ser vi då Trädets gestalt visar sig verkligt och realt att RegnBågen Är Där.
Med ens ser jag varför det i Österlandet/Kina finns Fem Element: Jorden är Jorden och den Fysiska kroppen – Elden ger Värme – Vattnet ger Rörelse/Belivar –Luften ger Andning - Metallen ger Färg.
Metallerna finns Där och Lever i Planeternas verkan – Sfärernas Dans Finns Där och lever hos det Lilla Barnet i kvintskalan. Därav de Pentatoniska Instrumenten - DE Är Barnets Värld.
Ser vi så på Läkande Processer –Mycket Förenklat: Då vänds Trädet Upp och Ned – Huvudet blir Kronan. Vi botar Huvudets Smärta med Rotens verkan och så vidare.
Lämnar det – Schematiskt och Mycket Förenklat blir Bilden

En God Bild att Leva Med Är:

Slut Ögonen.
Känn Havets Doft.
Låt Havets Sång Fylla Dig.
Andas Med Sången.
Lugnt och Stilla.
Känn Fader Sol Smeka Dig Med Ljus.
Känn Ljuset Fylla Dig OvanIfrån.
Känn Värmen Fylla Dig.
Känn Moder Jord Hölja Dig Med Kärlek.
Känn Kärleken Fylla Dig NedanIfrån
Känn Ljuset och Kärleken Strömma I Dig.
Känn Fader Sols och Moder Jords Liv.
De Är Havets Belivande Rörelse.
Du Nedstiger I Havet.
Lägg Dig På Havets Botten.
Vila I den Mjuka Sanden.
Vattnet Höljer Dig.
Bubblor – LjusBubblor Stiger Upp Mot Ytan.
Violett- Indigo – Blått –Grönt – Gult – Orange – Rött - Violett
Öppna Ögonen.
SolStrålarna Klyver Havets Yta.
Ljuspelare Fyller Havet.
Havet Skimrar I Gyllene Grönt.
Dansande LjusVarelser Lyfter Upp Dig.
Havets Sång Är I Dig.

Den Gröna Färgens Väsen <¤> Det Gröna Barnet

Sommaren Lever I Hjärtat
OM
Vintern
¤
Vintern Lever I Grönskan
OM
Sommaren
…
Jord Eld Vatten Luft
Trä Eld Metall Vatten

Jordens Bröst
Lyssna
Jordens Pulserande Hjärta
Rytm

Vatten Metall Eld Trä
Luft Vatten Eld Jord
…

HimlaHavet var Fyllt med Glittrande Ljus.
En Skimrande SidenMantel Höljde Världen I Nattens Famn. Himlens Slända hade Snurrat I Dagar och I Nätter. Dess Trådar var Spunna av Nattens IndigoLjus av Himlens Väverskor. Manteln var beströdd med Tusen och Åter Tusen Diamanter. Gyllene Ljus, Silverne Ljus, RegnBågsLjus. Natten Skimrade Svagt I Smaragdens Gröna Färg.
I Vinterns Morgon Tindrade StjärnLjusen, StjärnLjusen Dansade I Glädje.
I Vinterns Tid Strålade De I Himlens Välvda Vackra Salar.
Strålande Ljus Seglade – Vandrade Ned Till JordeHavets Famn.
Fyllde JordeHavet Med Ljus.
Ljuset Väckte Den Nya Dagen Till Liv.
Dagen Öppnade Sin Godhets Famn och lät människorna Möta en Ny Strålande Värld.
Tusen och Åter Tusen Diamanter var i JordeHavets famn. Marken var beströdd Med Nattens Strålande Pärlors Ljus. Vinterns Liv hade Vandrat In I Tidens Rum.
Marken var Inbäddad I Ren och Vit Snö. Strålande Ren och Vit var Marken. Inbäddad I Böljande Höljande Snö. Snön Var Gräs Var Blommor I Vinterns Tid.
Fader Sol Smekte den Rena Vita Snön. Luften Fylldes Med Silverne LjusKlanger. LjusKlangerna Skapade Strålande LjusBlommor. Iskristallers Liv – SnöBlommors Liv. Diamanterna var inte Längre Diamanter de Var Blommor av Snö.
Blommor – FrostStjärnor – Himlens Stjärnor – Himlens Blommor – Himlens Stjärnor Speglar sig I JordeHavets Famn I Vinterns Liv.
Den Vita Marken, SnöGräset Smekte Världen, Var ett Böljande SnöHav Med Strålande Iskristallers Blommors Doftade Renhet och Ljus.
Världen Omslöts av Renhetens Klara Kristallers Ljus I den Sanna Sommarens Tid. I det Inre Förinnerligande Ljusets Tid
Överallt levde Bilder för människorna De mindes Sommaren med Ljus och Glädje. Ljuset och Glädjen sökte fylla deras Inre.
Ljuset Skapade Sånger och Berättelser inom dem: Dansa I Vinterns Äng, Inre Levande Liv. Elden, Hjärtats Liv LEVER i det Inre. FörDjupas FörInnerligas.
Blir Liv Då Livet Åter Dansar I SommarÄngens Famn.
Om Sommaren Dansade era Fötter i Ängens Liv. I Sommarens Äng. Om Våren Dansade Blommorna I Ängens Famn. Om Sommaren Dansade Livet I Ängens Famn. Om Hösten Dansade Löven I Ängens Famn. Om Vintern Dansade Livet Inom Ängens Famn. Om Vintern Dansar era Fötter I Ängens Famn I Vinterns Äng.

JA
SOMMARENS ÄNG
SPEGEL SPEGEL I LIVET ÄR
VINTERNS ÄNG
VINTERNS ÄNG
SOMMARENS ÄNG

Detta Var den Värld människorna mötte denna nya Dag.
En Strålande Vinteräng mötte deras ögon. I Moder Jords Famn levde Nu Sommarens Äng,
Blommornas, Trädens, Växternas Liv. Värme och Ljus Vävdes Runt deras liv. Dvärgar Gnomer och Undiner Vårdade Deras liv. Bäddade runt Dem och matade dem med Jordens Liv. Dagar och Nätter Förflöt. IsKristallers Liv, Renhet ,Sannhet, Skönhet och Bejakelse Levde i Överjordiska Klanger sjöngs i världen för människorna.
RimFrostStjärnor Doftande Rosors Famnar Tindrande och Glittrande I Nattlig Famn
Strålande och Gnistrande I Dagens Famn
Växterna Sov och Drömde. I Drömmen Skapades deras Nya Liv.
Bilder Steg Upp till det Synliga Varat och Deras Gestalter Levde I Iskristallernas SnöStjärnors Vara.
Den Sovande SommarÄngen Vilade I Moder Jords Famn. SommarÄngen Gavs Värme Vid Hennes Hjärta.
Ovanför Marken Var Drömmen om deras liv. Drömmen var det som Talade och Sjöng För och Till människorna. Drömmen Var det som Födde Längtans Ljus I deras Själar. Drömmen var det som Födde Kärlekens Ljus I deras Själar.
Våren vandrade in I Tidens Famn.
Varsamt och Sakta Väcktes Drömmen Till seende Mötande Liv.
Växterna Steg In I den Synliga Världen.
Snart Var Sommarens Äng Åter I Världen.
Gräset Var Åter Grönt ett Böljande Grönt Hav.
Barnens Fötter dansade Nakna och Smektes I gräsets Famn.
Träden Susade och Sjöng.
Vinden Smekte Kinden med SommarVärme.
Blommorna Log och Fjärilarna Dansade I Ängens Famn.
StjärneLjusen Var Nu Åter I HimlaValvets Famn och Drömde om Vinterns Tid. I Himlens Famn levde Nu Vinterns Äng, Blommornas, Trädens, Växternas Liv.
Värme och Ljus Vävdes Runt deras Liv. Änglar, LjusVarelser Sylfer och Salamandrar Vårdade Deras liv. Bäddade runt Dem och matade dem med Himlens Liv. Dagar och Nätter Förflöt. Vinterns Dröm Lever I Grönskan Om Sommaren. Så Vandrade Hösten In I Tidens Rum Varsamt och Sakta Väcktes Vinterns Ljus.
Ja, Vinterns Äng - Spegel Spegel I Livet ÄR - Sommarens Äng, Sommarens Äng - Vinterns Äng. De Vandrar In och Ut I Varandra.
...

I Sommarens Tid stod Träden Skrudade I Gröna Kläder.
Träden Susade och Sjöng Sommarens Sånger.
En Solstråle Kände Trädens SommarSång.
Letar sig Fram Smeker Dem Med Ljus och Kärlek.
Deras Kronor Öppnar Sig och Hälsar Livet.
Skogens Famn Öppnar Sig och Visar SommarÄngens Liv och Vara.
Marken Är Skrudad Med Tusende Blommors Liv.
Blommorna Glittrar och Dansar I Gräset.
Gula – Röda – Vita – Blåa – Gula – Röda – Violetta – Blåa.
Gräset Böljar Är Havets Våg.
Gräset Glittrar,
Glittrar I Sommarens Ljus.
RegnDroppar – DaggDroppar är Pärlor I Gräsets Famn.
Gräset Möter Foten.
Grön är Sommarens Klädnad.
Skapad av Himlens och Havets Blåa Famn.
Skapad av Solens Gyllene Ljus Då Ljuset Fyller det Blåa Ljusets Famn.
På Ängen Dansar Barnen med Nakna Glada Fötter.
Den Blåa Himlen Är Över Dem – det Blåa havet är Under Dem.
Den Goda Solen Smeker Barnens Dans.
Fingrar Binder BlomsterGirlanger och Skrudar Barnens Liv.
Ängen Blommorna och Gräset Fyller Barnen Med den Gröna Färgens Liv.
Hösten Kommer.
Vintern Är –
Barnen Drömmer -
Barnen Målar Nu Med Den Gröna Färgens Liv.

G – Gudom – Grund - Gå – Gunga – Grönska – Glömma – G – Börjar Någonstans i Hjärttrakten och Öppnar sig Utåt – Visar Något.
Den Gröna Färgen Är Bilden av Livet. Bilden av EterLivet.
Den Gröna Färgens Väsen Lever I Bilden av JordeHavet eller GestaltBilden av Moder Jords Famn.
Sommarens Äng och Vinterns Äng Är JordeHavets Famn. Böljande Liv - Yttre Liv och Inre Liv. Den Blåa Himlen och det Blåa Havet Omsluter Oss Är Skapelsens Stora Famn. Ljuset Lever Runt Oss och I Oss. Strålar Till Oss. Det Gyllene Ljuset och det Blåa Havet Möter Varandra. De Förenas och Den Gröna Färgens Väsen Lever I Grönskans Famn. Lätt Är det Här att Fastna I den Yttre Bilden. Det är lättare så för tanken. Sommaren Lever I Hjärtat OM Vintern. Vintern Lever I Grönskan OM Sommaren. Sommarens Äng Blir Här JordeHavet och Vinterns Äng Blir Här HimlaHavet. De är I egentlig Mening Aldrig åtskilda Utan Är en Levande Samverkande Ström. Precis som Elementen i egentlig mening Aldrig är Åtskilda Utan Samspelar/Samlever I Skapelsens Liv:
Jord Eld Vatten Luft
Trä Eld Metall Vatten
Jordens Bröst
Lyssna
Jordens Pulserande Hjärta
Rytm

Vatten Metall Eld Trä
Luft Vatten Eld Jord

För att Se Den Gröna Färgens Väsen. Se Den och på Djupet Känna den Värld det Gröna Barnet Lever i kan vi göra ett experiment.
Vi ser den Gröna SommarÄngen Vandra In I Vinterns Famn. Däri Omvandlas SommarÄngen Till Vinterns Äng.
Sommarens Äng Är Nu en Vinterns Äng.
Den Synliga Marken eller Huden Är ett Skyddande Hölje. Det Inre Är Nu Sommarens Pulserande Liv.
Det Pulserande Livet ÄR NU: Tanken > den Tänkta Tanken.
Bilden blev Mycket Klar I mitt eget Upplevande av den Gröna Färgen. Många kullerbyttor skapades på grund av Tanken. Tanken Är ett Myller då den får leva ett eget liv. Började leta i böckernas värld istället för att levande LEVA med den gröna Färgen. I Förvirringen såg jag endast den yttre världen. Ja- Tanken gömde den reala Sannheten att Färgen Är Själens Upplevelse. Kunde inte för en sekund SE att Den gröna Färgen Är Vinterns Färg. Då alla kullerbyttor var klara Såg jag och Kände.
Bilden blev densamma som då vi Drömmer. I Drömmen Är Allt Möjligt men tanken talar om för oss att SÅ Är det Inte. Det ÄR bara en DRÖM.
Då jag Nu levde med Den Gröna Färgen tog tanken över och bildade Mycket snäva ramar. Tanken tog över Den Gröna Färgens Liv. Tanken stal Den Gröna Färgens Liv Ifrån Själen.
Tanken Kvävde Bildligt talat Den Gröna Själen. Exakt Det kan ske med det Gröna Barnet.
Drömmen ÄR Skapande Liv. Det Livet Förverkligas I Vårt Dagliga Liv. Eterlivet är Liv – Är Livets Ström. Vad sker om Foten Somnar- det Pirrar – Foten Finns Inte. Det är Då vi Upplever Livets Ström. Drömmen skjuter vi gärna undan. Ljuset – det kalla Ljuset Väcker Oss - Men Vi kan Ge Värme till Ljuset. Det Inre Ljuset belyser det Blåa och Grönt Uppstår – Vegetativt Liv. Det Livet skall Dock Inte Bli Sovande.
Ser vi endast och allenast på det Gröna Är det en stillastående Yta. Finns det något mer rogivande att beskåda än Den Gröna Ängen med betande kossor. Vill vi fylla det Gröna med Liv Börjar vi genast fyllas av längtan att måla rött eller gult eller… Annars Somnar vi in.
Ett Inre Välbehag Infinner sig.
Det Gröna Barnet Är Den Idisslande Kon – Förlåt!
Barnet kan tugga och tugga – Idissla - Lugnt och Stilla: Hur kan det komma sig att … Det ena leder in i det andra. Barnet sitter där i sin egen värld. Löser den ena livets gåta efter den andra. Den yttre världen kan var obehaglig – den vill så Mycket och jag hinner inte med. Det Inre Välbehaget breder ut sig.
Ett slags Ointresse för omvärlden kan vi likna det vid eller Slöhet.
Slöheten är den yttre bilden. Vi skall vara medvetna om att det är mycket starka strömmar i det inre, vilka tröttar barnet.
Det Inre Livet kan vara en Källa vilken Porlar utåt. Vara Sötman I Livet.
Bilden av Smält Socker var en av de första bilderna vilka steg fram.
Vitt Socker Smälts och Blir Gyllene Gult. Blir Det för Mycket Värmt blir det Svart. Den som har arbetat med smält socker minns säkert alla trådar. Trådarna blev fler och fler. Till slut var de överallt. De tog över glädjen i skapandet.
Trådarna Klibbar Fast – Stelnar och Går av. Dessutom Är de brännande.
Smält Socker – Sötman I Livet – Ja, så kan det vara då vi hanterar/”behärskar” Sötman. Då kan vi använda Sockret – det smälta Sockret till att Sammanfoga.
Om Det gröna Barnet får Somna In – Förstelnas Barnets Liv.
Nästa Bild vilken steg Fram var Klister – Klister har man också överallt då något skall limmas.
Den som satt en deg/vetebrödsdeg vet vad som sker då den Jäser Över Alla Kanter…
En annan God Bild Är att vara Förkyld. Lämnar alla delikata detaljer - Vi kan stanna vid känslan av Bomull runt eller i huvudet och Slem.
Lymfan Är också en God Bild – Lymfan Är ett Filter Vilket Renar och Samtidigt skyddar mot Infektioner. ”Lymfsystemet är viktigt för att kroppen ska kunna kunna försvara sig mot infektioner av olika slag. Systemet består dels av så kallade lymfatiska organ vilka bildar speciella celler som deltar i försvaret mot infektioner, dels av ett nätverk av lymfkärl som transporterar en vätska som kallas lymfa.”
Med ens förflyttar sig Sinnet In I Moder Jords Famn. Ser Rötter Överallt. Ser vattnets Strömmar- Så Stiger Sinnet upp Ur Moder Jords Famn och lever Med Bäckarna Med Floderna Med Havets Liv. Bäcken söker sig Vägar , Smakar på Jordens Sötma.
Söker sig Vägar Mellan och Över Stenar. Hälsar på Djuren, på Träden , på Växterna , på Stenarna.
Bäcken Blir en Å – Bäcken Blir en Flod - Kastar sig Utan Fruktan över Klippsprånget och blir till ett Vattenfall. VattenFallet Förenar sig Med Havet.
Den gröna Färgens Väsen Lever I det Strömmande – Drömmande – Skapande EterLivet. Är Liv och Samtidigt Visdom.
Det ÄR det Gröna Barnets Väsen.
Det gröna Barnet Utstrålar Visdom. Till det Yttre kan Barnet synas vara Slött och Drömmande – Vegeterande.
Detta Barn Längtar efter en Öppnande Famn. En Famn eller en Dörr Vilken står på Glänt. Ljuset/Handlingen sipprar in. Barnet behöver ”fångas” av Intresse för omvärlden.
Detta Barn Bör Inte utsättas för Stress. Söker den vuxne att påskynda Barnet blir verkan omvänd. Barnet Låser sig oftast och Kramp uppstår.
Den vuxne får helt enkelt förbereda sig några timmar tidigare. Då hinner de med det planerade.
I det skrivna lever och verkar så många bilder att det torde räcka för att finna bilden av vad det Gröna Barnet behöver.
Inte Kvävas av den Blåa Famnen och Inte Utsättas för FÖR Starkt Ljus.
Barnets Intresse för omvärlden måste väckas. Barnet Behöver hjälp att Våga Möta OmVärlden Utan att Barnet Pressas.
Det Flegmatiska Barnet är ett ”KörtelSystem” – och Flödet måste Lockas Till Liv. Barnets Liv skall inte Infekteras av sitt eget Liv – Barnets Inre Liv skall Befrukta det Yttre Livet.
”Sommarens Röda Själ Får Befrukta Vinterns Gröna Själ”.
Många Gånger I Mötet med Dessa Barn Fylls jag av Bilden av Buddha.

Moder Måne Är en Vacker Bild. Speciellt med avseende på De Processer Hennes Vara Påverkar:

Mindes Moder Måne - Mindes Bilden av Henne för någon Afton sedan - Moder Måne ÄR Föränderlig.
Moder Måne Höljde DÅ sitt Vara.
Höljde Sitt Vara i de Skiraste Skira Slöjor Spunna av Siden.
Siden Skimrande Med Safirens Blåa Ljus.
Moder Måne Smekte de Blå Slöjorna med Sin Skimrande Strålglans.
De SafirBlå Slöjorna Omvandlades Till Grönt.
Grönt - Grönt - Smaragdens Gröna Färg.
Moder Måne Var Beslöjad och Ändock Närvarande.

Den Gula Färgens Väsen

Det var en gång en Natt.
Natten var ingen Katt.
Stjärnorna Strålade Rena och Klara.
Visade att det Inte var Någon Fara.
Stjärnorna de Strålade och Kittlade Gryningen Till Liv.
HimlaSalarna Fylldes med Barnens Kiv.
Gryningen Fnissade och Skuttade Runt I Molnens Famn.
Sökte sig en Godan Hamn.
Så Blev det Då en Morgon så Underbart Skön.
I Denna Morgon Var Världen Ännu Grön.
DaggDroppar Glittrade I ÖgonVrån.
PärlHalsband var Trädda på Gräsets Strån.
Pärlornas Sång med Klockrena Toner Klinga.
Lockade Barnen till att Trippande Springa.
Nu Vandrade Morgonen In I Dagens Ljus.
Vinden Smekte Morgonen med Stilla Sus.
Den Goda Solen Seglade I HimlaHavets Famn.
Speglade sig I JordeHavets Hamn.
SolStrålar Upptäckte Dagens Liv.
Den Vandrade med Stora Kliv.
Strålarna Hoppade Hit och Dit I UpptäckarGlädje Yster.
Ingen var Här Dyster.
Dansade Runt I Ring.
Tingeli Ringeli Sving.
Nu Hördes MänniskoBarnen Sjunga.
När de I Träden Syntes Gunga.
Strålarna Kittlade Dem Med Ljus.
Fyllde Dem Med Lekande Bus.
Barnen Blev Till SolStrålar Gula.
När de I Ängens Famn Började Hjula.
Så Skyndade De sig Hem.
Målade Till Klockan fem.

DEN GULA FÄRGEN < > DET GULA BARNET

Vårens Tid var Kommen.
Fåglarna Sjöng Högt Upp I Skyn.
Dansade I Luftens Famn Fyllda Med Glädje och NyVaknat Liv.
Överallt på Trädens Grenar Syntes Små Pärlor.
Pärlorna Sjöng Gyllene LjusSånger
Den Goda Solen Smekte Trädens Kronor.
Pärlorna Blev Till Öppnade BladSkålar.
DaggDroppar och RegnDroppar Bar de I Sina Händer.
Dropparna Sjöng Klingande Sånger.
Dropparna Föll Mjukt Ned I Moderns Famn.
BlomBarnen Fylldes Med Dropparnas Ljus.
Ljuset Var Varmt och Gott att Leva I.
BlomBarnen kisade Emot den Goda Solen.
BlomBarnen Sträckte sig Upp Emot Ljuset.
De Trippade Högt Upp på Tå.
I Nästa stund Neg de Blygt Emot Allt det Nya De Såg.
Fjärilarna Vaknade.
Vaknade Till Dans.
Fjärilarna Dansade I Glädje Runt BlomBarnens Liv.
BlomBarnen Fylldes av Fjärilarnas Glädje.
Fjärilarna Lockade BlomBarnen Till att Öppna Sina Kronor.
Allt Var Sång Och NyVaknat Liv.
BlomBarnen Mötte Nu MänniskoBarnen.
BlomBarnen Hörde Deras Skratt och Såg deras LekFyllda Liv.
Dansande SolStrålar Var De.
BlomBarnen Gav dem Gyllene Strålande Ljus.
Ljuset Blev den Gula Färgens Liv.

Att Leva Med den Gula Färgens Väsen och samtidigt veta att DETTA Är De Gula Barnens Liv.
ÄR ett SvårFångat ”studium” eller en SvårFångad Upplevelse.
Det ÄR att Vara Fågelns Vingar. Känna Fågeln kasta sig upp I Luften och Svinga sig Ned Igen. Att Vara ett med Luftens Element i total Tillit.
Det är att Vara Ekorren. Den Hoppar Lätt från Gren Till Gren. Inga Begränsningar Finns. En Slags Tyngdlöshet.
Det Är att Vara Fjärilens Liv. Fjärilen Dansar Cirklar. Den ÄR Ljus och Dans. Den ÄR Belivande Rörelse.
Det Är att Vara Vinden. Med vilken Lätthet Upptäcker inte Vinden varat. Den Dansar Sveper över Ängen. Smeker Trädens Kronor. Följer Bäckens Sång. Ned I Ravinen och ... En Klippa reser sig. Vinden Sveper utmed Klippans Väggar. Sveper Runt Den ... En GrottÖppning ... Vinden Sveper in I Grottan och Ut Igen. Med Lätthet och till synes Flyktighet Upptäcker Vinden Livet och Varat.
Det är att Vara Tindrande Ljus. DaggDroppen – RegnDroppen Vilar I Bladets Famn. Den Goda Solen Finner den och Ljuset Tindrar och Ler.
Det ÄR att Vara Tingeling – Ning – Sing – Sving …
Det Är Den Nattliga Famnen Med de Tindrande Strålande StjärnLjusen.
Det Är Gryningens Famn Med DaggDropparna I Gräsets Famn.
Det ÄR Morgonens Famn.
Det Är FörMiddagens Famn.
Det är den Gryende Dagens Liv och Rörelse. Rörelsen ÄR Utåt – Utåt.
Det ÄR Riktad Rörelse eller Raka Vägar. En God Bild att leva Med Är Skogen.
Skogen Lever I frid och Stillhet. Träden Reser sig Emot Himlen. Trädens Kronor Bär Många Olika Klädnader. Löven Dansar och Sjunger Susande Sånger.
Den Goda Solen Smeker Trädens Kronor. I Varje Mellanrum Finns plötsligt Solar. Inte EN Sol – nej Tusen och Åter Tusen Solar – En Väv av och Med Solar. Strålarna Finner Varandra.
LjusDansen Lever NU I Skogen. Det Är Rörelse och Liv Överallt.
Men – Vilket eller Vilka Träd ÄR Den Gula Färgen.
Det blir Oerhört Svårt att i Bildvärlden söka ge den Gula Färgen Rötter. Den Gula Färgen Är Liv och Rörelse. Kanske Linden Är Den Gula Färgens Träd. Kanske Asken eller Aspen eller kanske Björken. Linden Återkommer gång på gång. I egentlig mening är det inte Träden i sig – Det Är mera Lövens/Bladens Dans.
Det är de Späda Stammarna.
Älvors Liv och Rörelse – LjusVarelser.
Plötsligt stiger Bilden av RosenBalsaminer fram. I den stunden då de har Blommat för världen. I den stunden då deras frön Hoppar och Skuttar Ut Ut I Världen.
Medans de Hoppar och Skuttar Visar sig en Mus. Musen Kilar kvickt Hit och dit. Rörelse och UpptäckarGlädje.
Någonstans är den Gula Färgen Gossen Bus eller varför inte Tösen Bus – I Positiv Bemärkelse.
Det Är nog så att Den Gula Färgen ÄR att VARA Världen.
DET ÄR EGENTLIGEN BILDEN AV DET ”SANNA” BARNET. Barnens Väsen.
LivsLjus – LivsLust – LivsGlädje.
Skutta – Dansa – Snurra.
Leker vi med ljuden för att fånga rörelsen och Livet I den Gula Färgen och det Gula barnet vad visar sig.
S – Stråle > Stråla > Strålar > Snurra > Spjut > Svärd >Sol > Snudda > SNUDDA.
G – Grind > Gurgla > Rörelsen Öppnar Utåt.
D – Droppe > Droppa > Faller – Faller Tungt Ned och Plaaaassssk> Tindrande Ljus.
N – Nudda – Bränna sig och dra handen åter - Lätt Kännande.

Alla Dessa Ord Visar det Gula Barnets Väsen > eller Den Upplevelse det Gula Barnet lever I.
De Gula Barnen ÄR GryningsLjus och MorgonLjus – Livet är ett Outforskat Land..
De Gula Barnen har Mycket Svårt att ”bara” GÅ.
De Skuttar eller Springer. Ja, de ger oss bilden av Dansande Fjärilar.
Vips så sitter de högst upp i Trädens Kronor. De ÄR Kvittrande Fåglar.
De har Mycket Svårt att sitta still vid ett bord och äta. Varför sitta still- Bättre ÄR att Flyga. Smörgåsbord är Ljuvligt.
De Gula Barnen har en Flyktighet till det yttre. Det får dock inte lura oss att tro att de är flyktiga. Deras Väsen Upptäcker Världen.
De sprider GlitterLjus och Tindrande Ljus till omgivningen. MEN hastigheten och upptäckarivern kan få mången vuxen att ”gå på knä”.
Stråle – Grind – Snudda - Droppe – Nudda: Alla Dessa Ord Visar vad Det Gula Barnets Själ Behöver.
Vad Sker Om Strålarna Får Stråla – Om Grinden Alltid står Öppen .
Vad sker om vi ”bara” snuddar och nuddar vid varat.
Vad sker om Dropparna ”bara” Droppar.
Det Blir Tomt inombords – Urholkat – Livet ekar emot väggarna.
Huden upphör att vara ett Skyddande Hölje – Beröringen gör Ont.
Om Barnet hela tiden får Flyga och Fladdrande Leva Infinner sig en nervositet.
Det Gula Barnet behöver Hjälp att Andas – Andas Ut och Andas In.
Att Våga vara Stilla – Världen och det Omgivande Varat Försvinner Inte.
Barnet Behöver beröra och Beröras.
De Gula Strålarna är Underbara att Möta. Men det Gula Barnet behöver Hjälp med att Ta Emot deras Ljus Inom sig. Därigenom Lever Solen Inom dem. LjusVarelser Blir De, men NU Förbränns inte deras Liv.
Den Ledande Förande Rörelsen Behöver Hjälp att I Glädje Öppnas Inåt.
Bilden av Citronen Stiger Fram.
Citronen ÄR Mycket Välgörande och Läkande. Det Är Ljusets Krafter likaså.
Citronens Färg Är Lysande dock inte frånstötande.
Doften ÄR Aromatisk.
Var och en Vet Vilken SmakUpplevelse Citronen har eller ger.
Vänder Vi Ut och In på Citronen… Om det Inre Strålar FÖR Mycket Hårdnar Skalet. Skalet Dör och en Inre Nervositet Infinner sig.
Den rättvända Citronen - Fruktköttet är inom skalet – Skalet Skyddar Fruktens Verkan.
Var och en kan leva med den bilden.
Ser vi så på Citronens Verkan – DET ÄR det vi vuxna behöver vara för Barnet.
Det bästa sättet att Uppleva detta ÄR att bita i en Citronskiva.
Barnet måste få vara både ut och invänd/Fjäril och så kallat rättvänd/Kokong.
Då Doftar Livet Aromatiskt och en helande Verkan Finns Utan att Torka Ut eller urholka Barnet.

En God Bild att Leva Med är också Årstiderna: det Gula Barnet Är Vårens Tid. Pendeln måste Leva till Höstens Tid.
Våren:
Livet Föds
GryningsLjus – MorgonLjus
Älvors Skira Lätthet
SolStrålar Dansar
CitronFjäril I Ljus
Vinden Lekande Lätt
Vinden Upptäcker Livet
Fågeln Följer Vinden
Följer Luftens Andning
Längtan Ut
Bus och Lek
Yster Glädje
Höstens Tid:
Livet
Inre Levande Liv
Elden
Hjärtats Liv
Lever
Det Yttre förs in i det Inre
Det Inre
FörDjupas
FörInnerligas
Blir Liv
I Vårens Tid

Det var en Gång en Liten Vind.
En Liten Vind som Längtade efter att Bege sig ut i Världen.
Den Lilla Vinden Bodde Vanligtvis i en Grotta.
Högt upp i ett Berg.
Länge hade Den Lilla Vinden Sett på Världen.
Länge hade Den Lilla Vinden Undrat Över Hur Alla de Där Märkliga Tingen Kändes.
Hur Alla De Där Märkliga Tingen Kändes att Beröra.
Så en dag Begav sig Den Lilla Vinden Ut.
Ut i Den Vida Vida Världen.
Först Lite Försiktigt. Först Lite Trevande.
Det var en Hisnande Känsla.
Den Nosade litegrann på Berget.
Kände på alla sprickor och vrår. Undersökte platsen som var dess hem och värn. Och återvände så till sin Grotta.
Längtade ut igen och Gjorde större Cirklar.
Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Dess Värme och Fylldes av Mod.

Den Lilla Vinden Cirklade Fram och Åter.
Fram och Åter mellan Molntussarna.
De var Mjuka och Goda att Beröra.
Molntussarna Tyckte Mycket om Den Lilla Vindens Beröring.
Den Lilla Vinden Väckte Dem Till Liv.
Till Liv och Rörelse.
Svävande > Seglande Liv.
Molntussarna blev Fyllda av Glädje och Seglade på Upptäcksfärd.

Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log >>> Möt Världen Min Lilla Vän.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.
Nu sänkte sig Den Lilla Vinden Ned Emot Den Goda Jorden.
Den Goda Jorden Hälsade Den Lilla Vinden Välkommen och Log.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Jordens Värme och Fylldes av UpptäckarGlädje.

De Första den Lilla Vinden Mötte. Var de Höga och Mötande Träden.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Trädens Vara. Förundrade sig Över deras Skönhet. Förundrade sig Över deras Färger. Förundrade sig Över den Känsla Träden Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Trädens Vara.
Träden Fylldes av Glädje och Började att Sjunga sina Sånger.
Träden Rörde sig Fram och Åter Mötandes Varandra i Glädje.
Träden Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Trädens Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.

Den Lilla Vinden Mötte Vattnet. Vattnet som den Lilla Vinden sett Glittra och Tindra.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Vattnets Vara. Förundrade sig Över Vattnets Skönhet. Förundrade sig Över Vattnets Färger. Förundrade sig Över den Känsla Vattnet Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Vattnets Vara.
Vattnet Fylldes av Liv och Började Sjunga sin Sång.
Vattnet Rörde sig Fram och Åter i Levande Strömmar.
Vattnet Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Vattnets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.

Den Lilla Vinden Mötte Gräset. Gräset som den Lilla Vinden sett röra sig, Fram och Åter i Mjuka Böljande Rörelser.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Gräsets Vara. Förundrade sig Över Gräsets Skönhet. Förundrade sig Över Gräsets Färger. Förundrade sig Över Den Känsla Gräset Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Gräsets Vara.
Gräset Fylldes av Rörelse och Började Sjunga sin Sång.
Gräset Vajade Fram och Åter i Böljande Vågor.
Gräset Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Gräsets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.

Den Lilla Vinden Sökte sig Längre in i Skogens Vara. Den Doftade på Stenar, Blommor och Växter.
Alla Hälsade de Den Lilla Vinden med Värme.
Så Såg den Lilla Vinden Två Varelser.
Den ena var större än den andra. Och liknade ingenting av det Den Lilla Vinden sett från sin Grotta. Den Lilla Vinden Förundrade sig. Ty Den Lilla Vinden hade inte mött dem med blicken tidigare. Det var en God och Fin Känsla Runt dessa Varelser. Den Lilla Vinden Tyckte Om Det Den Såg.
Den Lilla Vinden såg dem Varsamt Röra sig I Skogens Famn. Såg att Skogen Hälsade dem Med Glädje.
Hälsade varje Rörelse varje Andetag De Andades Med Glädje.
Den Goda Solen Fann Den Lilla Vindens Förundran. Den Goda Solen Smekte den Lilla Vinden och Log.
Möt Människan och Människans Barn.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.

Människan och hennes Barn hade Stannat Vid en Glänta.
Där satt De nu och Såg på varandra.
Ljud Strömmade Emot Den Lilla Vinden > Ljud som Den Lilla Vinden Aldrig Hört Tidigare. Ljud som Strömmar > Som Smekningar.
Plötsligt kunde Den Lilla Vinden Förstå > Ord var det som Talades. Ord var det som Gavs i Levande Flödande Strömmar.
Den Lilla Vinden Stannade Hos Människan och MänniskoBarnet. Hörde Den Stora Människan Tala Smekande Till Den Lilla.
Den Lilla Vinden Fylldes av Längtan.
Längtan efter att Höra.
Sänkte sig Varsamt Ned Utan att Störa.
Lyssnade Till Den Stora Människans Visdom och Fylldes av Värme.
Länge Talade Den Stora Människan > Det var som Om Den Lilla Drack Sin Faders Ord i Glädje.
För Varje Ord som Talades Fylldes Den Lilla av Ljus.
Den Lillas Ögon Tindrade av Kärlek Emot Fadern.
Den Lilla Vinden Fylldes av Tacksamhet Över Det den Fått Uppleva.
Smekte Varsamt Människan och Människans Lilla Barn.

Mörkret Började att falla .
Människan och Människans Barn reste sig och Började Varsamt söka sig Bort Ifrån Skogens Famn.
Vinden Begav sig hem till sin Grotta.
Drömde om Allt Den Fått Se och Uppleva.
Drömde Om Alla VisdomsFyllda och Vackra Ord Den Fått Mottaga.

Den Röda Färgens Väsen

Det var en gång en Dag.
Den Goda Solen ville inte lämna sin Bädd.
Molnen var så sköna att vila i.
Den Goda Solen samlade Många Mjuka Moln Runtom sig.
Den Goda Solen Vilade I Stillhet och Ro.
Nu Var det inte så att Den Goda Solen hade Glömt Moder Jord.
Den Goda Solen Älskade Henne Högt och Rent.
Den Goda Solen låg där i Stillhet och drömde om Hennes Skönhet.
Den Goda Solen kände att livet i Hennes Famn Frös.
Den Goda Solen lät NU Elden Dansa.
Inte Flammande och Vild.
Vackert Värmande och God.
Dansade Elden I en Ring av Stenar i den Goda Ängens Famn.

På en Äng Brann det en Eld.
Elden gav Moder Jord Väme.
Barn Samlades Nu runt Elden.
Moder Jord gav dem Sagor om Eldens Undersköna Liv.
Berättade om Värmen Kärleken och Ljuset i Eldens Liv.
Barnen Lyssnade Med Ögon Strålande Likt Solar.
Elden Gav Barnen Gåvor.
Gav Barnen Den Röda Färgen till att Måla Livet med Värmande Ljus.

DEN RÖDA FÄRGEN < > DET RÖDA BARNET

Höstens Tid Var Kommen.
Blommorna Bugade sig Emot Markens Famn.
Blommornas Frön Fylldes av UpptäckarGlädje.
De Skuttade Ned på Marken och dansade Runt Med Lätta Fötter.
Så Kände Fröna att Näsan den Blev kall.
FröBarnen Skyndade sig Nu att krypa In I Moderns Famn.
Modern Bäddade Runt de Älskade FröBarnens Liv.
Sysslingar och Pysslingar Matade Dem med Värme och Ljus.
Så en dag Väckte Modern FröBarnen.
Modern Öppnade Sin Goda Famn och Lät Barnen Vandra Ut I Världens Goda Famn.
FröBarnen Hörde MänniskoBarnen.
MänniskoBarnen Lekte I yster Glädje.
FröBarnen Blev Nu Vita Blommor på en Äng.
De Vita Blommorna Blev Röda Små Söta Bär.
Bären Plockades Till Barnen och Blev den Röda Färgens Liv.

Ser Vi Till den Röda Färgens Väsen.
Lever den I Rörelse.
Rörelsen Vill Icke Bli Stillastående.
Den Längtar UT I Världen.
Den Bär en Önskan om att Giva Vidare Med Värme.
R > Rörelse > Rulla > Röding > Ros.
Bilden av Himmel Finns Även Här. Men Lever Nu Med Morgonen och Aftonen.
Den Röda Färgen Kan vara GryningsLjus Men också AftonLjus. Båda Stunderna Leder In I Något.
Bilden av Rosen Stiger också Fram > KronBladen > I Mitten Ljuskroppen.
Rosen har Taggar – Den Röda Färgen kan bli till taggar för omgivningen.(Diktator- egenvälde)
Bilden av Elden Stiger Fram: Vad sker om Elden får härja Fritt – Vad Sker om Elden Får Leva I en vacker Ring av Stenar.
Eldens Andar Tycker om Vägledande Förande Händer.
Elden Behöver Händer som Leder Den > Då Blir Elden till Ljus > Värme och Liv.
Får den leva utan dessa Händer > Flammar Den med Förödande Krafter > Mörker Infinner sig > Livet kan dock alltid födas igen.
Elden Vill Icke Förgöra – Elden Vill Beliva.

En Gång levde Människan I Ljuset.
Människan Var I Ljuset > Människan var Förenad Med Ljuset.
Den heliga Elden Levde I Världen.
Människan Levde I Ljus och Omgavs av Värme.
Människan Levde av Det som Den Store Skaparen Gav Henne.
Människan var Därmed Tillfreds.
Kärlek > Harmoni > Frid och Stillhet Rådde.
Harmonisk Balans Levde I Världen och Allt var Gott.
Mörkret Föll Över Världen.
Ty > Människan Förlorade sin Ödmjuka Tacksamhet.
Människan var Icke Längre Ljusets Barn.
Hon valde att Stanna I Mörkret.
Mörker och Kyla Omgav Henne.
Människan var icke Längre Människa.
Människan blev människa.
Hon Frös.
Ändock levde Ljuset kvar I deras Hjärtan.

Några av människorna Lyfte sina Ansikten Mot Himlen.

Den Store Skaparen såg det Vaknade Ljuset I deras Hjärtan.
Den Store Skaparen talade Till dem med Sin Milda Stämma.
De Lyssnade och Valde Livets Väg.
De Lyfte sina Händer mot Himlen.
Emottog Glödande Kol.
Varsamt bar de Glöden I sina Kupade Händer.
De lade Glöden på Marken.

Den Store Skaparen Lärde Dem att Andas Därpå.
Den Store Skaparen Lärde Dem att Få Elden att Leva.

Rosen - Elden Visar Mycket Klart det Element Det Röda Barnet Lever I.
Genom att Leva Med Elden/Med Rosen kan Vi SE Vad det Röda Barnet behöver.
Det Röda Barnet Önskar också den Trygga Famnen. Vila I Tilliten att De VET – VAD ÄR Bäst För mig. Men Ut ur en lite annorlunda aspekt.
Här Får Famnen Absolut Inte Bli Kvävande – Elden Får Då Explosionsartad Kraft och Skapar I Slutändan en Rädsla Hos Barnet.
Vi får inte heller ge för Mycket Syre Till Elden Då blir Elden Förbrännande både för Barnet och det Omgivande Varat.
Det Röda Barnet Vill Gärna Dansa I Frihet – Den Dansande Flamman Är Skönare Än Glöden.
Barnet Måste Få Hjälp att Våga Finna den Inre Värmen.
Det Röda Barnet kan Lätt ta över hela Tillvaron men egentligen orkar inte Själen detta. Barnet Förbränns inifrån om Balansen icke ges. Förbränns och livet blir tungt.
Jag kan, behöver omvandlas – utan att Skapa Rädsla I Barnet . Till KärleksKraft.
Det Innebär att Barnets Öppna Gest/ Flammande Eld Behöver I Glädje Öppnas Inåt.

Det Röda Barnet mår Gott av att Vara en Famn I Värme.

Bilden av Eken Träder Fram.
Stammen ÄR Kraftig – Rötterna ÄR Kraftiga – Kronan ÄR Kraftig.

ROBUST.
Eken TAR Plats.
Det Är Lätt att det Röda TAR för Mycket Plats.
Det Röda Kväver Det Omgivande Varat.
Livet Blir Ensamt.
Samtidigt ÄR det så med Eken att Det Finns Inget träd Vilket Skänker SÅ Mycken Näring.
Larver – Maskar – Ekollon … Djuren Sänder Tacksamhet till Ekens Vara.
Kärlekens Balanserade Rörelse har Skapats av VisdomsFyllda Händer.

RÖRELSEN BLIR BELIVANDE.
Detta Är Bilden av Gryningens Himmel och Aftonens Himmel.

Barnet och Den Blå Färgens Väsen

Om Vi då ser den BLÅA Färgens Väsen.
En Rörelse Vilken Är Omslutande.
Den Vandrar Ifrån det Mörka In Mot Ljuset.
Bär en Önskan om att Omsluta och Hölja.
B > Björn > Bo > Boplats > BÖN.
Bilden av Himmel och Hav –Skapare/Fader Sol och Moder/Moder Jord.
Det ÄR tryggt och Skall vara Tryggt för Barnet att ”Vila” I deras famn. Vila I Tilliten att De VET – VAD – Är Bäst För mig.
Famnen får dock icke bli Kvävande.

Barnet – Det Blå Barnet Vill gärna Stanna I Famnen.
Det Smakar bra/gott att bli omhändertagen.
Barnet MÅSTE FÅ HJÄLP att VÅGA Finna Det Inre Ljuset.

”Det är synd om mig” behöver omvandlas – utan att Skapa Rädsla I Barnet – Till att i den rätta bemärkelsen BLI: "Det är synd om dig". Jag avser Då inte att Barnet skall tycka synd om alla och envar eller se ned på allt och alla runtom sig.
Det Innebär här att Barnets SLUTNA GEST Behöver I GLÄDJE ÖPPNAS Utåt.

Det Blåa Barnet mår GOTT av att Vara en Famn I Ljus.

Bilden av PilTrädet/TårPilen Träder Fram.
TårPilen Står Vid Bäckens Strand. Doppar sina Fingrar I Bäckens Strömmande Vatten. Det Är Lätt att Det Blåa Blir Tyngande TUNGT.
Grenarna Blir TYNGDA – TUNGA. Grenarna Hindrar Livet.
Livet Blir BERGTAGET.
Då Den Goda Solen Smeker PilTrädet – Smeker PilTrädets Grenar Bäcken.
Glädjens Rörelse Har Skapats av VisdomsFyllda Händer.

RÖRELSEN BLIR BELIVANDE.
Detta Är också Bilden av NattHimlen.
NattHimlen Utan Stjärnor.
NattHimlen Med Stjärnor.

Att Vakna

Aftonens Dimma
Morgonens Dimma
Okänd Verklighet

ÄR

Fördjupad Verklighet
Aftonens Dimma
Morgonens Dimma

Är

Omslutas

Godhetens Famn

Sovande Flyende Sinne

Blir

Vaket

Klart

Medvetet

Medverkande

Skarpt

Svärdets Egg

Svärdet

Blixtrar

Skapar Klarhet

Sinnet

Öppnar sig

SER

KÄNNANDE