fiskefänge

du ser dem stå där
de kastar med kastspö
en fader med son
sonen kastar sänket kroken fastnar
linan är ett enda trassel
för att få loss det hela skulle fadern behöva klättra över bron och befinna sig i dessa strömmar
det är en omöjlighet
har nu fadern det vägledande tålamodet tar han kniven ur sin ficka och skär av linan; tröstar sonen samt säger att de måste öva mera, den bro de står på blir en himmelsbro, linan blir den vackraste ljustråden att beskåda, trasslet reder fadern lugnt och stilla ut med sonen. det finns inte en skugga av vrede eller brådska eller eller, det är förståelse i positiv vägledaranda. inte förklarande och talande över sonens huvud, det är medvarande livsförståelse.
det vilket är inom denna fader är att sonen är i allt, hela denna bild blir en oerhört undervisande vacker bild hur sonen kan reda ut trassel, även om kroken sitter fast går det att lösa situationen.
sonen lär sig ser att det är av godo att vända ansiktet; framsidan till inte ryggen. har fadern inte tålamod sliter han åt sig spöet och bannar gossen. i det ena fallet ingives tillit i det andra rivs faktiska bron ned under gossens fötter, gossen hänger i luften eller i en gapande avgrund, det lever icke vördnad i denna fader, denne fader pratar sönder gossen, gossen förs för tidigt in i den vuxnes skor.
vi har talat om att barnet är, samt att barnet efterhärmar då den vuxne eller situationen är värd att efterhärma.
ser du, denna situation är så stark att den mer eller mindre förlamar gossen,
denne gosse efterhärmar
för att överleva denna situation,
söker vara den förståndige
samtidigt förstår gossen intet av detta ty gossen är i allt.
vi sade att fadern talar över huvudet på gossen
inte med gossen
dels är det ett trassel vid- i rullen
gärningens utfall
dels blir det ett trassel inom gossen
det blir ett förgörande trasselnystan
bilden av ett hotande åskmoln
fadern blir blixtnedslaget
det blir förgörande i den stunden
det kanske kommer en förbipasserande, denne skänker gossen ett varmt leende öga, detta öga ger gossen kraft att leva med hoppet planterat inom sig.
det är så att ljusvandrare alltid finns nära i alla dessa situationer
de är där till överlevnadskraft.
fadern lämnas icke oberörd.

du såg stenarna
det levande forsande vattnet
stenarna kan även vara stenansikten, slutna ansikten
det forsande vattnet kan vara levande vatten vilket söker väcka
det kan tyckas att detta är med våld, det är inte det.

ibland kniper väsendet ihop ögonen, mycket hårt.
barn är mycket leende vackra då de kniper ihop hela sitt ansikte.
vuxna är inte vackra då de kniper ihop sina ögon, ansikten.

hjärtön

se fågeln
vingarna är det markanta
rörelsen, ögonen, näbben är skärpta,
nästintill vassa
huvudet är litet i förhållande till vingarna
inte för intet användes vingpennor till skriftställan
bilden inom detta är att huvudet är litet
i högstadieskolningen möts eleven av lärda, barnet har mer eller mindre omedvetet – oberoende av vilken skolform de befinner sig i.
åter förglömmer ni barnets visdomsfyllda väsen, det talas om barnets ängel, änglavakt, beskyddare och så vidare
barnet har nedstigit och är i jordvärlden, det är egalt inom vilken skolform barnet befinner sig, barnets ängel är barnet och beskyddar eller skyddar barnet – ja, mot medvetandeväckning av mänskligt slag.
glöm icke att barnets medvetande är av vaket slag ty det är medvetet om allt i andeljus.
nåväl skålen har fyllts på med den ena karamellen efter den andra, alla färger, smaker, nyanser, barnet är ungdom i högstadiet, möter så kallade lärda vilka förhoppningsvis lyfter upp karamellerna och fyller dem med tanke.
barnets huvud har stort omfång, var stort nu krymper det, den lärdes huvud är vetenskaplig tanke
de sant lärde har åter det stora huvudet
den lösta tanken.
barnet/ungdomen har behov av detta hur skall det annorstädes fyllas av längtan till frigörelse,
till val.

vid en viss punkt strålar viljan klar
tanken frigörs
sjunker in
blir strålande ljus i pannan
vilket sätter an klangen
röstklangen
denna vilja skapar ord
genom vingarnas rörelse
dessa utgår från hjärtat
hjärtön
den inre friheten lever i fri beslutsprocess
frigjord från ägande
frigjort andeljus är detta
änglasteg

allt detta lever i lotusen i opalrikena
lotusen är den öppnade utslagna opalen
stenens tankeform har genom ljus och värme besannats
stenens profetia har besannats
andas eterandning i eldring
vilket är andeljusets förande verkan
rening, helande av
rening till helande
helande av slaggen

fjäril

larven tycker mången människa inte om
fjärilen älskar hon
barnlarven tycker människan om
fjärilen ungdomen vuxenheten tycker hon inte om

vad
vad är det du säger

det frigjorda barnet är inte ett omtyckt väsen det är besvärligt
ändå är det
larv puppa fjäril allt i ett
*
Denna bild är tämligen visande, ser du in i de timliga stegen vilka människan vandrar, söker hon mer och mer andliga vägar. Hon ser inte sina steg, hon ser inte marken hon ser knappt sin egen näsa i djungeln av terminologiska bjällror vilka mer eller mindre är termiter.
Termiter äter ur upp hela hus i sin hunger
människan tillåter sig att äta upp sitt inre
hon skyr det jordiska
inte alls höjs mången röst
visst är det så
människan vänder blicken uppåt alltid till och med högre är kronan
hon ryser inför dessa mumsande ätande larver, kan inte se att de i sin kärlek i varje rörelse gör krumbuktsprång, visst finns det undantag.
Dessa rultiga larver påminner om det lilla barnet, det lilla barnet är fyllt av aptit det smakar den värld det är.
Smakar äter – vad är det för gest.
Barnet intar den värld det är, barnet inmundigar sig världen.
Det vilket inom citationstecken är utanför kroppen tas in sugs in äts in.
Barnet visar den vuxne de facto att livet världen är ett.

hjärtvingar

barnet ”lär” sig/sig genom leken stegenstegen är jordisk verksamhetanden bor i själensjälen bor i kroppenvi kan dela upp detta hur mycket du vill ändå är allt alltty i nästa andetag säger vi kroppen lever i själensjälen lever i andenär detta väsentligt – nej, det är det inte, det väsentliga är att dessa gör människan till väsen.
dessa hjärtvingar skapar lemmarnas skönhets rörelsekonsternas rörelsevilka är ljusets – värmens rörelsevilka är ljusets rörelse värmens rörelsedet är sannhetens rörelseden allvarsamma viljan, leken.däri lever friheteninte begreppet – tankekroppen frihet vilken stoltserar runt med lånta fjädrarnej detta är andeljuset synliggjortdet är urmänniskans urmeningbli mästareherre över din kroppdenna mästare är lärare, mäster,lärjungen är kroppenyttresjälvet
genom mästaren sker intet av en slump eller en tillfällighetdet är alltid i väl överlagda beslutstegen behöver inte stannas ty de är i en jämn vishetsströmEtt samspråkande samarbete.denne mästare blir aldrig begärsfängslad ty stegen är väsendets därmed helhetens steg därigenom enallomfattande kärlekallomfattande viljaallomfattande frihet
det finns egentligen om du vill tala om begär så kallad drift endast en bärande drift,denna drift är ditt inrehjärtats ringardriftense där – en positiv driftden blir positiv i den medvetna stegvandringengenom att stegen är rot krona stam blir varje steg ett eklaterande av ett helgat äktenskapjag är människa; min strävan är alltid att bli människasträva är icke jämförbart med försöksträva är ren vilja i visshet av; jag är människadetta är människans väsen i sannhet

vill

I många år sökte jag våga säga jag vill
Så fann jag att ordet vill ofta innebär en envilja, en envägsvilja, vilken icke är vilja. Det är mer en substantiell vilja, en subjektiv vilja vilken är subjektivt vill till egen substans vinning.
Fann nycklar
inte fann de föll in i mig; hjärtat viskade: bruka dem
de bär mening.
Att uttrycka meningen är inte att uttrycka en åsikt,
Åsikten är ofta tankeform
Mer och mer söker jag komma bort från egentanken genom att se ordet
låta varje bokstav snabbt uttrycka sitt väsen.
Tänker inte
Tänker inte
efter, betonar inte, skriver i raskt tempo.
Ser sedan ordbilden, vad visar den mig. Detta förfarande är att likna vid berättandet av sagor;
I berättandet av sagor till små barn är det av värde att icke betona ut ur den egna upplevelsen, rösten bör inte vara död; mer är att likna den vid en stilla bäck, varje droppe är
Livsbud.
Varje droppe stiger in i barnet,
Barnet kanske frågar dig varför gjorde han eller hon så;
visst är det svårt att vara vuxen och då
i barnets frågande stund släppa sin klokskap
förmå sig att säga
med kärlek
med den där genuina upplevelsen av att detta är det mest underbara vilket kommer att uppenbaras
verkligen genomsyra sig från rot till krona med att detta är en av de största skatter jag ger dig.
Till viss del kan känslan vara den du hade då du väntade på julafton eller födelsedagen,
Vackerlängtans önskebrunn.
Den vuxne vill så gärna visa sin klokskap, vara klokare,
Vill så gärna dirigera, förklara
Varför göra detta; hav tillit till barnets inre,
Barnet kastade ett mynt, en guldpeng i önskebrunnen, en oblat,
Varför spräcka drömmen med förståndsprat,
Barnet, varje levande väsen har behov av det varma väntapå
Vänta på i tålamod.
Vuxenvärlden har mängder av åsikter
Å – sikt,
Min mening är, en mening består av olika satser
Differentierade satsuppbyggnader, meningar liknande dessa kan förändras och förändras efter åsiktssägarens upplevelse.
Den mening jag avser är inte den åsiktsgivande meningen det är meningen. Naturligtvis kan jag härvid bygga om ordet åsikt.
Å är dels ett vattendrag, är dels visande på: å andra sidan – å dennes vägnar.
Sikt är en vy eller ett synfält det finns klar sikt eller undanskymd eller suddig eller lysande.
Vänder vi så åter till meningen så är det av vikt att se meningen. Hur gör du det, genom att rusa runt och få andra livs åsikter eller genom att lyssna öppen, till ditt inre, till det vinden bär till dig. Det är sant det behöver inte vara vinden, det kan vara elden, regnet i princip vad som helst. Det är så att det inte är vad som helst. De ord vilka förs till dig är änglafingrar de svara till ditt inre. De gräver sig inte in, de är där och det är så att de inte känns komma utifrån de kommer inifrån genom att meningen alltid är ur ett vidare perspektiv än envinklad. Den är inte heller vinklad, den är omfångsrik, meningen är cirkelrund.
Se ryggradens skönhet, se skelettets hela uppbyggnad, men se specifikt ryggraden, denna stam är omsluten av mjuk hud, omsluten är en rund andning. Det raka är omslutet av en mjuk hud.
Att uttrycka sin mening är inte piskrapp, det är att söka gehör i den mötande själen. Det är icke ett ifrågasättande, det är ett tankebefriat samtal, där den egna betoningen är borta.
Där kan samtalet flyta fritt.
Ofta är det en vattendroppe, ofta är det doften av regn, du känner droppen mot kinden, ord faller lätta,
Rännilar bildas, en å synes är i sikte,
Det ultimata gehöret är då ån bäcken livets ström flödar i ljus, flödesljuset belivar varat.
Sagor innehåller alltid upprepningar, hjärtat känner igen
Det kan det inte då din röststegring är befallande av upplevelse
ty det är vad den är vid betoning.
I livet har jag mött många barn; när en människan endast tillåts att tala, annat än på kommando,
Då tystnar hon.
Orden sinar inte de är där i hjärtbrunnen
De stiger fram med rätt vinge runt dem.
Ja, sedan dessa nycklar föll in har jag alltmer sökt skola mig bort från vill till vilja.
Idag ser jag att dessa nycklar alltid har varit med mig.

indolens

Vad är poesi
skrivande
skriv ande

stjärnor skriver poesi

poesi är barnet
det nakna barnet

det nakna hjärtat

barnet
hjärtat är världen

är världen

världen är livet
barnet är livet
liv är barn
barn är värld

poesi

är möten

med det uppenbara
med det så kallade osynliga

genom
i
är

poesi är mötande händer

in persona a persona
vilja till möte
mötes vilja

lyssnande
kännande


möte i ren imagination talar genom intuition skrivet för inspiration till insikt i är

att stryka bort i en inspiration är att
mötas
samtidigt stryka bort den mötandes ögon
samt behålla den egna
egensyftessynen

detta är

låtsasmötet

det är varken barn värld poesi eller insikt

det är att indoktrinera

anse den mötande vara indolent

eller
farlig

genom detta gör den vilken stryker sig själv till

doktrin

det märks genom att det omgivande icke gives möjlighet till förståelse endas kvarlämnar upplevelsen hos dem att vara indolenta

doktrinen växer

de vilka möter möts av ett radergummi
det enda val de har är att beundra

en ond cirkel har skapats

till de indolenta vilka icke är indolenta stiger ur denna cirkel.

vilja vill

vilja vill är ett av de svåraste stegen i livet

genom vår inre vilja föds vi
stiger vi in i denna sfär

vi såg jorden an av de mest underbara platser
vi vävde vårt ljusminne
vår stjärndröm in i hjärtat

med vilja att födas vandrade vi
bars vi in i denna sfär

det första barnet gör är att skrika

frigöra andningen
andens ljus in i vuxenvärldens ögon

jag är här
jag är världen

barnet är världen
varje rörelse är barnet
(detta är långa samtal)

barnet är under de första tre åren ännu i modern

vid tre säger barnet vill

barnet är under dessa första år vill
det är en subjektiv vilja
jag vill för mig

varför - barnet är världen upplever nu att det är en kropp en kropp i allt
det stampar med foten
vill vill vill

trotsålderns faser 3... 6 samt tonåren
ej att förglömma är 9 års fasen, då upplever sig barnet helt ensamt – utelämnat. Faktum är att barnet upplever sig stå vid avgrunden.

Den så kallade vuxnes uppgift är att skola detta vill till vilja

viljan är stjärnminnet i hjärtat
att förverkliga sitt liv

det erfordras mycket av den vuxne
framförallt att våga vara vuxen samt skola sina villsteg till stegvilja
det vill säga bli ett objektivt viljeväsen...kärleksväsen.

den vilken vandrar ständigt i jag vill
jag ska
den glömmer oss den sover i gjorda bilder
världens skall anpassas efter jag vill