Det var en gång en Natt.
Natten var ingen Katt.
Stjärnorna Strålade Rena och Klara.
Visade att det Inte var Någon Fara.
Stjärnorna de Strålade och Kittlade Gryningen Till Liv.
HimlaSalarna Fylldes med Barnens Kiv.
Gryningen Fnissade och Skuttade Runt I Molnens Famn.
Sökte sig en Godan Hamn.
Så Blev det Då en Morgon så Underbart Skön.
I Denna Morgon Var Världen Ännu Grön.
DaggDroppar Glittrade I ÖgonVrån.
PärlHalsband var Trädda på Gräsets Strån.
Pärlornas Sång med Klockrena Toner Klinga.
Lockade Barnen till att Trippande Springa.
Nu Vandrade Morgonen In I Dagens Ljus.
Vinden Smekte Morgonen med Stilla Sus.
Den Goda Solen Seglade I HimlaHavets Famn.
Speglade sig I JordeHavets Hamn.
SolStrålar Upptäckte Dagens Liv.
Den Vandrade med Stora Kliv.
Strålarna Hoppade Hit och Dit I UpptäckarGlädje Yster.
Ingen var Här Dyster.
Dansade Runt I Ring.
Tingeli Ringeli Sving.
Nu Hördes MänniskoBarnen Sjunga.
När de I Träden Syntes Gunga.
Strålarna Kittlade Dem Med Ljus.
Fyllde Dem Med Lekande Bus.
Barnen Blev Till SolStrålar Gula.
När de I Ängens Famn Började Hjula.
Så Skyndade De sig Hem.
Målade Till Klockan fem.
DEN GULA FÄRGEN < > DET GULA BARNET
Vårens Tid var Kommen.
Fåglarna Sjöng Högt Upp I Skyn.
Dansade I Luftens Famn Fyllda Med Glädje och NyVaknat Liv.
Överallt på Trädens Grenar Syntes Små Pärlor.
Pärlorna Sjöng Gyllene LjusSånger
Den Goda Solen Smekte Trädens Kronor.
Pärlorna Blev Till Öppnade BladSkålar.
DaggDroppar och RegnDroppar Bar de I Sina Händer.
Dropparna Sjöng Klingande Sånger.
Dropparna Föll Mjukt Ned I Moderns Famn.
BlomBarnen Fylldes Med Dropparnas Ljus.
Ljuset Var Varmt och Gott att Leva I.
BlomBarnen kisade Emot den Goda Solen.
BlomBarnen Sträckte sig Upp Emot Ljuset.
De Trippade Högt Upp på Tå.
I Nästa stund Neg de Blygt Emot Allt det Nya De Såg.
Fjärilarna Vaknade.
Vaknade Till Dans.
Fjärilarna Dansade I Glädje Runt BlomBarnens Liv.
BlomBarnen Fylldes av Fjärilarnas Glädje.
Fjärilarna Lockade BlomBarnen Till att Öppna Sina Kronor.
Allt Var Sång Och NyVaknat Liv.
BlomBarnen Mötte Nu MänniskoBarnen.
BlomBarnen Hörde Deras Skratt och Såg deras LekFyllda Liv.
Dansande SolStrålar Var De.
BlomBarnen Gav dem Gyllene Strålande Ljus.
Ljuset Blev den Gula Färgens Liv.
Att Leva Med den Gula Färgens Väsen och samtidigt veta att DETTA Är De Gula Barnens Liv.
ÄR ett SvårFångat ”studium” eller en SvårFångad Upplevelse.
Det ÄR att Vara Fågelns Vingar. Känna Fågeln kasta sig upp I Luften och Svinga sig Ned Igen. Att Vara ett med Luftens Element i total Tillit.
Det är att Vara Ekorren. Den Hoppar Lätt från Gren Till Gren. Inga Begränsningar Finns. En Slags Tyngdlöshet.
Det Är att Vara Fjärilens Liv. Fjärilen Dansar Cirklar. Den ÄR Ljus och Dans. Den ÄR Belivande Rörelse.
Det Är att Vara Vinden. Med vilken Lätthet Upptäcker inte Vinden varat. Den Dansar Sveper över Ängen. Smeker Trädens Kronor. Följer Bäckens Sång. Ned I Ravinen och ... En Klippa reser sig. Vinden Sveper utmed Klippans Väggar. Sveper Runt Den ... En GrottÖppning ... Vinden Sveper in I Grottan och Ut Igen. Med Lätthet och till synes Flyktighet Upptäcker Vinden Livet och Varat.
Det är att Vara Tindrande Ljus. DaggDroppen – RegnDroppen Vilar I Bladets Famn. Den Goda Solen Finner den och Ljuset Tindrar och Ler.
Det ÄR att Vara Tingeling – Ning – Sing – Sving …
Det Är Den Nattliga Famnen Med de Tindrande Strålande StjärnLjusen.
Det Är Gryningens Famn Med DaggDropparna I Gräsets Famn.
Det ÄR Morgonens Famn.
Det Är FörMiddagens Famn.
Det är den Gryende Dagens Liv och Rörelse. Rörelsen ÄR Utåt – Utåt.
Det ÄR Riktad Rörelse eller Raka Vägar. En God Bild att leva Med Är Skogen.
Skogen Lever I frid och Stillhet. Träden Reser sig Emot Himlen. Trädens Kronor Bär Många Olika Klädnader. Löven Dansar och Sjunger Susande Sånger.
Den Goda Solen Smeker Trädens Kronor. I Varje Mellanrum Finns plötsligt Solar. Inte EN Sol – nej Tusen och Åter Tusen Solar – En Väv av och Med Solar. Strålarna Finner Varandra.
LjusDansen Lever NU I Skogen. Det Är Rörelse och Liv Överallt.
Men – Vilket eller Vilka Träd ÄR Den Gula Färgen.
Det blir Oerhört Svårt att i Bildvärlden söka ge den Gula Färgen Rötter. Den Gula Färgen Är Liv och Rörelse. Kanske Linden Är Den Gula Färgens Träd. Kanske Asken eller Aspen eller kanske Björken. Linden Återkommer gång på gång. I egentlig mening är det inte Träden i sig – Det Är mera Lövens/Bladens Dans.
Det är de Späda Stammarna.
Älvors Liv och Rörelse – LjusVarelser.
Plötsligt stiger Bilden av RosenBalsaminer fram. I den stunden då de har Blommat för världen. I den stunden då deras frön Hoppar och Skuttar Ut Ut I Världen.
Medans de Hoppar och Skuttar Visar sig en Mus. Musen Kilar kvickt Hit och dit. Rörelse och UpptäckarGlädje.
Någonstans är den Gula Färgen Gossen Bus eller varför inte Tösen Bus – I Positiv Bemärkelse.
Det Är nog så att Den Gula Färgen ÄR att VARA Världen.
DET ÄR EGENTLIGEN BILDEN AV DET ”SANNA” BARNET. Barnens Väsen.
LivsLjus – LivsLust – LivsGlädje.
Skutta – Dansa – Snurra.
Leker vi med ljuden för att fånga rörelsen och Livet I den Gula Färgen och det Gula barnet vad visar sig.
S – Stråle > Stråla > Strålar > Snurra > Spjut > Svärd >Sol > Snudda > SNUDDA.
G – Grind > Gurgla > Rörelsen Öppnar Utåt.
D – Droppe > Droppa > Faller – Faller Tungt Ned och Plaaaassssk> Tindrande Ljus.
N – Nudda – Bränna sig och dra handen åter - Lätt Kännande.
Alla Dessa Ord Visar det Gula Barnets Väsen > eller Den Upplevelse det Gula Barnet lever I.
De Gula Barnen ÄR GryningsLjus och MorgonLjus – Livet är ett Outforskat Land..
De Gula Barnen har Mycket Svårt att ”bara” GÅ.
De Skuttar eller Springer. Ja, de ger oss bilden av Dansande Fjärilar.
Vips så sitter de högst upp i Trädens Kronor. De ÄR Kvittrande Fåglar.
De har Mycket Svårt att sitta still vid ett bord och äta. Varför sitta still- Bättre ÄR att Flyga. Smörgåsbord är Ljuvligt.
De Gula Barnen har en Flyktighet till det yttre. Det får dock inte lura oss att tro att de är flyktiga. Deras Väsen Upptäcker Världen.
De sprider GlitterLjus och Tindrande Ljus till omgivningen. MEN hastigheten och upptäckarivern kan få mången vuxen att ”gå på knä”.
Stråle – Grind – Snudda - Droppe – Nudda: Alla Dessa Ord Visar vad Det Gula Barnets Själ Behöver.
Vad Sker Om Strålarna Får Stråla – Om Grinden Alltid står Öppen .
Vad sker om vi ”bara” snuddar och nuddar vid varat.
Vad sker om Dropparna ”bara” Droppar.
Det Blir Tomt inombords – Urholkat – Livet ekar emot väggarna.
Huden upphör att vara ett Skyddande Hölje – Beröringen gör Ont.
Om Barnet hela tiden får Flyga och Fladdrande Leva Infinner sig en nervositet.
Det Gula Barnet behöver Hjälp att Andas – Andas Ut och Andas In.
Att Våga vara Stilla – Världen och det Omgivande Varat Försvinner Inte.
Barnet Behöver beröra och Beröras.
De Gula Strålarna är Underbara att Möta. Men det Gula Barnet behöver Hjälp med att Ta Emot deras Ljus Inom sig. Därigenom Lever Solen Inom dem. LjusVarelser Blir De, men NU Förbränns inte deras Liv.
Den Ledande Förande Rörelsen Behöver Hjälp att I Glädje Öppnas Inåt.
Bilden av Citronen Stiger Fram.
Citronen ÄR Mycket Välgörande och Läkande. Det Är Ljusets Krafter likaså.
Citronens Färg Är Lysande dock inte frånstötande.
Doften ÄR Aromatisk.
Var och en Vet Vilken SmakUpplevelse Citronen har eller ger.
Vänder Vi Ut och In på Citronen… Om det Inre Strålar FÖR Mycket Hårdnar Skalet. Skalet Dör och en Inre Nervositet Infinner sig.
Den rättvända Citronen - Fruktköttet är inom skalet – Skalet Skyddar Fruktens Verkan.
Var och en kan leva med den bilden.
Ser vi så på Citronens Verkan – DET ÄR det vi vuxna behöver vara för Barnet.
Det bästa sättet att Uppleva detta ÄR att bita i en Citronskiva.
Barnet måste få vara både ut och invänd/Fjäril och så kallat rättvänd/Kokong.
Då Doftar Livet Aromatiskt och en helande Verkan Finns Utan att Torka Ut eller urholka Barnet.
En God Bild att Leva Med är också Årstiderna: det Gula Barnet Är Vårens Tid. Pendeln måste Leva till Höstens Tid.
Våren:
Livet Föds
GryningsLjus – MorgonLjus
Älvors Skira Lätthet
SolStrålar Dansar
CitronFjäril I Ljus
Vinden Lekande Lätt
Vinden Upptäcker Livet
Fågeln Följer Vinden
Följer Luftens Andning
Längtan Ut
Bus och Lek
Yster Glädje
Höstens Tid:
Livet
Inre Levande Liv
Elden
Hjärtats Liv
Lever
Det Yttre förs in i det Inre
Det Inre
FörDjupas
FörInnerligas
Blir Liv
I Vårens Tid
Det var en Gång en Liten Vind.
En Liten Vind som Längtade efter att Bege sig ut i Världen.
Den Lilla Vinden Bodde Vanligtvis i en Grotta.
Högt upp i ett Berg.
Länge hade Den Lilla Vinden Sett på Världen.
Länge hade Den Lilla Vinden Undrat Över Hur Alla de Där Märkliga Tingen Kändes.
Hur Alla De Där Märkliga Tingen Kändes att Beröra.
Så en dag Begav sig Den Lilla Vinden Ut.
Ut i Den Vida Vida Världen.
Först Lite Försiktigt. Först Lite Trevande.
Det var en Hisnande Känsla.
Den Nosade litegrann på Berget.
Kände på alla sprickor och vrår. Undersökte platsen som var dess hem och värn. Och återvände så till sin Grotta.
Längtade ut igen och Gjorde större Cirklar.
Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Dess Värme och Fylldes av Mod.
Den Lilla Vinden Cirklade Fram och Åter.
Fram och Åter mellan Molntussarna.
De var Mjuka och Goda att Beröra.
Molntussarna Tyckte Mycket om Den Lilla Vindens Beröring.
Den Lilla Vinden Väckte Dem Till Liv.
Till Liv och Rörelse.
Svävande > Seglande Liv.
Molntussarna blev Fyllda av Glädje och Seglade på Upptäcksfärd.
Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log >>> Möt Världen Min Lilla Vän.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.
Nu sänkte sig Den Lilla Vinden Ned Emot Den Goda Jorden.
Den Goda Jorden Hälsade Den Lilla Vinden Välkommen och Log.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Jordens Värme och Fylldes av UpptäckarGlädje.
De Första den Lilla Vinden Mötte. Var de Höga och Mötande Träden.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Trädens Vara. Förundrade sig Över deras Skönhet. Förundrade sig Över deras Färger. Förundrade sig Över den Känsla Träden Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Trädens Vara.
Träden Fylldes av Glädje och Började att Sjunga sina Sånger.
Träden Rörde sig Fram och Åter Mötandes Varandra i Glädje.
Träden Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Trädens Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Mötte Vattnet. Vattnet som den Lilla Vinden sett Glittra och Tindra.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Vattnets Vara. Förundrade sig Över Vattnets Skönhet. Förundrade sig Över Vattnets Färger. Förundrade sig Över den Känsla Vattnet Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Vattnets Vara.
Vattnet Fylldes av Liv och Började Sjunga sin Sång.
Vattnet Rörde sig Fram och Åter i Levande Strömmar.
Vattnet Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Vattnets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Mötte Gräset. Gräset som den Lilla Vinden sett röra sig, Fram och Åter i Mjuka Böljande Rörelser.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Gräsets Vara. Förundrade sig Över Gräsets Skönhet. Förundrade sig Över Gräsets Färger. Förundrade sig Över Den Känsla Gräset Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Gräsets Vara.
Gräset Fylldes av Rörelse och Började Sjunga sin Sång.
Gräset Vajade Fram och Åter i Böljande Vågor.
Gräset Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Gräsets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Sökte sig Längre in i Skogens Vara. Den Doftade på Stenar, Blommor och Växter.
Alla Hälsade de Den Lilla Vinden med Värme.
Så Såg den Lilla Vinden Två Varelser.
Den ena var större än den andra. Och liknade ingenting av det Den Lilla Vinden sett från sin Grotta. Den Lilla Vinden Förundrade sig. Ty Den Lilla Vinden hade inte mött dem med blicken tidigare. Det var en God och Fin Känsla Runt dessa Varelser. Den Lilla Vinden Tyckte Om Det Den Såg.
Den Lilla Vinden såg dem Varsamt Röra sig I Skogens Famn. Såg att Skogen Hälsade dem Med Glädje.
Hälsade varje Rörelse varje Andetag De Andades Med Glädje.
Den Goda Solen Fann Den Lilla Vindens Förundran. Den Goda Solen Smekte den Lilla Vinden och Log.
Möt Människan och Människans Barn.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.
Människan och hennes Barn hade Stannat Vid en Glänta.
Där satt De nu och Såg på varandra.
Ljud Strömmade Emot Den Lilla Vinden > Ljud som Den Lilla Vinden Aldrig Hört Tidigare. Ljud som Strömmar > Som Smekningar.
Plötsligt kunde Den Lilla Vinden Förstå > Ord var det som Talades. Ord var det som Gavs i Levande Flödande Strömmar.
Den Lilla Vinden Stannade Hos Människan och MänniskoBarnet. Hörde Den Stora Människan Tala Smekande Till Den Lilla.
Den Lilla Vinden Fylldes av Längtan.
Längtan efter att Höra.
Sänkte sig Varsamt Ned Utan att Störa.
Lyssnade Till Den Stora Människans Visdom och Fylldes av Värme.
Länge Talade Den Stora Människan > Det var som Om Den Lilla Drack Sin Faders Ord i Glädje.
För Varje Ord som Talades Fylldes Den Lilla av Ljus.
Den Lillas Ögon Tindrade av Kärlek Emot Fadern.
Den Lilla Vinden Fylldes av Tacksamhet Över Det den Fått Uppleva.
Smekte Varsamt Människan och Människans Lilla Barn.
Mörkret Började att falla .
Människan och Människans Barn reste sig och Började Varsamt söka sig Bort Ifrån Skogens Famn.
Vinden Begav sig hem till sin Grotta.
Drömde om Allt Den Fått Se och Uppleva.
Drömde Om Alla VisdomsFyllda och Vackra Ord Den Fått Mottaga.
Natten var ingen Katt.
Stjärnorna Strålade Rena och Klara.
Visade att det Inte var Någon Fara.
Stjärnorna de Strålade och Kittlade Gryningen Till Liv.
HimlaSalarna Fylldes med Barnens Kiv.
Gryningen Fnissade och Skuttade Runt I Molnens Famn.
Sökte sig en Godan Hamn.
Så Blev det Då en Morgon så Underbart Skön.
I Denna Morgon Var Världen Ännu Grön.
DaggDroppar Glittrade I ÖgonVrån.
PärlHalsband var Trädda på Gräsets Strån.
Pärlornas Sång med Klockrena Toner Klinga.
Lockade Barnen till att Trippande Springa.
Nu Vandrade Morgonen In I Dagens Ljus.
Vinden Smekte Morgonen med Stilla Sus.
Den Goda Solen Seglade I HimlaHavets Famn.
Speglade sig I JordeHavets Hamn.
SolStrålar Upptäckte Dagens Liv.
Den Vandrade med Stora Kliv.
Strålarna Hoppade Hit och Dit I UpptäckarGlädje Yster.
Ingen var Här Dyster.
Dansade Runt I Ring.
Tingeli Ringeli Sving.
Nu Hördes MänniskoBarnen Sjunga.
När de I Träden Syntes Gunga.
Strålarna Kittlade Dem Med Ljus.
Fyllde Dem Med Lekande Bus.
Barnen Blev Till SolStrålar Gula.
När de I Ängens Famn Började Hjula.
Så Skyndade De sig Hem.
Målade Till Klockan fem.
DEN GULA FÄRGEN < > DET GULA BARNET
Vårens Tid var Kommen.
Fåglarna Sjöng Högt Upp I Skyn.
Dansade I Luftens Famn Fyllda Med Glädje och NyVaknat Liv.
Överallt på Trädens Grenar Syntes Små Pärlor.
Pärlorna Sjöng Gyllene LjusSånger
Den Goda Solen Smekte Trädens Kronor.
Pärlorna Blev Till Öppnade BladSkålar.
DaggDroppar och RegnDroppar Bar de I Sina Händer.
Dropparna Sjöng Klingande Sånger.
Dropparna Föll Mjukt Ned I Moderns Famn.
BlomBarnen Fylldes Med Dropparnas Ljus.
Ljuset Var Varmt och Gott att Leva I.
BlomBarnen kisade Emot den Goda Solen.
BlomBarnen Sträckte sig Upp Emot Ljuset.
De Trippade Högt Upp på Tå.
I Nästa stund Neg de Blygt Emot Allt det Nya De Såg.
Fjärilarna Vaknade.
Vaknade Till Dans.
Fjärilarna Dansade I Glädje Runt BlomBarnens Liv.
BlomBarnen Fylldes av Fjärilarnas Glädje.
Fjärilarna Lockade BlomBarnen Till att Öppna Sina Kronor.
Allt Var Sång Och NyVaknat Liv.
BlomBarnen Mötte Nu MänniskoBarnen.
BlomBarnen Hörde Deras Skratt och Såg deras LekFyllda Liv.
Dansande SolStrålar Var De.
BlomBarnen Gav dem Gyllene Strålande Ljus.
Ljuset Blev den Gula Färgens Liv.
Att Leva Med den Gula Färgens Väsen och samtidigt veta att DETTA Är De Gula Barnens Liv.
ÄR ett SvårFångat ”studium” eller en SvårFångad Upplevelse.
Det ÄR att Vara Fågelns Vingar. Känna Fågeln kasta sig upp I Luften och Svinga sig Ned Igen. Att Vara ett med Luftens Element i total Tillit.
Det är att Vara Ekorren. Den Hoppar Lätt från Gren Till Gren. Inga Begränsningar Finns. En Slags Tyngdlöshet.
Det Är att Vara Fjärilens Liv. Fjärilen Dansar Cirklar. Den ÄR Ljus och Dans. Den ÄR Belivande Rörelse.
Det Är att Vara Vinden. Med vilken Lätthet Upptäcker inte Vinden varat. Den Dansar Sveper över Ängen. Smeker Trädens Kronor. Följer Bäckens Sång. Ned I Ravinen och ... En Klippa reser sig. Vinden Sveper utmed Klippans Väggar. Sveper Runt Den ... En GrottÖppning ... Vinden Sveper in I Grottan och Ut Igen. Med Lätthet och till synes Flyktighet Upptäcker Vinden Livet och Varat.
Det är att Vara Tindrande Ljus. DaggDroppen – RegnDroppen Vilar I Bladets Famn. Den Goda Solen Finner den och Ljuset Tindrar och Ler.
Det ÄR att Vara Tingeling – Ning – Sing – Sving …
Det Är Den Nattliga Famnen Med de Tindrande Strålande StjärnLjusen.
Det Är Gryningens Famn Med DaggDropparna I Gräsets Famn.
Det ÄR Morgonens Famn.
Det Är FörMiddagens Famn.
Det är den Gryende Dagens Liv och Rörelse. Rörelsen ÄR Utåt – Utåt.
Det ÄR Riktad Rörelse eller Raka Vägar. En God Bild att leva Med Är Skogen.
Skogen Lever I frid och Stillhet. Träden Reser sig Emot Himlen. Trädens Kronor Bär Många Olika Klädnader. Löven Dansar och Sjunger Susande Sånger.
Den Goda Solen Smeker Trädens Kronor. I Varje Mellanrum Finns plötsligt Solar. Inte EN Sol – nej Tusen och Åter Tusen Solar – En Väv av och Med Solar. Strålarna Finner Varandra.
LjusDansen Lever NU I Skogen. Det Är Rörelse och Liv Överallt.
Men – Vilket eller Vilka Träd ÄR Den Gula Färgen.
Det blir Oerhört Svårt att i Bildvärlden söka ge den Gula Färgen Rötter. Den Gula Färgen Är Liv och Rörelse. Kanske Linden Är Den Gula Färgens Träd. Kanske Asken eller Aspen eller kanske Björken. Linden Återkommer gång på gång. I egentlig mening är det inte Träden i sig – Det Är mera Lövens/Bladens Dans.
Det är de Späda Stammarna.
Älvors Liv och Rörelse – LjusVarelser.
Plötsligt stiger Bilden av RosenBalsaminer fram. I den stunden då de har Blommat för världen. I den stunden då deras frön Hoppar och Skuttar Ut Ut I Världen.
Medans de Hoppar och Skuttar Visar sig en Mus. Musen Kilar kvickt Hit och dit. Rörelse och UpptäckarGlädje.
Någonstans är den Gula Färgen Gossen Bus eller varför inte Tösen Bus – I Positiv Bemärkelse.
Det Är nog så att Den Gula Färgen ÄR att VARA Världen.
DET ÄR EGENTLIGEN BILDEN AV DET ”SANNA” BARNET. Barnens Väsen.
LivsLjus – LivsLust – LivsGlädje.
Skutta – Dansa – Snurra.
Leker vi med ljuden för att fånga rörelsen och Livet I den Gula Färgen och det Gula barnet vad visar sig.
S – Stråle > Stråla > Strålar > Snurra > Spjut > Svärd >Sol > Snudda > SNUDDA.
G – Grind > Gurgla > Rörelsen Öppnar Utåt.
D – Droppe > Droppa > Faller – Faller Tungt Ned och Plaaaassssk> Tindrande Ljus.
N – Nudda – Bränna sig och dra handen åter - Lätt Kännande.
Alla Dessa Ord Visar det Gula Barnets Väsen > eller Den Upplevelse det Gula Barnet lever I.
De Gula Barnen ÄR GryningsLjus och MorgonLjus – Livet är ett Outforskat Land..
De Gula Barnen har Mycket Svårt att ”bara” GÅ.
De Skuttar eller Springer. Ja, de ger oss bilden av Dansande Fjärilar.
Vips så sitter de högst upp i Trädens Kronor. De ÄR Kvittrande Fåglar.
De har Mycket Svårt att sitta still vid ett bord och äta. Varför sitta still- Bättre ÄR att Flyga. Smörgåsbord är Ljuvligt.
De Gula Barnen har en Flyktighet till det yttre. Det får dock inte lura oss att tro att de är flyktiga. Deras Väsen Upptäcker Världen.
De sprider GlitterLjus och Tindrande Ljus till omgivningen. MEN hastigheten och upptäckarivern kan få mången vuxen att ”gå på knä”.
Stråle – Grind – Snudda - Droppe – Nudda: Alla Dessa Ord Visar vad Det Gula Barnets Själ Behöver.
Vad Sker Om Strålarna Får Stråla – Om Grinden Alltid står Öppen .
Vad sker om vi ”bara” snuddar och nuddar vid varat.
Vad sker om Dropparna ”bara” Droppar.
Det Blir Tomt inombords – Urholkat – Livet ekar emot väggarna.
Huden upphör att vara ett Skyddande Hölje – Beröringen gör Ont.
Om Barnet hela tiden får Flyga och Fladdrande Leva Infinner sig en nervositet.
Det Gula Barnet behöver Hjälp att Andas – Andas Ut och Andas In.
Att Våga vara Stilla – Världen och det Omgivande Varat Försvinner Inte.
Barnet Behöver beröra och Beröras.
De Gula Strålarna är Underbara att Möta. Men det Gula Barnet behöver Hjälp med att Ta Emot deras Ljus Inom sig. Därigenom Lever Solen Inom dem. LjusVarelser Blir De, men NU Förbränns inte deras Liv.
Den Ledande Förande Rörelsen Behöver Hjälp att I Glädje Öppnas Inåt.
Bilden av Citronen Stiger Fram.
Citronen ÄR Mycket Välgörande och Läkande. Det Är Ljusets Krafter likaså.
Citronens Färg Är Lysande dock inte frånstötande.
Doften ÄR Aromatisk.
Var och en Vet Vilken SmakUpplevelse Citronen har eller ger.
Vänder Vi Ut och In på Citronen… Om det Inre Strålar FÖR Mycket Hårdnar Skalet. Skalet Dör och en Inre Nervositet Infinner sig.
Den rättvända Citronen - Fruktköttet är inom skalet – Skalet Skyddar Fruktens Verkan.
Var och en kan leva med den bilden.
Ser vi så på Citronens Verkan – DET ÄR det vi vuxna behöver vara för Barnet.
Det bästa sättet att Uppleva detta ÄR att bita i en Citronskiva.
Barnet måste få vara både ut och invänd/Fjäril och så kallat rättvänd/Kokong.
Då Doftar Livet Aromatiskt och en helande Verkan Finns Utan att Torka Ut eller urholka Barnet.
En God Bild att Leva Med är också Årstiderna: det Gula Barnet Är Vårens Tid. Pendeln måste Leva till Höstens Tid.
Våren:
Livet Föds
GryningsLjus – MorgonLjus
Älvors Skira Lätthet
SolStrålar Dansar
CitronFjäril I Ljus
Vinden Lekande Lätt
Vinden Upptäcker Livet
Fågeln Följer Vinden
Följer Luftens Andning
Längtan Ut
Bus och Lek
Yster Glädje
Höstens Tid:
Livet
Inre Levande Liv
Elden
Hjärtats Liv
Lever
Det Yttre förs in i det Inre
Det Inre
FörDjupas
FörInnerligas
Blir Liv
I Vårens Tid
Det var en Gång en Liten Vind.
En Liten Vind som Längtade efter att Bege sig ut i Världen.
Den Lilla Vinden Bodde Vanligtvis i en Grotta.
Högt upp i ett Berg.
Länge hade Den Lilla Vinden Sett på Världen.
Länge hade Den Lilla Vinden Undrat Över Hur Alla de Där Märkliga Tingen Kändes.
Hur Alla De Där Märkliga Tingen Kändes att Beröra.
Så en dag Begav sig Den Lilla Vinden Ut.
Ut i Den Vida Vida Världen.
Först Lite Försiktigt. Först Lite Trevande.
Det var en Hisnande Känsla.
Den Nosade litegrann på Berget.
Kände på alla sprickor och vrår. Undersökte platsen som var dess hem och värn. Och återvände så till sin Grotta.
Längtade ut igen och Gjorde större Cirklar.
Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Dess Värme och Fylldes av Mod.
Den Lilla Vinden Cirklade Fram och Åter.
Fram och Åter mellan Molntussarna.
De var Mjuka och Goda att Beröra.
Molntussarna Tyckte Mycket om Den Lilla Vindens Beröring.
Den Lilla Vinden Väckte Dem Till Liv.
Till Liv och Rörelse.
Svävande > Seglande Liv.
Molntussarna blev Fyllda av Glädje och Seglade på Upptäcksfärd.
Den Goda Solen Smekte Den Lilla Vinden och Log >>> Möt Världen Min Lilla Vän.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.
Nu sänkte sig Den Lilla Vinden Ned Emot Den Goda Jorden.
Den Goda Jorden Hälsade Den Lilla Vinden Välkommen och Log.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Jordens Värme och Fylldes av UpptäckarGlädje.
De Första den Lilla Vinden Mötte. Var de Höga och Mötande Träden.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Trädens Vara. Förundrade sig Över deras Skönhet. Förundrade sig Över deras Färger. Förundrade sig Över den Känsla Träden Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Trädens Vara.
Träden Fylldes av Glädje och Började att Sjunga sina Sånger.
Träden Rörde sig Fram och Åter Mötandes Varandra i Glädje.
Träden Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Trädens Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Mötte Vattnet. Vattnet som den Lilla Vinden sett Glittra och Tindra.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Vattnets Vara. Förundrade sig Över Vattnets Skönhet. Förundrade sig Över Vattnets Färger. Förundrade sig Över den Känsla Vattnet Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Vattnets Vara.
Vattnet Fylldes av Liv och Började Sjunga sin Sång.
Vattnet Rörde sig Fram och Åter i Levande Strömmar.
Vattnet Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Vattnets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Mötte Gräset. Gräset som den Lilla Vinden sett röra sig, Fram och Åter i Mjuka Böljande Rörelser.
Varsamt Berörde Den Lilla Vinden Gräsets Vara. Förundrade sig Över Gräsets Skönhet. Förundrade sig Över Gräsets Färger. Förundrade sig Över Den Känsla Gräset Gav. Den Lilla Vinden Lärde Känna Gräsets Vara.
Gräset Fylldes av Rörelse och Började Sjunga sin Sång.
Gräset Vajade Fram och Åter i Böljande Vågor.
Gräset Hälsade Den Lilla Vinden och Log.
Den Lilla Vinden Kände Gräsets Värme och Fylldes av Upptäckarglädje.
Den Lilla Vinden Sökte sig Längre in i Skogens Vara. Den Doftade på Stenar, Blommor och Växter.
Alla Hälsade de Den Lilla Vinden med Värme.
Så Såg den Lilla Vinden Två Varelser.
Den ena var större än den andra. Och liknade ingenting av det Den Lilla Vinden sett från sin Grotta. Den Lilla Vinden Förundrade sig. Ty Den Lilla Vinden hade inte mött dem med blicken tidigare. Det var en God och Fin Känsla Runt dessa Varelser. Den Lilla Vinden Tyckte Om Det Den Såg.
Den Lilla Vinden såg dem Varsamt Röra sig I Skogens Famn. Såg att Skogen Hälsade dem Med Glädje.
Hälsade varje Rörelse varje Andetag De Andades Med Glädje.
Den Goda Solen Fann Den Lilla Vindens Förundran. Den Goda Solen Smekte den Lilla Vinden och Log.
Möt Människan och Människans Barn.
Den Lilla Vinden Kände Den Goda Solens Värme och Fylldes av Mod.
Människan och hennes Barn hade Stannat Vid en Glänta.
Där satt De nu och Såg på varandra.
Ljud Strömmade Emot Den Lilla Vinden > Ljud som Den Lilla Vinden Aldrig Hört Tidigare. Ljud som Strömmar > Som Smekningar.
Plötsligt kunde Den Lilla Vinden Förstå > Ord var det som Talades. Ord var det som Gavs i Levande Flödande Strömmar.
Den Lilla Vinden Stannade Hos Människan och MänniskoBarnet. Hörde Den Stora Människan Tala Smekande Till Den Lilla.
Den Lilla Vinden Fylldes av Längtan.
Längtan efter att Höra.
Sänkte sig Varsamt Ned Utan att Störa.
Lyssnade Till Den Stora Människans Visdom och Fylldes av Värme.
Länge Talade Den Stora Människan > Det var som Om Den Lilla Drack Sin Faders Ord i Glädje.
För Varje Ord som Talades Fylldes Den Lilla av Ljus.
Den Lillas Ögon Tindrade av Kärlek Emot Fadern.
Den Lilla Vinden Fylldes av Tacksamhet Över Det den Fått Uppleva.
Smekte Varsamt Människan och Människans Lilla Barn.
Mörkret Började att falla .
Människan och Människans Barn reste sig och Började Varsamt söka sig Bort Ifrån Skogens Famn.
Vinden Begav sig hem till sin Grotta.
Drömde om Allt Den Fått Se och Uppleva.
Drömde Om Alla VisdomsFyllda och Vackra Ord Den Fått Mottaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar