Skimrande Böljande Grönt Siden Böljade I Vindens Famn.
Skimrande Röda LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Blåa LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Gula LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Kanske var det SolBollar, kanske var Det RödBollar, kanske var det BlåBollar, kanske var det SolFjärilar.
Vackra Var De att Beskåda, Vackra var de för Ögat att Möta, de Skimrade I Regnbågens Alla Färger.
Regnbågens Alla Färger Spred Glädje I Sommarängens Famn.
Ängens Famn Fylldes med Glädjen och kittlade Gräset till Böljande Havets Rörelse.
I Gräsets Famn Levde Maskrosor, Rödklöver, Blåklockor och Smörblommors SommarGlädje.
Den Goda Moder Jord Höljde dem med Kärlek.
Den Goda Fader Sol Smekte dem med Ljus.
SommarVinden Lockade dem till Dans.
Till Dansande SommarGlädje.
Det Gröna Gräset Badade I Kärlekens Varma Röda Färg.
I Gräsets Famn Dansade Röd, Blå och Gul.
Dansade, Dansade Runt i Ring.
Öppnade Ringen och Dansen blev en Svans.
I Långdans trippade Gul, Blå och Röd med Lätta Svävande Fötter.
JordeTyngden Fanns Icke mer. Blå, Röd och Gul ändrade Färg hela Dagen.
Än var de Lysande Eldar, än var de Natthimlens Blåa Mantel och än var de Violetta och Vita.
Det Blåa HimlaHavet var ovan dem och Det Blåa JordeHavet var under dem I Dagens Famn.
Om Morgonen var Himmelens Salar Fyllda med Nyvaknad Kärleks Ljus.
Om Aftonen Var Himmelens Salar Fyllda med Fördjupad Kärleks Ljus.
I den Tidiga Morgonen Glittrade DaggDroppar I Gräsets Famn och Fyllde Deras Ögon med Ljus.
Om Aftonen Dansade Älvor Runt om dem och Fyllde deras Ögon med Drömmarnas Ljus.
Den Goda Fader Sol Seglade I HimlaHavet och Smeket Varat med Gyllene Ljus.
Ljuset Fyllde Hjärtat och Hjärtat var en Inre Sol.
Om Våren och om Sommaren var Moder Jord Skrudad I Sin Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Om Hösten och om Vintern Var Modern Skrudad i Sin Skimrande Böljande Vita SidenMantel.
Om Hösten Höll Moder Jord Alla BlomBarnens Händer.
Ängen Vandrade In I Hennes Famn.
BlomBarnen Vaggades till Ro och Drömmande Sömn.
De Drömde om Havets Smekande Liv.
De Vandrade In I Havets Famn – De Steg Ned I Havet.
Lade sig på Havets Botten och Vilade I den Mjuka Sandens Famn.
De Höljdes av Vattnets Liv.
De Kände Havet Rörelse och Havets Andning.
De Öppnade sina Ögon och Såg.
Såg SolStrålarna Genom Havets Yta.
SolStrålar – Dansande Ljuspelare Klöv Havets Blåa Yta.
Det Blåa Havet Skimrade I Grönt.
BlomBarnen Mindes Moder Jords Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Nu Dansade De I VinterÄngens Famn där människoBarnen inte såg dem.
De Fylldes av Längtan att Dansa I SommarÄngens Famn där människoBarnen ser dem.
Det Gyllene HimlaHavet och Det Gyllene JordeHavet Omfamnade Varandra,
Blommor Växte Upp I Deras Famn,
En Äng med Röda Blåa Gula Blommor
Blommorna Strålade I Skönhet,
Blommorna Gav Ljus Till Världen,
Ljuset Strålade I Världen,
Och
Åter Till Blommornas Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Värmen steg upp I Trädens Stammar.
Värmen Fyllde Trädens VinterLiv med Kärlek.
Träden Längtade efter Sommarens Liv.
Efter att Känna Bladen Kittla och Smeka Huden.
Träden Längtade efter Bladens Sånger.
Bladens Sånger Levde I Träden.
Moder Jord kände Trädens Längtan och Vaggade Träden till Sömns.
Träden Hörde Sånger I sitt Inre.
Träden Drömde om Sommarens Liv.
Snö Började att Dansa I Luften.
Snö Dalade Mjukt och Svävande Ned och Slöt Träden I Sin Goda Famn.
Skrudade Träden med Tusende Stjärnors Ljus.
Skrudade Träden med Gnistrande SnöBlad.
VinterVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VinterVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Träden vaknade Ur sin Drömsömn och Såg de Tindrande SnöBladens Ljus.
Träden Fylldes av Stillsam Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VinterSånger.
Klingande Klanger Fyllde Luftens Vara väckte Den Goda Solens Värme till Liv.
Den Goda Solen Smekte Vinterns Tid och Våren Vaknade till Liv.
Våren Vandrade in i Skogens Famn.
Våren Skrudade Trädens Kronor med Gyllene Pärlor.
De Gyllene Pärlorna Öppnades och Blev Skimrande Gröna Blad.
VårVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VårVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Trädens Liv Strömmande åter i Varat.
Träden Fylldes med Porlande Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VårSånger.
Den Goda Solen Smekte Vårens Tid.
Blommorna, Fjärilarna och Fåglarna vaknade till Liv.
Sommaren Vandrade in i Skogens Famn.
Träden var Skrudade i Sina Vackraste Kläder
Träden Sjöng Sommarens Sånger.
Trädens Drömmar Levde I Varats Famn.
Lockade Blommor, Fjärilar och Fåglar Till Dans.
Drömmen och Livet Förenades med Gyllene Band.
Ett Bröllop i Skogens Liv var det.
BröllopsDansen varade i Dagarna Tre så Vandrade Hösten In I Skogens Famn.
Träden Skrudades I Flammande Röda Kläder.
Kärlekens Värme Strömmade I varats Famn och Åter Till Moder Jords Famn.
Vintern Vandrade In I Skogens Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Barnet och Regnbågens Färgväsen
Det kan vara svårt att göra sig en Verklig bild av vad det är att vara världen. Vi har gång på gång återkommit till att Barnet är världen.
För många år sedan fanns det ett TV – program som bar namnet: Linus på Linjen.
Linus på linjen var en pojke av en tråd. Det är mera riktigt att säga att Linus var den böljande rörelse tråden levde i. Allt det Linus mötte och även Linus Formades i eller genom denna Tråds Rörelse.
Det var en VågRät Tråd eller en Horisontell Linje.
HorisontLinjen – Det är en Vacker bild att leva med.: Vara i Livet och Se Horisontens Skimrande Skönhet I Nuet.
Denna Linus på Linjen är en Mycket God bild av att vara Världen:
Skimrande Röda LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Blåa LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Gula LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Kanske var det SolBollar, kanske var Det RödBollar, kanske var det BlåBollar, kanske var det SolFjärilar.
Vackra Var De att Beskåda, Vackra var de för Ögat att Möta, de Skimrade I Regnbågens Alla Färger.
Regnbågens Alla Färger Spred Glädje I Sommarängens Famn.
Ängens Famn Fylldes med Glädjen och kittlade Gräset till Böljande Havets Rörelse.
I Gräsets Famn Levde Maskrosor, Rödklöver, Blåklockor och Smörblommors SommarGlädje.
Den Goda Moder Jord Höljde dem med Kärlek.
Den Goda Fader Sol Smekte dem med Ljus.
SommarVinden Lockade dem till Dans.
Till Dansande SommarGlädje.
Det Gröna Gräset Badade I Kärlekens Varma Röda Färg.
I Gräsets Famn Dansade Röd, Blå och Gul.
Dansade, Dansade Runt i Ring.
Öppnade Ringen och Dansen blev en Svans.
I Långdans trippade Gul, Blå och Röd med Lätta Svävande Fötter.
JordeTyngden Fanns Icke mer. Blå, Röd och Gul ändrade Färg hela Dagen.
Än var de Lysande Eldar, än var de Natthimlens Blåa Mantel och än var de Violetta och Vita.
Det Blåa HimlaHavet var ovan dem och Det Blåa JordeHavet var under dem I Dagens Famn.
Om Morgonen var Himmelens Salar Fyllda med Nyvaknad Kärleks Ljus.
Om Aftonen Var Himmelens Salar Fyllda med Fördjupad Kärleks Ljus.
I den Tidiga Morgonen Glittrade DaggDroppar I Gräsets Famn och Fyllde Deras Ögon med Ljus.
Om Aftonen Dansade Älvor Runt om dem och Fyllde deras Ögon med Drömmarnas Ljus.
Den Goda Fader Sol Seglade I HimlaHavet och Smeket Varat med Gyllene Ljus.
Ljuset Fyllde Hjärtat och Hjärtat var en Inre Sol.
Om Våren och om Sommaren var Moder Jord Skrudad I Sin Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Om Hösten och om Vintern Var Modern Skrudad i Sin Skimrande Böljande Vita SidenMantel.
Om Hösten Höll Moder Jord Alla BlomBarnens Händer.
Ängen Vandrade In I Hennes Famn.
BlomBarnen Vaggades till Ro och Drömmande Sömn.
De Drömde om Havets Smekande Liv.
De Vandrade In I Havets Famn – De Steg Ned I Havet.
Lade sig på Havets Botten och Vilade I den Mjuka Sandens Famn.
De Höljdes av Vattnets Liv.
De Kände Havet Rörelse och Havets Andning.
De Öppnade sina Ögon och Såg.
Såg SolStrålarna Genom Havets Yta.
SolStrålar – Dansande Ljuspelare Klöv Havets Blåa Yta.
Det Blåa Havet Skimrade I Grönt.
BlomBarnen Mindes Moder Jords Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Nu Dansade De I VinterÄngens Famn där människoBarnen inte såg dem.
De Fylldes av Längtan att Dansa I SommarÄngens Famn där människoBarnen ser dem.
Det Gyllene HimlaHavet och Det Gyllene JordeHavet Omfamnade Varandra,
Blommor Växte Upp I Deras Famn,
En Äng med Röda Blåa Gula Blommor
Blommorna Strålade I Skönhet,
Blommorna Gav Ljus Till Världen,
Ljuset Strålade I Världen,
Och
Åter Till Blommornas Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Värmen steg upp I Trädens Stammar.
Värmen Fyllde Trädens VinterLiv med Kärlek.
Träden Längtade efter Sommarens Liv.
Efter att Känna Bladen Kittla och Smeka Huden.
Träden Längtade efter Bladens Sånger.
Bladens Sånger Levde I Träden.
Moder Jord kände Trädens Längtan och Vaggade Träden till Sömns.
Träden Hörde Sånger I sitt Inre.
Träden Drömde om Sommarens Liv.
Snö Började att Dansa I Luften.
Snö Dalade Mjukt och Svävande Ned och Slöt Träden I Sin Goda Famn.
Skrudade Träden med Tusende Stjärnors Ljus.
Skrudade Träden med Gnistrande SnöBlad.
VinterVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VinterVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Träden vaknade Ur sin Drömsömn och Såg de Tindrande SnöBladens Ljus.
Träden Fylldes av Stillsam Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VinterSånger.
Klingande Klanger Fyllde Luftens Vara väckte Den Goda Solens Värme till Liv.
Den Goda Solen Smekte Vinterns Tid och Våren Vaknade till Liv.
Våren Vandrade in i Skogens Famn.
Våren Skrudade Trädens Kronor med Gyllene Pärlor.
De Gyllene Pärlorna Öppnades och Blev Skimrande Gröna Blad.
VårVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VårVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Trädens Liv Strömmande åter i Varat.
Träden Fylldes med Porlande Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VårSånger.
Den Goda Solen Smekte Vårens Tid.
Blommorna, Fjärilarna och Fåglarna vaknade till Liv.
Sommaren Vandrade in i Skogens Famn.
Träden var Skrudade i Sina Vackraste Kläder
Träden Sjöng Sommarens Sånger.
Trädens Drömmar Levde I Varats Famn.
Lockade Blommor, Fjärilar och Fåglar Till Dans.
Drömmen och Livet Förenades med Gyllene Band.
Ett Bröllop i Skogens Liv var det.
BröllopsDansen varade i Dagarna Tre så Vandrade Hösten In I Skogens Famn.
Träden Skrudades I Flammande Röda Kläder.
Kärlekens Värme Strömmade I varats Famn och Åter Till Moder Jords Famn.
Vintern Vandrade In I Skogens Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Barnet och Regnbågens Färgväsen
Det kan vara svårt att göra sig en Verklig bild av vad det är att vara världen. Vi har gång på gång återkommit till att Barnet är världen.
För många år sedan fanns det ett TV – program som bar namnet: Linus på Linjen.
Linus på linjen var en pojke av en tråd. Det är mera riktigt att säga att Linus var den böljande rörelse tråden levde i. Allt det Linus mötte och även Linus Formades i eller genom denna Tråds Rörelse.
Det var en VågRät Tråd eller en Horisontell Linje.
HorisontLinjen – Det är en Vacker bild att leva med.: Vara i Livet och Se Horisontens Skimrande Skönhet I Nuet.
Denna Linus på Linjen är en Mycket God bild av att vara Världen:
Då vi vuxna kan följa denna rörelse är allt väl.
Det är då RegnBågen syns på Himlavalvet.
Regnbågens Färger Skimrar i Världens vara.
Alla Dess Färger Är I Våra Själar. RegnBågens Färger är Därigenom Våra Liv. Samtidigt är de Världen och samtidigt Är de Gudomen.
Det Är Ljus eller Liv som Strömmar och Pulserar i en Evig Harmonisk Flödande Rörelse.
Det Finns Där för dessa Färgers Inneboende Väsen och Liv är det enda vi egentligen känner igen.
RegnBågsLjuset Är vårt Födslominne.
Det Ljuset Minner Oss Om den Kärlek Vi Skapades och Föddes Ur.
Ser vi nu Träden framför Oss – Träden vilka har Levt med oss i hela detta arbete, vad sker då.
Roten är – Fötterna Är nedbäddade i Moder Jords Famn. De Är Höljda av och Med Moderns Kärlek. Kvinna – Moder. De är Omgivna av och Med Värme – Eld. Men inte Förtärande Eld utan Belivande Eld.
Genom Trädets Stam – I Trädets kropp Strömmar Energier – Livsströmmar Uppåt och Nedåt i Harmoniska Rörelser.
Kronan Öppnar sig – Strålar Bejakande Utåt, samtidigt Öppnar den sig För Det Andliga Ljuset. Fader Sol Smeker Trädet med Ljus – Strålarna Vägleder. Man – Fader. Den Moderliga och Den Faderliga Gesten Visas Oss. I dess mitt Strömmar RegnBågsLivet.
Detta lever I sagans sanna Värld – Skomakaren ger Skor att Vandra Ut I Världen. Föräldrarna ger Barnet Kläder – Höljen – Tillit. Konungar/Drottningar – Prinsar och Prinsessor. Trollen och Häxorna. Dessa Oändligt Vackra och Sanna SymbolBilder. De är inte Symboler De är Andliga reala verkligheter. De Är Sannhet och Inte Sanning. Om de inte ”Föskönas”, vilket så ofta sker. För att vuxna förringar Barnets Sanna Väsen. Barnet Känner igen sig i sagans I Sannhet berättade ord. Omskrivningar behövs Inte – sagans Visdom ÄR.
Detta är även SymbolBilden av Universums Totala Liv. Droppen I Havet – Delarna Blir Helheten. Grenen på trädet – delarna Blir Trädet och så vidare i all oändlighet. Vi är delarna/Bilden av helheten. MikroKosmos och MakroKosmos verkan i Varandra. Energiernas Levande LjusRörelse – Kärlekens OÄndliga Kraft och Verkan.
Ser vi då Trädets gestalt visar sig verkligt och realt att RegnBågen Är Där.
Med ens ser jag varför det i Österlandet/Kina finns Fem Element: Jorden är Jorden och den Fysiska kroppen – Elden ger Värme – Vattnet ger Rörelse/Belivar –Luften ger Andning - Metallen ger Färg.
Metallerna finns Där och Lever i Planeternas verkan – Sfärernas Dans Finns Där och lever hos det Lilla Barnet i kvintskalan. Därav de Pentatoniska Instrumenten - DE Är Barnets Värld.
Ser vi så på Läkande Processer –Mycket Förenklat: Då vänds Trädet Upp och Ned – Huvudet blir Kronan. Vi botar Huvudets Smärta med Rotens verkan och så vidare.
Lämnar det – Schematiskt och Mycket Förenklat blir Bilden
En God Bild att Leva Med Är:
Slut Ögonen.
Känn Havets Doft.
Låt Havets Sång Fylla Dig.
Andas Med Sången.
Lugnt och Stilla.
Känn Fader Sol Smeka Dig Med Ljus.
Känn Ljuset Fylla Dig OvanIfrån.
Känn Värmen Fylla Dig.
Känn Moder Jord Hölja Dig Med Kärlek.
Känn Kärleken Fylla Dig NedanIfrån
Känn Ljuset och Kärleken Strömma I Dig.
Känn Fader Sols och Moder Jords Liv.
De Är Havets Belivande Rörelse.
Du Nedstiger I Havet.
Lägg Dig På Havets Botten.
Vila I den Mjuka Sanden.
Vattnet Höljer Dig.
Bubblor – LjusBubblor Stiger Upp Mot Ytan.
Violett- Indigo – Blått –Grönt – Gult – Orange – Rött - Violett
Öppna Ögonen.
SolStrålarna Klyver Havets Yta.
Ljuspelare Fyller Havet.
Havet Skimrar I Gyllene Grönt.
Dansande LjusVarelser Lyfter Upp Dig.
Havets Sång Är I Dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar