Den Lilla Solen

Det var en gång en liten Sol.
En liten Sol som älskade att sprida Ljus och Kärlek till Människorna.
Den lilla Solen vandrade över Himlavalvet och sökte ge kärlek genom att sprida sitt ljus.
Men människorna de suckade så mycket och såg så ofta ned mot marken.
Tyngda av bekymmer och andra problem som tanken skapade för dem.
Människorna glömde bort att lyfta blicken emot Himlen.
Den Lilla Solen Funderade och Funderade. Inte med tanken utan med Själen.
Den lilla Solen hade en Fader. Nu gav han sina upplevelser till sin Fader.
Fadern Lyssnade - Fadern Älskade sin Son.
En Dag gav Fadern sin Son en Pilbåge.
En Pilbåge och ett koger med pilar.
Pilarna Bar Kärlekens Ljus och Kärlekens Kraft i sig .
Den Lilla Solen fann sig ett Moln att segla på.
Den Lilla Solen sökte De Människor som ville ta emot hans gåva.
NU hände något Förunderligt på Himlavalvet.
En Skimrande Regnbågsbro skapades och molnet sänkte sig ned mot bron.
Den Lilla Solen Vandrade på Regnbågsbron.
Nu såg Den Lilla Solen alla de Människor som behövde Kärlekens Ljus och Kraft.
Den Lilla Solen siktade och sköt.
Pilarna Ilade som Fåglar över Himlavalvet och ned mot Jorden.
Pilarna Fann De Människors Hjärtan som kunde ta emot gåvan.
Dessa Människors Hjärtan Fylldes av Kärlekens Ljus
Deras Liv Började att Skimra I alla Regnbågens Färger.

BLOMMAN VID DET GAMLA HJÄRTATS HUVUDGÄRD

Det var en gång en Kvinna.
Kvinnan vandrade på Den Goda Marken.
Hennes Fötter bar inga skor.
Hennes Fötter kände Marken.
Kände Livets Väv,
Strömmande Vatten.
Marken kände Kvinnans Fötter.
Kände Stegen,
Varsamma Smekande Vindar.
Kvinnans Hjärta var Fyllt av Glittrande Värme.
Ögonen var Fyllda av Den Levande Skönheten Runtomkring Henne.
Blommorna
Träden
Allt Det som synes Tydligt under Dagen.

Kvällen Omvandlades till Afton.
Nu syntes allt inte lika Tydligt
Kvinnan kände Marken och Lät Marken Föra sig.
Luften var Ren och God att Andas.
Näktergalen Drillade och Sjöng för Henne.
Inför Hennes Blick omvandlades Himlavalvet.
Molnslöjor
Violetta Molnslöjor började sakta veckla ut sina Mantlar.
Mjuka Böljande Mantlar.
En Värld ovanför Världen skapades.
Denna Värld
En Lång Strand vid det oändliga Havet.
Ovanför Stranden
Ovanför Havet
Ett Skimrande Gyllene Ljus.
Kvinnan Hörde Havets Lugna Andning.
Hon Fylldes av Längtan.
Hon Fylldes av Längtan efter Närhet.

Kvinnan såg ett Träd.
Ett Träd med Vita Skira Blommor.
Blommorna Tindrade som Stjärnor i Aftontimman.
Det var ett Blommande Körsbärsträd.
Kvinnan Lät sina Händer Känna Trädets Närhet.
Kvinnan Bad Trädet om en av Alla dess Underbara Blommor
Trädet Gav en av Blommorna till Kvinnan.
En Fågel Visade sig för Kvinnan.
Kvinnan Bad Fågeln att Föra Blomman.
Föra Blomman Till ett Sorgset Hjärta.
Ett Sorgset Hjärta som Längtade efter Ljus.
Ljus I Den Ensamma världen.
Varsamt Tog Fågeln Blomman.
Fågeln Lät Sig Föras upp emot Himlavalvet.
Fågeln Flög och Svävade över Stranden.
Fågeln Flög och Svävade över Havet.
Som en Svart Silhuett Svävade Fågeln över Himlavalvet.

Blomman Lades Vid ett Gammalt Hjärtas Huvudgärd.
Blomman Skänkte Doften Till den Gamle.
Doften av Blommans Liv Fyllde Den Gamles Vara.
Fyllde Den Gamles Inre Med Gemenskapens Andning.
Fyllde Den Gamles Inre Med Ljus och Värme.
Den Gamles Inre som Längtade Efter Ljus
Blommans Gåva Var
Vetskapen om att Goda KärleksFulla Händer
Alltid Finns