BLOMMAN VID DET GAMLA HJÄRTATS HUVUDGÄRD

Det var en gång en Kvinna.
Kvinnan vandrade på Den Goda Marken.
Hennes Fötter bar inga skor.
Hennes Fötter kände Marken.
Kände Livets Väv,
Strömmande Vatten.
Marken kände Kvinnans Fötter.
Kände Stegen,
Varsamma Smekande Vindar.
Kvinnans Hjärta var Fyllt av Glittrande Värme.
Ögonen var Fyllda av Den Levande Skönheten Runtomkring Henne.
Blommorna
Träden
Allt Det som synes Tydligt under Dagen.

Kvällen Omvandlades till Afton.
Nu syntes allt inte lika Tydligt
Kvinnan kände Marken och Lät Marken Föra sig.
Luften var Ren och God att Andas.
Näktergalen Drillade och Sjöng för Henne.
Inför Hennes Blick omvandlades Himlavalvet.
Molnslöjor
Violetta Molnslöjor började sakta veckla ut sina Mantlar.
Mjuka Böljande Mantlar.
En Värld ovanför Världen skapades.
Denna Värld
En Lång Strand vid det oändliga Havet.
Ovanför Stranden
Ovanför Havet
Ett Skimrande Gyllene Ljus.
Kvinnan Hörde Havets Lugna Andning.
Hon Fylldes av Längtan.
Hon Fylldes av Längtan efter Närhet.

Kvinnan såg ett Träd.
Ett Träd med Vita Skira Blommor.
Blommorna Tindrade som Stjärnor i Aftontimman.
Det var ett Blommande Körsbärsträd.
Kvinnan Lät sina Händer Känna Trädets Närhet.
Kvinnan Bad Trädet om en av Alla dess Underbara Blommor
Trädet Gav en av Blommorna till Kvinnan.
En Fågel Visade sig för Kvinnan.
Kvinnan Bad Fågeln att Föra Blomman.
Föra Blomman Till ett Sorgset Hjärta.
Ett Sorgset Hjärta som Längtade efter Ljus.
Ljus I Den Ensamma världen.
Varsamt Tog Fågeln Blomman.
Fågeln Lät Sig Föras upp emot Himlavalvet.
Fågeln Flög och Svävade över Stranden.
Fågeln Flög och Svävade över Havet.
Som en Svart Silhuett Svävade Fågeln över Himlavalvet.

Blomman Lades Vid ett Gammalt Hjärtas Huvudgärd.
Blomman Skänkte Doften Till den Gamle.
Doften av Blommans Liv Fyllde Den Gamles Vara.
Fyllde Den Gamles Inre Med Gemenskapens Andning.
Fyllde Den Gamles Inre Med Ljus och Värme.
Den Gamles Inre som Längtade Efter Ljus
Blommans Gåva Var
Vetskapen om att Goda KärleksFulla Händer
Alltid Finns