kristallskål

Grodden spirar till ljuset, grodden är det första spirande livet vilket stiger, söker vägar ut ur skalhanden. Det är en vågrörelse, en uppåtstigande rörelse.
Det är ej en rörelse, skulle du befinna dig under jorden skulle du se att det är en gemensam rörelse.
Skulle du sedan lyfta av hudmanteln, skulle du se att detta är havets synliga strömmar, synliggjorda strömmar.
Barnet,
Det ”nya” livet bär inom sina händer det gamla.
Den vuxne bär i sina händer livserfarenheter/det gamla kan vi säga.
Barnet/ungdomen strävar framåt, den gamle strävar inte bakåt.
Den gör det då den har stängt inne bakåt med tusen lås och bommar.
Den gör det om den föredrar att sova.
Så tar den handen
jag ser sorgmantlarna andas in dig gåser händer lyftas till hjärtatser mantlar öppnasser vitt ljusser eldenskimramellan revbensbågar
broar mellan nu och dåhandfingrar
barnet och den vuxne
djupa bilder stiger framinte bildergestaltermed frågortill svar.Barnet/ungdomen strävar framåt, den gamle strävar inte bakåt.
Den gör det då den har stängt inne bakåt med tusen lås och bommar.
Den gör det om den föredrar att sova.
Så tar den handen lyfter den, låser upp, smärtan är oerhörd
Skarp
Skärande
Den är berättigad, denna smärta är att föda att födas.
Vad är det som föds
Det är idealet,
Den gamle eftersträvar att leva genom i enlighet med idealet, uridealet - barnet strävar till idealet.
vänder ansiktet till ljuset
vänder ögonen till ljuset
Den vuxne blir barnet, barnet är barnet ändå vuxen. Vuxen i sin urvisdom, barnet är världen, är alltet, är evig, inte evighet. Ty barnet är i sin allomvarande tillvaro i frihet, anandefrihet.
Det är ännu inte styrt, riktat av mänskliga händer, även om det är så att detta sker redan inom moderns liv.
Urbarnet/fröet vet att det har fötter och huvud och allt vilket är däremellan, vet att det har rötter, stam och krona,
Därigenom kan det röra sitt varande lugnt och stilla, behagligt i fostervattnet.
Det vet att det är helhet.
Barnet vet att det är i en kristallskål.
därvid fylls ögonens kristallskålar med vatten
kristallklart vatten
källans vatten
grodden gives seende
Vet att det är i skalet/höljet. Höljet har en fast form, en bunden form, detta kan liknas vid det du ser, naturen, den är bunden form/synliggjord för att du skall se den och värna om den, känna alltets liv,
Det går inte att vandra runt och tro att detta, det yttre är frihet, fritt att göra vad det vill. Det är dumt, att ens tänka så, hur skulle det se ut.
Det skulle se ut exakt som det gör i den mänskliga tillvaron. Alla eftertraktar frihet glömmer att det yttre har behov av att ses av att beröras.
Glömmer därmed det inre nämligen friheten.
Det blir en osmakande soppa.
Detta är inte en domedagsprofetia, du vet vad var och en gör med en osmakande soppa.
Själarna vaknar, själen är ju natur, eteriskt liv.
Vill den vara bunden
Skalet är förgången tid, är det förgångna,
Skalet berättar historia
ännu håller fingrar foderblad om knoppen
själen är ju natur, eteriskt liv. Vill den vara bunden.
Det är en fråga att ställa dig, själen vill inte vara bunden den eftersträvar rörelse, utan skal skulle den röra sig med allt i allt, den har behov av skal, dock inte fasthållande, tättslutande, kvävande, den har behov av ett insiktsfullt skal.
Den har behov av kroppen,
Den har behov av anden.
Anden är fri, Anden och kroppen har behov av varandra,
I andens ljus strålar själen,
I själens rörelse strålar kroppen
Väsendet strålar i jag är.
Skalet,
Kan liknas vid ormens skinn.
Se ormens rörelse då den ömsar skinn,
Det är groddens rörelse,
Skalet ligger där,
I markens
Jordens händer.
Vad skall du göra med det.
Andas liv, Andas, kronbladen ligger i spiral runt pärlan. Det finns en pärla närmast knoppen, det finns en pärla i knoppen/livets pärlor.
Rot och krona, krona och rot. Spetsen, udden skriver, är uppåt i minnet av,
Andas, Andas liv,
Pennan skriver, se hur vackert den ligger i handen. Se alla steg fram till denna stund. Se hur barnet smakar på livet, allt liv, är en larv stundtals en puppa; du sitter under trädet i skuggan. Barnet smakar, äter hieroglyfer, tar pennan och skriver med hela kroppen. Övar varje snirkel och till slut skriver barnet, himmelstecken till jordtecken, jordtecken till himmelstecken.
Solstrålar vidrör, sakta spricker knoppen upp, kronbladen andas, Andas liv.
i mitten är solögon av ljus.
Kristallklart vattens pärlor, stiger ur krona, gnistrande droppar vattnar hennes hud.
Vattnar Moderns hud.
Himmelsdröm
Jordedröm
Andas
Andas helhets liv
Förenade.

Det går inte att bortse ifrån helhetens skönhet, klipp sönder din kropp, strö ut alla delar på marken, är det du.
För samman delarna, det är du.
Titta på delarnas ord,
Lägg tillbaks det vilket hör hemma.
Låt det andra vandra dit det skall, till sitt hem.
Känn inte skuld, denna evighetens skuld, vilken krampartat håller er fast i fast förstelnad form.

barnsteg

Regnet är inte ”bara” regn, så är det även med vinden, med alla skeenden.
Allt är så mycket mer .
vinden visar oss
barnens stegskönhet
de lätta opåverkade stegende är fyllda med tillit
barnens steg är inte ointresse
inte flykt
inte inte inte
de är fyllda med vind
Upptäckarvind
så låt oss aldrig söka ta stegen bort från dem
låt oss vara kupade händer runtom
låt oss bli vind
vind vind
barnets dans
lätta
steg
upptäcker liv
Vind vind
dansar ler och
sjunger

Vind vind barnets dans lätta steg
Lätta steg är inte oförståndets steg,
är inte ointresse
är inte ovilja,

barnets steg är
upptäckarsteg

Du skrev några händer kan det/stegen inte fånga; så stannade du och fylldes av:
må inte några händer fånga dem.

Du ser stegen
du ser ett fågelbo,
du ser nästet/redet
du ser fågelungen.

Du ser det vila i en vacker kupad hand, en lövhand.
Så ser du en hård hand slutas runt,

Ditt hjärta brister.

vinden visar oss
barnens stegskönhet
de lätta opåverkade stegende är fyllda med tillit
barnens steg är inte ointresse
inte flykt
inte inte inte
de är fyllda med vind

Upptäckarvind

så låt oss aldrig söka ta stegen bort från dem
låt oss vara kupade händer runtom

låt oss bli vind

Du ser fågelboet, du ser att detta är en rund form, det är en gömma, det är en spiral, livets spiral.
Till synes är det ett mörker där i mitten,
Till synes
Är det.

Det är detta mörker vilket ger dimensionaliteten; genom detta upplever själen djupet
Djupbilden framträder.
Det vet varje konstnär vilken arbetar med perspektiv.
Det är inte ett mörker, det är en gömma, i den gömman stiger fågelungen fram.
Den är där,
Det gryende nyfikna livet är där, det undervisas i flygandets konst.
I fröets skalhand finns blomman.
Den är där den undervisas i skönhetens doftande liv.
Inom allt finns till synes mörker
Gömmor
Ja, skattgömmor.
Skattgömmor
Boplatser
Reden
Födslogömmor
Se getingens bo, se hur den bygger sitt bo, se formen , se getingens liv.
Se hur den flyger, vingarnas rörelse, hela dess liv.
Bli getingen och känn de reaktioner den möts av.
Skräck, rädsla, vilt viftande händer.
Vad gör barnet, vad gör du, då du möts så.
det är många surrläten runt ossdomnande ljud
Tankesting
Getingar
ilskna bin
dessa vackra ljusvarelser
de sticks endast då de är hotade

glasskupol

ibland under vårens tidiga gryningsandning,
då du vandrar kan du märka att jorden är täckt med spindeltrådar.
De mest skira trådar, de är där och pärlor är trädda på dem.
Jorden andas djup umbra, den är ännu kall i den tidiga morgonen.
Du stannar och ser att jorden bär en vit slöja av skirtrådar,
det är en pärlväv.
Under denna kan du känna jordens längtan
jordens drömvävare väver vävar av spunna trådar.
det är fröbarnen.
Fröbarnen är där, de bär inom sina händer liv,
drömt liv
önskat
livs dröm
bli
förverkligat.

Du ser jorden och den tunna skira väven,
Solen stiger ur bädden och sakta värms jorden, huden.
Dropparna stiger uppåt, dropparna regnar uppåt.
De är strängar mellan jord och himmel mellan himmel och jord.
Ser du solbarnen,
de åker rutschbana,
eller ser du solfingrarna
de spelar grynings symfoni.

Du fylls med vemod eller sorg, dessa ligger mycket nära varandra.
Jorden andas sorg.
Du känner fröna och ser så kallade bångstyriga barn, specifikt treåriga trotsiga barn.
Jag vill vill inte vill.

Det är ett fasligt sjå för varje fader och moder att lyssna till.
Lyssna tomma till.
Att inte lägga in/plantera egna förväntningars önskningar in i barnet och göra barnet till det egna önskesvaret.
Det är ett fasligt sjå för varje fader och moder att tömma sig bort från egna gjorda värderingar,
att frigöra sig från allt bakgrundssurr.

Barnet mer eller mindre - i kärlek - tvingar fadern och modern till skolning.
De skolar varandra.

Fadern och modern söker se; vem är barnet.
Vad hör hemma i och vad hör inte hemma i.

Det vilket inte hör hemma i förorsakar smärta vemod sorg.

ibland under vårens tidiga gryningsandning,
då du vandrar kan du märka att jorden är täckt med spindeltrådar.
De mest skira trådar, de är där och pärlor är trädda på dem.
Jorden andas djup umbra, den är ännu kall i den tidiga morgonen.
Du stannar och ser att jorden bär en vit slöja av skirtrådar,
det är en pärlväv.
Under denna kan du känna jordens längtan
jordens drömvävare väver vävar av spunna trådar.
det är fröbarnen.
Fröbarnen är där, de bär inom sina händer liv,
drömt liv
önskat
livs dröm
bli
förverkligat.

Du ser jorden och den tunna skira väven,
Nu ser du den stora drömväverskan stiga fram,
med fingertoppskänsla tar hon varsamt
om flikarna
hon lyfter sorgfloret
lyfter sorgfloret in i skimmerljus
Hon har lyssnat, hon har renat,
hon gläder sig
fröbarnen gläder sig i sina steg.

Det är sommar nu;
glass tycker de flesta om, låt oss göra en fest.
Tag ett vackert glas, ett glas med fot, en glasskupol.
Du fyller glaset/kupolen med de glassmaker du har behov av.
En del av smakerna känner du inte men du fylls av begär och vill prova.
Kanske går det bra eller du får ont i magen.
Så ser du skirtrådarna.
De minns.
De känner dina behov.
Du ber om hjälp.
Ser du skirtrådarna.
Nu är de sugrör, de sticks in i glassen.
Hon suger bort allt det du inte behöver.
Knipet i magen lättar
Du kan skutta runt med ditt solparasoll i
Solens famn
Kupol är ett vackert ord, den kan vara vänd uppåt, då kan du inte ha glass i den, då rinner glassen över dig.
Den kan vara vänd nedåt, då är den alldeles förträfflig att ha glass i.
Ser du, det är den givande gesten,
Det är även modet att ta emot.
Det är den tagande och givande gesten i samspelande samförstånd.
Kärleks händer
kallas detta.

subkultur

skriver substans och ser subkultur..livet i stället för
var rädd om livet..om..om...
regnbågen en cirkel
Du skrev substan och det har du tidigare gjort,
var gång du skriver detta ser du en stansmaskin. Det väller fram mynt, falska mynt ty det är mänskliga gestalter du ser.
Det är det vilket skolväsendet söker eftersträva. Nämligen att fråntaga barnen det egna tänkandet. Detta tänkande är inte gjord tanke inte heller egobaserad, denna tanke är den gudomliga tanken med vilken de är förbunden.
Du har även skrivt att hjärtat är ett sigill och det är en vacker bild.
Vandrar vi ”bort” från bilden runt barnet och samtidigt kvarblir i den, så söker vi nu se en medicinförpackning.
livets skapande musik
evig är den inte evighet...evighet är det kroppsbundna...ja, den hårda ramen/fasthållandet.

Evig är musik- de levande konsterna

kanske är det så att innehållet är solögon,

sigillet är hjärtat
hjärtat undervisar oss i kärlek att verkligt se förteckningen,
innehållsförteckningen;
inte hoppa överinte ta kringsteg...

genom hjärtat strömmar gärningen

den hjärtlösa gärningen är ett korthus

ord...vid varje skrivet ord...
musikstycke...målande..konstverks födelse skrivet i sannhet;
svarat till i sannhet
förlöses ett förvridet väsen
skönheten träder fram
människan borde se orden vara levande väsen...
kanske skulle hon då vakta sin tunga
*
rädd - vad är rädsla-
substans
sub stans stansa
stämpel
sigill

det vackra sigillet är substans
nej, jag är inte rädd-
livet är inte alltid lätt

skriver substans och ser subkultur..livet i stället för
var rädd om livet..om..om...
regnbågen en cirkel

skatten i mitten

livet

regnbågens färger speglas i oss

varför värja oss kanske mer värna om livet
inse att vi är i helheten

*

Vandrar vi ”bort” från bilden runt barnet och samtidigt kvarblir i den, så söker vi nu se en medicinförpackning.
Den har en kartong ett omslag en förpackning, innanför denna finns en glasburk alternativt flaska eller ett cellofan/aluminium kanske det är, silverglänsande eller plastiskt material med tabletter instansade/förpackade i plast knappar.
Detta är bilden av en kropp.
Det är en medicinförpackning vi har landat i, samtliga varor vilka har en förpackning är tvingade att ha en innehållsförteckning inom ramen av det tillåtna.
Det finns läkemedelsverk, det finns livsmedelsverk, finns det människoverk. Det finns det till viss del. Det är det du ser, liv stansas in i en form och är inte tillåtna av mänskliga händer att kliva utanför, då anses liven vara oregerliga eller omutbara.
För er själva borde ni ha en innehållsförpackning, en slags bipackssedel. Den skall inte godkännas av någon utanför er, den skall godkännas av ert hjärta vilket är barnets tanke; den gudomliga tanken. Då ni kan läsa er bipackssedel: er egen innehållsförteckning blir ni omutbara,
Ni blir hjärtfolk.
Naturligtvis ser du en subkultur, det är att likna vid en robottillvaro, eller zoombietillvaro. En verklig skuggtillvaro av det vilket är meningen med varje levande väsens vandring
För de vilka önskar styra era steg – mänskliga makthavare – blir ni mer lättstyrda/servostyrda.

nio år

Sorghavet sveper om

händer är källströmmar

lyfter ur

sorgflor

in i

skimmerljus

så ofta glöms gemensamma stegens andning,
glöms i utbyte mot en känsla av ständig ensamhet.
Det är den känsla det nioåriga barnet lever i/med.

Stegen är då vandringen med den stora, de stora frågorna: var era ord sanna, är era ord sanna.
Är orden överensstämmande, håller de.
Ser du frågetecknet framför dig; då ser du barnet.
Barnet är ett frågetecken, det är en ”halv åtta”, en bakåtvänd s – form. Samt en prick; barnet ställer frågan, skall den befästa eller lösa upp pricken under frågetecknet, skall detta tecken bli en strömmande levande rörelse eller förbli halv. Ja, du ser inte ett rent frågetecken, ty du ser att barnet ”krånglar” in sig i tecknet, frågetecknet ser mer ut att vara ett cykelhjul med stor punktering, snett och vint, inte en väg är synlig. Inse genom detta att varje svar vilket ges barnet måste – ja, det är ett måste – vara sant.