nio år

Sorghavet sveper om

händer är källströmmar

lyfter ur

sorgflor

in i

skimmerljus

så ofta glöms gemensamma stegens andning,
glöms i utbyte mot en känsla av ständig ensamhet.
Det är den känsla det nioåriga barnet lever i/med.

Stegen är då vandringen med den stora, de stora frågorna: var era ord sanna, är era ord sanna.
Är orden överensstämmande, håller de.
Ser du frågetecknet framför dig; då ser du barnet.
Barnet är ett frågetecken, det är en ”halv åtta”, en bakåtvänd s – form. Samt en prick; barnet ställer frågan, skall den befästa eller lösa upp pricken under frågetecknet, skall detta tecken bli en strömmande levande rörelse eller förbli halv. Ja, du ser inte ett rent frågetecken, ty du ser att barnet ”krånglar” in sig i tecknet, frågetecknet ser mer ut att vara ett cykelhjul med stor punktering, snett och vint, inte en väg är synlig. Inse genom detta att varje svar vilket ges barnet måste – ja, det är ett måste – vara sant.