vill

I många år sökte jag våga säga jag vill
Så fann jag att ordet vill ofta innebär en envilja, en envägsvilja, vilken icke är vilja. Det är mer en substantiell vilja, en subjektiv vilja vilken är subjektivt vill till egen substans vinning.
Fann nycklar
inte fann de föll in i mig; hjärtat viskade: bruka dem
de bär mening.
Att uttrycka meningen är inte att uttrycka en åsikt,
Åsikten är ofta tankeform
Mer och mer söker jag komma bort från egentanken genom att se ordet
låta varje bokstav snabbt uttrycka sitt väsen.
Tänker inte
Tänker inte
efter, betonar inte, skriver i raskt tempo.
Ser sedan ordbilden, vad visar den mig. Detta förfarande är att likna vid berättandet av sagor;
I berättandet av sagor till små barn är det av värde att icke betona ut ur den egna upplevelsen, rösten bör inte vara död; mer är att likna den vid en stilla bäck, varje droppe är
Livsbud.
Varje droppe stiger in i barnet,
Barnet kanske frågar dig varför gjorde han eller hon så;
visst är det svårt att vara vuxen och då
i barnets frågande stund släppa sin klokskap
förmå sig att säga
med kärlek
med den där genuina upplevelsen av att detta är det mest underbara vilket kommer att uppenbaras
verkligen genomsyra sig från rot till krona med att detta är en av de största skatter jag ger dig.
Till viss del kan känslan vara den du hade då du väntade på julafton eller födelsedagen,
Vackerlängtans önskebrunn.
Den vuxne vill så gärna visa sin klokskap, vara klokare,
Vill så gärna dirigera, förklara
Varför göra detta; hav tillit till barnets inre,
Barnet kastade ett mynt, en guldpeng i önskebrunnen, en oblat,
Varför spräcka drömmen med förståndsprat,
Barnet, varje levande väsen har behov av det varma väntapå
Vänta på i tålamod.
Vuxenvärlden har mängder av åsikter
Å – sikt,
Min mening är, en mening består av olika satser
Differentierade satsuppbyggnader, meningar liknande dessa kan förändras och förändras efter åsiktssägarens upplevelse.
Den mening jag avser är inte den åsiktsgivande meningen det är meningen. Naturligtvis kan jag härvid bygga om ordet åsikt.
Å är dels ett vattendrag, är dels visande på: å andra sidan – å dennes vägnar.
Sikt är en vy eller ett synfält det finns klar sikt eller undanskymd eller suddig eller lysande.
Vänder vi så åter till meningen så är det av vikt att se meningen. Hur gör du det, genom att rusa runt och få andra livs åsikter eller genom att lyssna öppen, till ditt inre, till det vinden bär till dig. Det är sant det behöver inte vara vinden, det kan vara elden, regnet i princip vad som helst. Det är så att det inte är vad som helst. De ord vilka förs till dig är änglafingrar de svara till ditt inre. De gräver sig inte in, de är där och det är så att de inte känns komma utifrån de kommer inifrån genom att meningen alltid är ur ett vidare perspektiv än envinklad. Den är inte heller vinklad, den är omfångsrik, meningen är cirkelrund.
Se ryggradens skönhet, se skelettets hela uppbyggnad, men se specifikt ryggraden, denna stam är omsluten av mjuk hud, omsluten är en rund andning. Det raka är omslutet av en mjuk hud.
Att uttrycka sin mening är inte piskrapp, det är att söka gehör i den mötande själen. Det är icke ett ifrågasättande, det är ett tankebefriat samtal, där den egna betoningen är borta.
Där kan samtalet flyta fritt.
Ofta är det en vattendroppe, ofta är det doften av regn, du känner droppen mot kinden, ord faller lätta,
Rännilar bildas, en å synes är i sikte,
Det ultimata gehöret är då ån bäcken livets ström flödar i ljus, flödesljuset belivar varat.
Sagor innehåller alltid upprepningar, hjärtat känner igen
Det kan det inte då din röststegring är befallande av upplevelse
ty det är vad den är vid betoning.
I livet har jag mött många barn; när en människan endast tillåts att tala, annat än på kommando,
Då tystnar hon.
Orden sinar inte de är där i hjärtbrunnen
De stiger fram med rätt vinge runt dem.
Ja, sedan dessa nycklar föll in har jag alltmer sökt skola mig bort från vill till vilja.
Idag ser jag att dessa nycklar alltid har varit med mig.

indolens

Vad är poesi
skrivande
skriv ande

stjärnor skriver poesi

poesi är barnet
det nakna barnet

det nakna hjärtat

barnet
hjärtat är världen

är världen

världen är livet
barnet är livet
liv är barn
barn är värld

poesi

är möten

med det uppenbara
med det så kallade osynliga

genom
i
är

poesi är mötande händer

in persona a persona
vilja till möte
mötes vilja

lyssnande
kännande


möte i ren imagination talar genom intuition skrivet för inspiration till insikt i är

att stryka bort i en inspiration är att
mötas
samtidigt stryka bort den mötandes ögon
samt behålla den egna
egensyftessynen

detta är

låtsasmötet

det är varken barn värld poesi eller insikt

det är att indoktrinera

anse den mötande vara indolent

eller
farlig

genom detta gör den vilken stryker sig själv till

doktrin

det märks genom att det omgivande icke gives möjlighet till förståelse endas kvarlämnar upplevelsen hos dem att vara indolenta

doktrinen växer

de vilka möter möts av ett radergummi
det enda val de har är att beundra

en ond cirkel har skapats

till de indolenta vilka icke är indolenta stiger ur denna cirkel.

vilja vill

vilja vill är ett av de svåraste stegen i livet

genom vår inre vilja föds vi
stiger vi in i denna sfär

vi såg jorden an av de mest underbara platser
vi vävde vårt ljusminne
vår stjärndröm in i hjärtat

med vilja att födas vandrade vi
bars vi in i denna sfär

det första barnet gör är att skrika

frigöra andningen
andens ljus in i vuxenvärldens ögon

jag är här
jag är världen

barnet är världen
varje rörelse är barnet
(detta är långa samtal)

barnet är under de första tre åren ännu i modern

vid tre säger barnet vill

barnet är under dessa första år vill
det är en subjektiv vilja
jag vill för mig

varför - barnet är världen upplever nu att det är en kropp en kropp i allt
det stampar med foten
vill vill vill

trotsålderns faser 3... 6 samt tonåren
ej att förglömma är 9 års fasen, då upplever sig barnet helt ensamt – utelämnat. Faktum är att barnet upplever sig stå vid avgrunden.

Den så kallade vuxnes uppgift är att skola detta vill till vilja

viljan är stjärnminnet i hjärtat
att förverkliga sitt liv

det erfordras mycket av den vuxne
framförallt att våga vara vuxen samt skola sina villsteg till stegvilja
det vill säga bli ett objektivt viljeväsen...kärleksväsen.

den vilken vandrar ständigt i jag vill
jag ska
den glömmer oss den sover i gjorda bilder
världens skall anpassas efter jag vill

fossiler

Du skrev om barnen, att det sägs att barnen är hårda, du sade att det icke förhåller sig så:
det sägs att barn är hårda, det är de ej, de är världende vilka gör det de gjorde, gör illa – detta mobbar, har påtvingats vuxnas kroppsideal eller stämplar,
var gång de uttalar orden gråter deras hjärtangenom att vi känner detklara videtta
du skrev åter att barn är världen
barnen är världen därmed är edra hjärtan världen, till viss del är den vuxne skyddad. Barn är det inte, genom att barn är världen, blir barnet det ni är, ni vilka har vandrat ”fler” jordsteg, det vill säga vuxit mer in i edra kroppar.
Barn är mera kroppslösa, de vilka vuxit in mer i sina kroppar står inför ett ja – kallhamrat faktum. Detta faktum är: leva med barnen eller bli en fossil av det egenhändigt spikade förståndet.
Ja dotter du känner en viss vrede i våra ord, vreden är där den drabbar dock intet levande väsen i straffdom, förhoppningsvis väcker den insikt,
Vi suckar djupt ropar in i eder natt:
vakna,
borsta, borsta varsamt av ur sömngrusetse fossiler stiga ur