SammetsMantlar

Denna Afton stod jag länge i Skymningen.
I Silhuetternas land.
Oändligt Vackert var det.
Stod där insvept i min älskade sjal.
Himlen var fortfarande ljus.
Åt Söder var den Klädd i Djupt Violetta Slöjor.
Böljande Sammetsmantlar.
Bakgrunden var Blå. Men Ändock inte Blå.
Aftonstjärnan Strålade.
Sakta, sakta steg den ena tindrande Stjärnan efter den andra fram.
Luften susade av Vingar.
Ett sjungande ljud.
de sista Fåglarna hördes sjunga.
Den Rena Luften var God att andas.
Vände blicken emot Norr/Öster.
Purpur... Guld... Ljust men ändock mörkt.
Svårt är det att lämna en sådan underbar syn. Men den lever i det inre.
Där kan den växa i styrka och fylla själen och anden med djup och innerlig Vördnad.
Vördnad inför Skaparens Goda Händer.
Vördnad Över Skaparens Vishet .
Tacksamhet Över de Lärdomar som Gives oss, Över Oss, Under Oss, Runtomkring Oss.

Smärta

Inte

AllA

Växer

av

Smärta

En

DeL

Stannar

I

Smärtan

Då De

Ser

"vinsten"

av

Den

Tvagning

Vi kan Skapa i Smuts
ELLER
Vi kan Skapa I Medveten Renhet
MÖTA
Varje Stund Smutsig
ELLER
Tvaga Oss Inför Mötet
Det ÄR DET Regnet Gör
ÅTER och ÅTER
Vattnets Kraft
SolKraften
- SE DROPPEN –

Prisma

En Solstråle En Ljusstråle fylldes av leklust

Fylldes av Upptäckarglädje.

Ljusstrålen fann ett Vackert Format Prisma.

Ett prisma som hängde i ett Fönster.

Ett Fönster som såg ut mot världen.

Innanför detta fönster levde en Kvinna.

Ljusstrålen Smekte prismat .

Prismat Fylldes av leklust.Prismat började att stråla.

Färgade rummet i RegnbågsLjus.Dansande Lekande GlädjeFyllt RegnbågsLjus.

RegnbågsLjuset Smekte Kvinnans öga.Kvinnan Fylldes av Levande Ljus.

Ljus som Kvinnan Önskade Giva .Kvinnan släppte Ljuset Fritt.

Med ens Omvandlades Kvinnan till Dansande Ljus.Kvinnan Dansade över Ängar,Land och Hav.Kvinnan Dansade Över Skogar och Berg.

Kvinnan Dansade Dansade Dansade .

I Glittrande Levande Färgkaskader av RegnbågsLjus.RegnbågsLjuset Smekte Ögat.

Dagen Fylldes av Levande Värmande Ljus.

SolStrålar

Regnet Upphörde

Vinden Fyllde Varats Liv

Den Goda Solen Vandrade In I Varats Undersköna Salar

HöstStämning

En Solstråle Sträckte ut Sin Hand

Vandrade på en SolStråle

In I Den Goda Solens Famn

Det Gamla Förbrändes

Omvandlades till Gyllene Regn

GuldStoff Tindrade I Vindens Famn

Det Nya Livet Vandrade In I Varats Famn

Vandrade In I Varats Famn I Glittrande Dans

Tacksamhet

Tacksamhet Skapar FRID.
Friden Skapar en Oändlig Tacksamhet.
Tacksamheten ÄR inte Den "inlärda" tacksamheten.
Det Är en Inte Upplevelse.
Det ÄR samma Känsla som Lever i gryningen eller i den Stillhet som Råder i Skymningstimman.
det Är en Ström av Inandning och Utandning.
Det är som havet då Den Goda Solen Strålar.
Strålar och Begjuter Havets Yta med Tusen och åter Tusen Gnistrande Ljuskristaller.
Ögat tar emot dem och Plötsligt infinner sig tacksamhet.
En Tacksamhet som Upplyser Själen.
Och får Den att genomströmmas av RO.

Plötsligt lättar tyngden i kroppen. Kroppen Fylls av en Lätthet.
Själen, Livet blir som Fågeln. Fågeln som svävar på Himlavalvet.
Buren av Luftens Strömmar I Full Tillit och Förtröstan.
jag Är Buren och Inget av Ondo kan ske.

TID

Slingrande Vägar tar längre Tid.
Tiden i Människans Värld kan tyckas vara kort.
Tiden i Gudomens Händer ÄR Oändlig.
Den slingrande Vägen tar mera av Tidens Gång.
De leder dock alltid fram till destinationen.
Vägar kan Tyckas vara slingriga med Mänskliga Ögons Mått.
Dessa Ögons Mått som inte alltid Förstår att Dessa Vägar Icke är Slingriga.
Då vi inte Förstår att Alla De Glittrande Ljusen Tillsammans Blir en Helhet.