Det Bästa Sättet att Svara Till Kärlek ,
Är att Älska sig Själv.
Genom Den Kärlek som Skaparen Smeker sin Skapelse med, Framstår Skapelsens Skönhet.
Varje minsta Detalj.
Fadern och Modern Älskar sitt Barn. Barnet Ser och Känner Deras Kärlek Strömma Emot sig och Växer I Skönhet.
Blommorna – Växterna, Växer och Frodas genom Den Omvårdnad och Kärlek De Får.
De Slår Ut I sin Fulla Skönhets Prakt.
Ja, det Bästa sättet att Svara till Kärlek, ÄR att Älska sig själv.
Icke utur Självhävdelse - Utan Utur Den Kärlek som Strömmar.
Därigenom Föds Givandets Gest.
Den som Älskar Ser Det Rena.
Ser Det Inre som Är Vackert hos varje Levande Väsen.
Det Inre släpps Fram ur sin Fängelsehåla och Begjuter Det Yttre Varat med Sannhet.
På sätt och vis blir det en Rening. En Befrielse utur Många aspekter.
För det första har man vågat släppa alla hinder. De Hinder det Förgångna har skapat.
Skapat eller Format Genom Tankens invanda lärdomar om det som skall ske... MEN som Inte kan ske. Eftersom Detta Sanna Möte Är Något Helt Nytt.
Man Känner Sannheten och Vågar ta steget ut i det okända. Ut i Det Okända som Inte är okänt eftersom det finns en Högre Mening bakom Det Mötet.
Det Okända Är att ha Tillit Till den Regnbågsskimrande Famnen.
Det Okända är Barnets Fullständiga Tillit till sin Moder och Fader.
Kärleken Är det Oförbehållsamma. Det Är I Bejakandet av Varandra.
Den Är Ren och Sann och Den Skapar Skönhet. Den Omvandlar De Älskande Till Vackra Varelser. Ty Deras Inre Väsen Föds På Nytt.
Att då Inte Älska sig Själv Vore att Förringa Den Älskandes Kärlek.
Är att Älska sig Själv.
Genom Den Kärlek som Skaparen Smeker sin Skapelse med, Framstår Skapelsens Skönhet.
Varje minsta Detalj.
Fadern och Modern Älskar sitt Barn. Barnet Ser och Känner Deras Kärlek Strömma Emot sig och Växer I Skönhet.
Blommorna – Växterna, Växer och Frodas genom Den Omvårdnad och Kärlek De Får.
De Slår Ut I sin Fulla Skönhets Prakt.
Ja, det Bästa sättet att Svara till Kärlek, ÄR att Älska sig själv.
Icke utur Självhävdelse - Utan Utur Den Kärlek som Strömmar.
Därigenom Föds Givandets Gest.
Den som Älskar Ser Det Rena.
Ser Det Inre som Är Vackert hos varje Levande Väsen.
Det Inre släpps Fram ur sin Fängelsehåla och Begjuter Det Yttre Varat med Sannhet.
På sätt och vis blir det en Rening. En Befrielse utur Många aspekter.
För det första har man vågat släppa alla hinder. De Hinder det Förgångna har skapat.
Skapat eller Format Genom Tankens invanda lärdomar om det som skall ske... MEN som Inte kan ske. Eftersom Detta Sanna Möte Är Något Helt Nytt.
Man Känner Sannheten och Vågar ta steget ut i det okända. Ut i Det Okända som Inte är okänt eftersom det finns en Högre Mening bakom Det Mötet.
Det Okända Är att ha Tillit Till den Regnbågsskimrande Famnen.
Det Okända är Barnets Fullständiga Tillit till sin Moder och Fader.
Kärleken Är det Oförbehållsamma. Det Är I Bejakandet av Varandra.
Den Är Ren och Sann och Den Skapar Skönhet. Den Omvandlar De Älskande Till Vackra Varelser. Ty Deras Inre Väsen Föds På Nytt.
Att då Inte Älska sig Själv Vore att Förringa Den Älskandes Kärlek.
