beundra det sköna

Nu I Ro Slumra In Mitt Älskade Barn.
Dröm I Ditt Älskliga Rike
Vinden som Smeker Din Älskliga Kind
Träden som Susar som Sjunger För Dig
Drömmen Vaggar Ditt Rike Till Frid
Nu I Ro Slumra In Mitt Älskade Barn
I GodHetens Famn Vilar Ditt Vara
Natt Smeker Ditt Sinne Med Kärlek
Marker Som Vilar Anden som Flyger
Drömmen Vaggar Ditt Sinne Till Ro
Nu I Ro Slumra In Mitt Älskade Barn
Känn Mitt Hjärtas Värmande Tanke
Känsla Som Smeker Ditt Älskliga Vara
Drömmen Skänker Ditt Sinne Ljus.

Förra veckan sa en av de små Gossarna. Idag är det Sommar överallt. Över Hela Världen. Har funderat över Dessa ord. Funderingarna förde vidare. Här är allt långt framskridet. På en annan Plats Är det i Begynnelsen. Med Tanke på det Så borde det vara Maj Där och juni här. Det vore väl fiffigt om månadernas namn Förändrades efter det som Lever I Dem På varje Plats. Då skulle det hela tiden finnas ett val. Ett val - Var Är det Bäst att vara. Vilken hisnande bild. Samtidigt fascinerande. Plötsligt kanske människorna skulle bli nomader. Stagnation skulle längre inte finnas. Förändring och nytänkande. Inget som helst kvarhållande vid det som var. Människan skulle bli tvungen att bli Nyskapande. Det skulle helt enkelt vara en total omöjlighet att samla på hög. Hela synen på ägande skulle behöva omvärderas.
En oändlig ström av bilder just nu Vidgas Denna Bild, Till hela Den synliga världen.
Undrar vad Den Lille Gossen Egentligen Såg. Det Han såg Skänkte Honom Stor Glädje och Det var det viktiga. Ville inte Störa Gossens Sköna och Vackra Bild För mycket !

ät

Är uppvuxen i ett hem där mat var ett stort ämne. Äta >>> Äta >>> Äta Upp Allt >>> inte rynka på näsan. Sorgsna ögon om man inte åt upp med ett leende och stora ovationer och så vidare.
Tiden gick - jag mötte alla dessa matvägrande Barn. Kom underfund med....
Ge barnet en liten gnutta mat - lika lite som det yttersta på din fingernagel. Ge Barnet möjlighet att Smaka och Framförallt. Ge Barnet möjlighet att be om mera. För Barnets öga är en matsked ett berg.
Så mötte jag alla matvägrande Ungdomar. Kom Underfund med. Ge Dem av Dig. Bejaka dem som Individer. Inte för deras utseende.
Fyll dem med Välkomnande Gester.
Så mötte jag alla " vuxna" med sina teoretiska "fantasier" /fraser.

Se På Naturfolken. De vet vad de behöver. Små Barn vet också vad de behöver.
Men de så kallade ”kloka” västerlänningarna. Alla de så kallade ”rika” länderna. Söker kopiera deras sätt att leva!
Det är bara det att de så kallade ”kloka” glömmer. Dessa Folks Inneboende Visdom.

flöjter

Det är så att jag mest spelar för det som finns runtom mig - Solen - Vinden. Men avgasrening är viktig. Att stämma andningen är viktig - sexåringarna mår gott av flöjten.

Barnen - de Kära Barnen - då jag var i barnträdgården.
Det var en stor glädje, att vara med dem.
Och det är den lekfullheten - utan krav - utan att bete sig, på ett visst sätt. Som jag tror/VET, är viktigt, i ett sant möte.
Att kunna "leka" - det vill säga: vara Fria och Glada Tillsammans, som vuxna.

Dock, är det ju så, att Barnets Lek, inte är på skoj eller till förströelse .
Barnets Lek är på fullt allvar.
Det är i leken som de övar.
Det är ett arbete de gör.
Det är vuxenvärlden de efterhärmar. Våra rörelser - våra ljud - våra tankar - vårt sätt att se på varandra och omgivningen.
Hur vi möter varandra och omgivningen.
De efterhärmar oss - OM vi ÄR VÄRDA att efterhärmas.
Det är inte det vi säger utan det är det vi gör de lever "genom".

sexåringen

Vilken Underbart Vacker Värld, det Är som strålar emot Oss.
Med en Himmel i Den Rent Blåa tonen.
Med Moder Sol i Den Gula tonen. Egentligen Är det Guld.

Denna Natt som var: Det var en Synd att sluta ögonen.
Då jag tände mina Ljus, såg jag ut genom fönstret.
ÅH! Så Vackert - "Det gjorde ont" i hjärtat av Glädje och Tacksamhet.
Stjärneljusen var ej på Himlavalvet. Marken var beströdd med dem.
Tusentals glimmande Ljus. Det var inte mörkt - stod länge och såg ut genom fönstret.

Jag tackade Dagen för allt Gott. Jag tackade de fyra Väderstrecken - min Fader och min Moder.
Lät mig föras in i Meditationens renhet och vara.

Så kröp jag ned i sängen, såg stjärneljusen glimma på himlavalvet. De var där OCH Moder Måne.
Med ens förstod jag varför jag haft svårt att komma till ro de senaste dagarna.
Jag blir full i skratt varje gång det blir Molnklart och jag kan se Månens Sken. Då vet jag.
Längtade ut men jag låg kvar.

Då inspirationens Glädje vaknar.
Vilket den inte gör om jag inte ställer mig som ett redskap. Kommer bort från mig själv.
Det är då jag som människa kan skänka någon glädje, genom mina ord eller genom hela mitt vara.
Då jag ställer mig "utanför" mig själv.
BLIR jag delaktig av Livet och kan svara till det som den "lyssnande" behöver.
Så om Den som möter då känner Tacksamhet. Så är det inte mig den skall Tacka.
UTAN sig själv!
Ty det Är "den som tar emot" som leder mig, fram till alla dörrar.
Det Är "Den som tar emot" som "får mig" att öppna mig och vara - Jag.

Det är också så fascinerande då man uppfylls av vetskapen - Om att vänner aldrig kan vara åtskilda.
Vänner i Nära relation är alltid samman.
Jag är övertygad om att man kan mötas i tidsströmmen. I det som inte Är för det vanliga sinnet.
Om man verkligen vill och önskar det. Men framförallt öppnar sig utan rädsla.

Minns alla "mina" sexåringar. Det kan vara en spännande utmaning.
MEN - Framförallt är det, en underbar ålder. Då Hela Kroppen är till besvär. Brukar likna sexåringarna vid att de ömsar skinn.
Stundtals har de verkligen inte en aning om var de har armar och ben.
Stundtals kan de inte "ens" klä på sig. Många föräldrar är det, som "har kliat sig i huvudet" över detta "monster". Som de inte känner igen.

Det är stundtals en mycket jobbig tid för Barnet. Det är den tredje gången "navelsträngen klipps".
Sedan kommer det största och egentligen den svåraste tiden i livet - 9-års-åldern.
Det är den tiden då Barnet känner sig helt ensam i Världen.
Det är den tid, då de provar - Om - Vi Var Sanna. Det är också den tiden då de inte längre har helt öppna dörrar till den andliga världen.


Från sexåringar till bilar. De är också besvärliga. Föranleder ofta att jag kliar mig i huvet.
Bilar - måste man ha ett gott förhållande till. Någon sa en gång: "Du vet väl att det finns väsen i dem också – elementarväsen.”
Du måste älska din bil, och ta hand om den. "Hmmm” - tänkte jag. Då borde jag inte ha någon bil. Kan ju inte meka! Men - sedan insåg jag att jag inte behöver klara av allt själv.Så jag håller bilen ren och fin och pratar snällt med den. Kallar den pärlan.

barn

DET SOM DEN SANNA MODERN VÄRNAR OM.
Det Finns ett Barn I Varje Människosjäl.
Lyft Fram DET Barnet I Ömhet och Kärlek.
Låt Det Barnet I Världen Stråla och Leva.
Låt DET Barnet Leda Dig.
ICKE DE MÄNSKLIGA ORDEN
Möt Varje Dag .
Möt Varje Stund.
Av Ditt Liv DET ÄR BARNET INOM DIG.
Fördöm Icke Barnets UpptäckarVilja.
Fördöm Icke Barnets Vilja Till Liv.
Ty Barnet ÄR Sannhet Renhet och Klarhet
Barnet ÄR Visdomens Tillit.
Barnet Är Kärlek och Ljus.
Ett Barn ÄR Fött av Jesse Rot och Stam
Dess Krona Vilar I Himlavalvets Famn
Dess Krona Strålar I Din Själ
Strålar Strålar Strålar
Ty I Gudomen Barnet ÄR.
DU Mitt Barn skall ICKE Leva med GAMLA Förlegade Förstelnade Värderingar
De Hör ICKE Hemma I Ditt Liv
De Hör ICKE Hemma I Denna Tid.
DU Mitt Barn Skall Leva Av Kärlek
I Kärlek
Med Kärlek
LÅT ICKE GAMLA MÄNSKLIGA ORD BYGGA BARRIÄRER
Du Mitt Barn Skall Vandra I DET Ljus som NU Gives Dig
Hav Förtröstan
Glöm Dina Tvivel
LEV
Jag ÄR Med Dig

vi har ett hem

"Det var en gång ett Rike.
Ett Underbart Vackert Rike.
Där ännu Orörda Marker Finnes.
Där Ännu Ro och Frid kan Givas.
En Dag fylldes Detta Rike av människor.
Av Människor som annars ej levde i Detta Rike.
Riket Fylldes av Höga Röster.
Fåglarna Gömde sig i Trädens Kronor.
Djuren Skyndade sig Bort.
Oro Skapades i Luften>
Marken Vibrerade Ty människornas steg var hårda och ovarsamma. Deras fötter var okänsliga.
Riket fylldes av människor som önskade vara kungar. Riket fylldes av människor som ville tro att de ägde allt.
I Detta Rike Levde Lyssnande Människor.
Denna Dag vandrade en Gammal Människa in i Skogen.
In under Trädens Höljande Skyddande Djupa Skugga.
Trädens Djupa Skugga som inte Är Mörk.
Trädens Djupa Skugga som Är God och Hemlighetsfull.
Hemlighetsfull och Fylld av Överraskningar.
Skimrande Lekande Ljusstrålar. Ljusstrålar som söker sig Fram Genom Trädens Vackra Kronor.
Igenom Trädens Vackra Kronor för att Smeka Marken.
LjusStrålen Finner en Vattendroppe.
Finner en Vattendroppe och Blir till Glimmande Ljus.
Glimmande Ljus som Skapar Sagor av Ljus och Färger.
I Skogens Välvda Salar Skapas Skönhet och Glädje.
Skogens Välvda Salar som låg Långt Bort. Långt Bort men ändock nära människornas värld.
Den Gamle Fylldes av Ro och Frid.
Den Gamle kunde åter Andas.
Inga stojande Höga Röster.
Inga Krav och Göranden .
Ingenting var det som Störde Människan.
Skogen Andades Frihet.
Den Gamle var inte ensam i Skogens Vilsamma Frid.
Ett MänniskoBarn Dansade med Glada Lätta Fötter Runt Den Gamle.
De Lyssnade till Fåglarnas Sång.
De Hälsade på alla Djuren som Mötte Dem.
De såg på Alla De Sköna Ting som Levde I Denna Skog.
Vilda Sköna Vackra Blommor. Vita Blommor som Liknade Stjärnor.
Rosa Små KlockBlommor. Som Sjöng och Spelade för Det Lilla Barnet.
Det Lilla Barnet kunde Ännu Höra Deras Klock-Rena Klang.
Det var Tusen och åter tusen små Bjällror.
Stora Ståtliga Ormbunkar levde i Skogen. Ormbunkar som gav Svalkande Skugga för alla De små.
Mjuk och Skön Mossa Tog Emot Fötternas Varsamma Steg.
Steg som Förde Dem till en Underbart Vacker SkogsSjö.
Den Glittrande Talande Sjön låg där och Väntade på Den Gamle och Barnet.
Den Gamle gjorde Varsamt upp en Eld. De kände Eldens Godhet.
De Tackade Elden för Dess Goda Sken. De satte sig ned vid Elden.
Den Gamle Berättade om Goda Ting.
Om Goda Ting för Barnet.
Barnet Lyssnade.
Lyssnade med Ögon som Tindrade likt StjärneLjus.
Sakta Övergick Dagen till Kväll.
Den Goda Solen Kröp ned i Sin Sköna Bädd.
Det Började att Skymma.
Den Gamle Tillredde en Bädd av Granris och Mossa.
En Mjuk och God Bädd.
Där Barnet kunde Slumra under Nattens Vara.
Den Gamle Vakade över Barnet.
Den Goda Moder Måne Vakade Över Den Gamle.
Den Goda Moder Måne Log.
Hon Fylldes av Lycka.
Hon Fylldes av Kärlek.
Då Hennes Blick Mötte Den Gamle och Barnet."



Vi har ett hem i oss Även Världen är vårt hem.
Vi måste alltid vara redo att röra på oss .
Den Store Anden - Den Sanna Moderns Famn Är vårt hem - Vårt Sanna hem .
Vi är Skaparens Barn och Den Store Andens Vilja för oss ÄR säker att " vila " i .
”I en Cirkel står varje Levande Väsen.
I en Cirkel som är Den Stora Solen - Fader Sol.
I en Cirkel som Är den STORA Solens Famn.
Skaparen - Den Store Anden - Universum – Alltet - Skapelsens Skapare.
Av Ljus Är Du Kommen
Ifrån Cirkeln Strålar Vägar.
LJUSVÄGAR.
LJUSVÄGAR - LIVSMÖJLIGHETER.
DE ÄR ICKE NUMMERORDNADE.
Av den enkla Anledningen att vi skall kunna välja.
DE ÄR DÄR - Våra Vägar kan Aldrig bli fel - Men tidsaspekten påverkas.
Till var och en av dessa LJUSVÄGAR Finns en Port- en Dörr.
Den Öppnas litegrann - vi får skymta Ljuset bakom ...
Porten Blir en ValvBåge - RegnBågen.
Den Regnbåge som vi en gång Vandrade Över och In I denna Dröm.
Inför Varje Port Måste Vi Stanna - Lyssna – se -
ÄR DET MIN VÄG - NU –
Alla Dessa Vägar Leder In I Varandra –
Blir Livets Väv.
I en Cirkel står ALLA Levande Väsen -
Våra Själars Ljus ÄR den STORA Solens Ljus.
Varje Själ Har en Egen Väg.”