vi har ett hem

"Det var en gång ett Rike.
Ett Underbart Vackert Rike.
Där ännu Orörda Marker Finnes.
Där Ännu Ro och Frid kan Givas.
En Dag fylldes Detta Rike av människor.
Av Människor som annars ej levde i Detta Rike.
Riket Fylldes av Höga Röster.
Fåglarna Gömde sig i Trädens Kronor.
Djuren Skyndade sig Bort.
Oro Skapades i Luften>
Marken Vibrerade Ty människornas steg var hårda och ovarsamma. Deras fötter var okänsliga.
Riket fylldes av människor som önskade vara kungar. Riket fylldes av människor som ville tro att de ägde allt.
I Detta Rike Levde Lyssnande Människor.
Denna Dag vandrade en Gammal Människa in i Skogen.
In under Trädens Höljande Skyddande Djupa Skugga.
Trädens Djupa Skugga som inte Är Mörk.
Trädens Djupa Skugga som Är God och Hemlighetsfull.
Hemlighetsfull och Fylld av Överraskningar.
Skimrande Lekande Ljusstrålar. Ljusstrålar som söker sig Fram Genom Trädens Vackra Kronor.
Igenom Trädens Vackra Kronor för att Smeka Marken.
LjusStrålen Finner en Vattendroppe.
Finner en Vattendroppe och Blir till Glimmande Ljus.
Glimmande Ljus som Skapar Sagor av Ljus och Färger.
I Skogens Välvda Salar Skapas Skönhet och Glädje.
Skogens Välvda Salar som låg Långt Bort. Långt Bort men ändock nära människornas värld.
Den Gamle Fylldes av Ro och Frid.
Den Gamle kunde åter Andas.
Inga stojande Höga Röster.
Inga Krav och Göranden .
Ingenting var det som Störde Människan.
Skogen Andades Frihet.
Den Gamle var inte ensam i Skogens Vilsamma Frid.
Ett MänniskoBarn Dansade med Glada Lätta Fötter Runt Den Gamle.
De Lyssnade till Fåglarnas Sång.
De Hälsade på alla Djuren som Mötte Dem.
De såg på Alla De Sköna Ting som Levde I Denna Skog.
Vilda Sköna Vackra Blommor. Vita Blommor som Liknade Stjärnor.
Rosa Små KlockBlommor. Som Sjöng och Spelade för Det Lilla Barnet.
Det Lilla Barnet kunde Ännu Höra Deras Klock-Rena Klang.
Det var Tusen och åter tusen små Bjällror.
Stora Ståtliga Ormbunkar levde i Skogen. Ormbunkar som gav Svalkande Skugga för alla De små.
Mjuk och Skön Mossa Tog Emot Fötternas Varsamma Steg.
Steg som Förde Dem till en Underbart Vacker SkogsSjö.
Den Glittrande Talande Sjön låg där och Väntade på Den Gamle och Barnet.
Den Gamle gjorde Varsamt upp en Eld. De kände Eldens Godhet.
De Tackade Elden för Dess Goda Sken. De satte sig ned vid Elden.
Den Gamle Berättade om Goda Ting.
Om Goda Ting för Barnet.
Barnet Lyssnade.
Lyssnade med Ögon som Tindrade likt StjärneLjus.
Sakta Övergick Dagen till Kväll.
Den Goda Solen Kröp ned i Sin Sköna Bädd.
Det Började att Skymma.
Den Gamle Tillredde en Bädd av Granris och Mossa.
En Mjuk och God Bädd.
Där Barnet kunde Slumra under Nattens Vara.
Den Gamle Vakade över Barnet.
Den Goda Moder Måne Vakade Över Den Gamle.
Den Goda Moder Måne Log.
Hon Fylldes av Lycka.
Hon Fylldes av Kärlek.
Då Hennes Blick Mötte Den Gamle och Barnet."



Vi har ett hem i oss Även Världen är vårt hem.
Vi måste alltid vara redo att röra på oss .
Den Store Anden - Den Sanna Moderns Famn Är vårt hem - Vårt Sanna hem .
Vi är Skaparens Barn och Den Store Andens Vilja för oss ÄR säker att " vila " i .
”I en Cirkel står varje Levande Väsen.
I en Cirkel som är Den Stora Solen - Fader Sol.
I en Cirkel som Är den STORA Solens Famn.
Skaparen - Den Store Anden - Universum – Alltet - Skapelsens Skapare.
Av Ljus Är Du Kommen
Ifrån Cirkeln Strålar Vägar.
LJUSVÄGAR.
LJUSVÄGAR - LIVSMÖJLIGHETER.
DE ÄR ICKE NUMMERORDNADE.
Av den enkla Anledningen att vi skall kunna välja.
DE ÄR DÄR - Våra Vägar kan Aldrig bli fel - Men tidsaspekten påverkas.
Till var och en av dessa LJUSVÄGAR Finns en Port- en Dörr.
Den Öppnas litegrann - vi får skymta Ljuset bakom ...
Porten Blir en ValvBåge - RegnBågen.
Den Regnbåge som vi en gång Vandrade Över och In I denna Dröm.
Inför Varje Port Måste Vi Stanna - Lyssna – se -
ÄR DET MIN VÄG - NU –
Alla Dessa Vägar Leder In I Varandra –
Blir Livets Väv.
I en Cirkel står ALLA Levande Väsen -
Våra Själars Ljus ÄR den STORA Solens Ljus.
Varje Själ Har en Egen Väg.”