Barnet samtalar i varje steg det skapar

Klostret skapades för att bevara, för att bevara de helgade medlen, därigenom fanns det för det mesta en örtagård inom dessa murar.
Klostret är en mur vilken är att likna vid er kropp.
De talar icke de onödiga orden, de andas stillhet. De vänder ansiktet inåt, det gör även barnen, de gör detta ty de har sett anden i det så kallade yttre.
Klosterlivet har olika stadier att växa in i, detta bär livet med sig överallt. Klosterlivet har bestämda rutiner, vi vill hellre benämna dessa för rytmer.
Barnet är beroende, sunt beroende av rytmer, det är allt liv.
Rytmer finns överallt i allt genom allt.
Rytmen är en slags andningspuls, blodspuls, livspuls.
Rytm kan egentligen endast leva där balans är, däremot kan rytm användas i helande syfte, ty rytmen har en mångfaldigad helande verkan.
Barnet samtalar i varje steg det skapar,
I klostret lever de i böneritualer, i rytm.
De samtalar, bönen är samtalet vilket öppnar för total tomhet
det vill säga uppgående i.
Barnet samtalar omedvetet/medvetet.
Den vuxne är ur fri vilja vackertvingad till att bli medveten/omedveten. Detta är att samtala medvetet/omedvetet, detta är att tömma tanken och bli i är. Detta i sin tur är att bli medveten om att den andliga världen alltid är uppenbarad, dörren är aldrig stängd, du stänger den med din tanke och därmed stänger du dig för det uppenbara.
Det den vuxne skall bli omedveten om är det pisktanken söker säga.
Det är två belysande ord: vackertvingad och pisktanke.