fjäril

larven tycker mången människa inte om
fjärilen älskar hon
barnlarven tycker människan om
fjärilen ungdomen vuxenheten tycker hon inte om

vad
vad är det du säger

det frigjorda barnet är inte ett omtyckt väsen det är besvärligt
ändå är det
larv puppa fjäril allt i ett
*
Denna bild är tämligen visande, ser du in i de timliga stegen vilka människan vandrar, söker hon mer och mer andliga vägar. Hon ser inte sina steg, hon ser inte marken hon ser knappt sin egen näsa i djungeln av terminologiska bjällror vilka mer eller mindre är termiter.
Termiter äter ur upp hela hus i sin hunger
människan tillåter sig att äta upp sitt inre
hon skyr det jordiska
inte alls höjs mången röst
visst är det så
människan vänder blicken uppåt alltid till och med högre är kronan
hon ryser inför dessa mumsande ätande larver, kan inte se att de i sin kärlek i varje rörelse gör krumbuktsprång, visst finns det undantag.
Dessa rultiga larver påminner om det lilla barnet, det lilla barnet är fyllt av aptit det smakar den värld det är.
Smakar äter – vad är det för gest.
Barnet intar den värld det är, barnet inmundigar sig världen.
Det vilket inom citationstecken är utanför kroppen tas in sugs in äts in.
Barnet visar den vuxne de facto att livet världen är ett.