Sol leende barn
Kyssta av Solen,
Vi har i denna dag skuttat i vattenpölar,Lerblommor växte på oss och rosorna färgade våra kinder,Stjärnorna tindrade inte synliga men i våra ögon möttes de,
Regn är inte ”bara” regn,
Regnet visar något, regnet visar att det stiger upp något från den så kallade ytan, underifrån, molnen bullar upp sig, tids nog behövs en ytutjämning för att ytan skall öppnas.
Regnet kan kännas vara runtom, lek med bilden att se regnet vara en vägg, en regnvägg, se det silverne ljuset, se också regnbågsljuset.
Se så bilden av regnet mot fönstret, se då de klara dropparna och hoppa nu in i ängens famn och se dropparna där,
Se så alla upptrampade stigar och se vägarna, här och var ligger vattenpölar,
Sakta sjunker de in om regnet upphör, sjunker in i hennes famn, de renas av hennes händer.
Du kan också se dessa vattenpölar vara ansikten, leende ansikten.
Leende ljusansikten smeker hjärtats rum.
Dessa ansikten kan ligga där osedda.
Vattenpölarna kan hindras att sjunka in, då stannar vattnet och det uppstår en stillastående sörja.
En helt vanlig vattenpöl ligger där och blir sedd,
Ni hoppar i den med glädje, vattnet känner glädjen och hoppar med, dansar runt er i glittrande ljuskaskader.
Glädjen är nu gemensam i universum,
Vad sker,
Blommor, Lerblommor växer upp ur vattenpölen rosorna färgar kinden, Kärleken stiger upp ur vattnets händer och färgar kinden rosenröd,
Färgar persikans sammetshud rodnande röd, det inre fylls med saften av livet och kärnan planteras i jordens famn.
Solpojken är mitt smeknamn till detta väsen, han är ett av dessa Buddha - Gestaltsbarn, hans visdom är oändlig,Då jag är med barnen är jag bara med dem, totalt fokuserad – Med.
Kärnan planteras i jordens händer,
I Moderns famn,
Livet hälsar barnet välkommet, leende ansikten möter barnet,
Barnets upplevelse är att vara kysst av solen och skall vara så.
Barnet är solenergier, ljus och värmeenergier,
Då barnet inte tillåts att ha upplevelsen av att var kysst av solen, förhårdnas den inre värmen.
Blir en kärna, men se Persikans kärna, den har vindlingar i skalet och porer, den andas in och avkänner,
Inom detta skal finns en mandel och mandelögat ler ut i varat.
Ett blommande mandelträd stiger fram,
Rötterna är där,
De tre spinner trådar runt trädets rötter, vattnar det med gul solsötma värmen stiger upp och förlöser skalets hårdhetsgrad, ytutjämning har skett.
Då människan inser att himmel och jord är ett, blir hon stilla,
Barnet är en Buddha i sig, Ljus och Värme till Kärlek,
Gestalten är Buddhas – Solsonen- Solkraften.
Solvindar finns det, men vem har sett Solen rusa runt?
Då barn; de inre och yttre omges av närvarande vuxna, stillar deras upplevelse av mänskligt kaos, de finner ro att upptäcka livet.
Barnen visar oss något,Glädjen i igenkännandet; i upprepningen.
Ofta då jag suckar så där vuxet tråkigt... kommer den där varma rösten till mig och säger; det är gott att upprepa då vet du att det är sant.
Barnen visar den vuxne något, påminner den vuxne om vikten av rytm,
Rytm uppstår inte ur obalans,
Rytmen är en balansakt,
Sömn och vaka är en balansakt.
Det lilla barnet växer under vilan, därför har barnet behov av vila. Vilan är inte för att den vuxne skall få tillfälle att snurra runt.
Det vore bättre om den vuxne satte sig ned och andades.
Tro inte att det bara är barnen som växer under vilan, den vuxne växer under vilan, då först ser den vuxne klart.
Barnet har behov av upprepning, upprepning skapad av rytm, den upprepningen blir aldrig tråkig, Den vuxne tror sig ha behov av förändring och visst är det så, men det behövs en stadig punkt, en upprepning, hur skulle ni kunna gunga gungbräda jämnt och i balans om mittpunkten inte fanns, om rörelsen inte var upprepning, skulle ni kunna gå om fötterna inte upprepade rörelsen,
Bilder har behov av att upprepas annars drunknar de i den nuvarande blinda tidsandan vilken är den sanna tidsandens längtan till mänskligt mod att se.den strålande diamanten - den heliga fasettslipningen,
Regnbågsljuset och stjärnornas salar.Då det modet vaknar stiger den himmelska diamanten fram, det är Helhetens ande.
djupare är enklare,
Det är så enkelt, det är bara att öppna ögonen och våga möta, överallt målas det bilder i klanger, toner, färger, Musik, ord eller målade med färg.Ur djupet stiger denna diamant fram, ur kolet,
Den brinnande allomfattande kärlekens eld vaknar åter, människan gör allt sås svårt,
Tar omvägar vilka skall göra henne visare/klokare, eller få henne att verka klok, hon gör sig faktiskt icke klok genom sitt snurrande, genom att trassla in sig i overkliga metaforer.
I universum sjunger leende klanger, de söker det heliga hjärtat,Den enda fasta punkten är hjärtat,
