barn

DET SOM DEN SANNA MODERN VÄRNAR OM.
Det Finns ett Barn I Varje Människosjäl.
Lyft Fram DET Barnet I Ömhet och Kärlek.
Låt Det Barnet I Världen Stråla och Leva.
Låt DET Barnet Leda Dig.
ICKE DE MÄNSKLIGA ORDEN
Möt Varje Dag .
Möt Varje Stund.
Av Ditt Liv DET ÄR BARNET INOM DIG.
Fördöm Icke Barnets UpptäckarVilja.
Fördöm Icke Barnets Vilja Till Liv.
Ty Barnet ÄR Sannhet Renhet och Klarhet
Barnet ÄR Visdomens Tillit.
Barnet Är Kärlek och Ljus.
Ett Barn ÄR Fött av Jesse Rot och Stam
Dess Krona Vilar I Himlavalvets Famn
Dess Krona Strålar I Din Själ
Strålar Strålar Strålar
Ty I Gudomen Barnet ÄR.
DU Mitt Barn skall ICKE Leva med GAMLA Förlegade Förstelnade Värderingar
De Hör ICKE Hemma I Ditt Liv
De Hör ICKE Hemma I Denna Tid.
DU Mitt Barn Skall Leva Av Kärlek
I Kärlek
Med Kärlek
LÅT ICKE GAMLA MÄNSKLIGA ORD BYGGA BARRIÄRER
Du Mitt Barn Skall Vandra I DET Ljus som NU Gives Dig
Hav Förtröstan
Glöm Dina Tvivel
LEV
Jag ÄR Med Dig

vi har ett hem

"Det var en gång ett Rike.
Ett Underbart Vackert Rike.
Där ännu Orörda Marker Finnes.
Där Ännu Ro och Frid kan Givas.
En Dag fylldes Detta Rike av människor.
Av Människor som annars ej levde i Detta Rike.
Riket Fylldes av Höga Röster.
Fåglarna Gömde sig i Trädens Kronor.
Djuren Skyndade sig Bort.
Oro Skapades i Luften>
Marken Vibrerade Ty människornas steg var hårda och ovarsamma. Deras fötter var okänsliga.
Riket fylldes av människor som önskade vara kungar. Riket fylldes av människor som ville tro att de ägde allt.
I Detta Rike Levde Lyssnande Människor.
Denna Dag vandrade en Gammal Människa in i Skogen.
In under Trädens Höljande Skyddande Djupa Skugga.
Trädens Djupa Skugga som inte Är Mörk.
Trädens Djupa Skugga som Är God och Hemlighetsfull.
Hemlighetsfull och Fylld av Överraskningar.
Skimrande Lekande Ljusstrålar. Ljusstrålar som söker sig Fram Genom Trädens Vackra Kronor.
Igenom Trädens Vackra Kronor för att Smeka Marken.
LjusStrålen Finner en Vattendroppe.
Finner en Vattendroppe och Blir till Glimmande Ljus.
Glimmande Ljus som Skapar Sagor av Ljus och Färger.
I Skogens Välvda Salar Skapas Skönhet och Glädje.
Skogens Välvda Salar som låg Långt Bort. Långt Bort men ändock nära människornas värld.
Den Gamle Fylldes av Ro och Frid.
Den Gamle kunde åter Andas.
Inga stojande Höga Röster.
Inga Krav och Göranden .
Ingenting var det som Störde Människan.
Skogen Andades Frihet.
Den Gamle var inte ensam i Skogens Vilsamma Frid.
Ett MänniskoBarn Dansade med Glada Lätta Fötter Runt Den Gamle.
De Lyssnade till Fåglarnas Sång.
De Hälsade på alla Djuren som Mötte Dem.
De såg på Alla De Sköna Ting som Levde I Denna Skog.
Vilda Sköna Vackra Blommor. Vita Blommor som Liknade Stjärnor.
Rosa Små KlockBlommor. Som Sjöng och Spelade för Det Lilla Barnet.
Det Lilla Barnet kunde Ännu Höra Deras Klock-Rena Klang.
Det var Tusen och åter tusen små Bjällror.
Stora Ståtliga Ormbunkar levde i Skogen. Ormbunkar som gav Svalkande Skugga för alla De små.
Mjuk och Skön Mossa Tog Emot Fötternas Varsamma Steg.
Steg som Förde Dem till en Underbart Vacker SkogsSjö.
Den Glittrande Talande Sjön låg där och Väntade på Den Gamle och Barnet.
Den Gamle gjorde Varsamt upp en Eld. De kände Eldens Godhet.
De Tackade Elden för Dess Goda Sken. De satte sig ned vid Elden.
Den Gamle Berättade om Goda Ting.
Om Goda Ting för Barnet.
Barnet Lyssnade.
Lyssnade med Ögon som Tindrade likt StjärneLjus.
Sakta Övergick Dagen till Kväll.
Den Goda Solen Kröp ned i Sin Sköna Bädd.
Det Började att Skymma.
Den Gamle Tillredde en Bädd av Granris och Mossa.
En Mjuk och God Bädd.
Där Barnet kunde Slumra under Nattens Vara.
Den Gamle Vakade över Barnet.
Den Goda Moder Måne Vakade Över Den Gamle.
Den Goda Moder Måne Log.
Hon Fylldes av Lycka.
Hon Fylldes av Kärlek.
Då Hennes Blick Mötte Den Gamle och Barnet."



Vi har ett hem i oss Även Världen är vårt hem.
Vi måste alltid vara redo att röra på oss .
Den Store Anden - Den Sanna Moderns Famn Är vårt hem - Vårt Sanna hem .
Vi är Skaparens Barn och Den Store Andens Vilja för oss ÄR säker att " vila " i .
”I en Cirkel står varje Levande Väsen.
I en Cirkel som är Den Stora Solen - Fader Sol.
I en Cirkel som Är den STORA Solens Famn.
Skaparen - Den Store Anden - Universum – Alltet - Skapelsens Skapare.
Av Ljus Är Du Kommen
Ifrån Cirkeln Strålar Vägar.
LJUSVÄGAR.
LJUSVÄGAR - LIVSMÖJLIGHETER.
DE ÄR ICKE NUMMERORDNADE.
Av den enkla Anledningen att vi skall kunna välja.
DE ÄR DÄR - Våra Vägar kan Aldrig bli fel - Men tidsaspekten påverkas.
Till var och en av dessa LJUSVÄGAR Finns en Port- en Dörr.
Den Öppnas litegrann - vi får skymta Ljuset bakom ...
Porten Blir en ValvBåge - RegnBågen.
Den Regnbåge som vi en gång Vandrade Över och In I denna Dröm.
Inför Varje Port Måste Vi Stanna - Lyssna – se -
ÄR DET MIN VÄG - NU –
Alla Dessa Vägar Leder In I Varandra –
Blir Livets Väv.
I en Cirkel står ALLA Levande Väsen -
Våra Själars Ljus ÄR den STORA Solens Ljus.
Varje Själ Har en Egen Väg.”

Kupade Händer

I Skymningens Timma Svävade Örnen på Himlavalvet,
Svävande Fri steg den mot Himlavalvet

Befriade Tanken och lät tanken Flyga Fri mot den Öppnade Horisonten
Kvinnan såg Örnen
Kvinnan Fylldes
Kvinnans Hjärta Talade Inre Visdom
Innesluten i Kupade Händer
Omgiven av Lysande, Rena, Doftande Blommor Lade Kvinnan sig ned på den Mjuka Bädden av Mossa. Kvinnan Fann Svar Berörande och Levande Värme.
Ljuset Öppnade Nu sin Famn
Kvinnan lät sig Omslutas Lade Huvudets Skål emot Jordens Bröst
Lyssnade till Jordens Pulserande Hjärta
Hjärtat Fann Samma Rytm Kvinnan Kände Jordens Andning
Hennes Andning Blev Jordens Andning - Jordens Andning Blev Kvinnans Andning
Kvinnans Hjärta Talade Inre Visdom
Kvinnan Fylldes
Kvinnan såg Örnen
Befriade Tanken och lät tanken Flyga Fri mot den Öppnade Horisonten

Svävande Fri steg den mot Himlavalvet
I Skymningens Timma Svävade Örnen på Himlavalvet

Rätten Till Liv

Barn skall alltid vandra i Frihet med tilltro och tillit till deras växande.
Barn skall aldrig kvarhållas, det är att förvägra dem Liv.

Barnet & Barnet Inom Oss. Färgen Runt Oss & I Oss. Förnimmande Själar

MolnRiddarna far Över Himlavalvet. Deras Mantlar Flaxar. Molnen blir Mörkare och Mörkare.
Underbart Vackra att Skåda. Varat Blir Stilla - Så Stilla. Allt Väntar - Väntar.
En Fågel Far Över Himlavalvet som en Silverne Pil.
Så Höres Trumman. Den Stora HimlaTrumman Mullrar Dovt och Melodiskt.
Krigarna Samlas I Ring och Smeker sina Trummor. Himlens Salar genljuder av Krigarnas Trummor.
Pilar far Över Himlavalvet. Silverne Pilar - Blixtrar. Blixtrar Likt Silverne EldsFlammor.
Regn - Belivande Regn. LjusGlittrande Kaskader.
Så Upphör Pilarna att Vina Genom Luften. Så Upphör Trummorna att låta. Ännu ett Stilla Regn.
Den Goda Solen Träder Fram och Regnbågen Uppenbarar sig.
Se - Se Människa. Se - Ditt Ursprung.
Regnet Upphör och Luften Andas - Andas Ren och Befriande. Renhet Renhet Klarhet.
Fåglarna Sjunger - Världen Är Nyutslagen.

Världen Tystnar. Gräset Tystnar. Träden Tystnar. Blommorna Tystnar.
Vattnet ÄR Tyst. Jorden ÄR Tyst. Vinden ÄR Tyst.
De Stora Djuren, De Små Djuren, Fåglarna, Insekterna.
Alla ÄR De Tysta. Elementen Tystnar. Helheten Vet Kännande.
Det som ÄR I Faderns Famn Känner Moderns Vibrerande Liv.
Det som ÄR I Moderns Famn Känner Faderns Vibrerande Liv.
Alltet - Skapelsen Befinner Sig I Stillhet. En Stillhet Fylld Av Vibrerande Liv.
Mörka Moln. Sammetslena Mjuka Mantlar. Mjuka Svepande Höljande Mantlar Täcker - Famnar Himlavalvet. Mörkt StålGrå. Mörkt StålBlå. Mörkt StålViolett.
Mantlar av Kraft Fyllda Vingar.
Väntan - Väntan – Bävan - Icke Bävan. Stegrad Andning.
En Fågel. Likt en Silverne Pil. En Silverne Pil Synes Högt Högt Högt Upp.
En Silverne Pil Klyver Luften.
Dess Sång Är Själens Längtande LivsPuls.
SÅ- Åskan Träder In I De Himmelska TronSalarna. Händer Höres Varsamt Smeka. Smeka Den Stora HimmelsTrumman. Blixtar Far Genom Luften. Händerna Rör Sig Rör Sig Rör Sig. Trumman Talar, Trumman Sjunger. Hjärtat Öppnar sig. Pulsen ÄR Åskans Andning. Vinden Andas Andas Andas. ÄR NU Havets Våg. Livet ÄR Havets Våg. Andning Andning Andning
Mantlarna Öppnar Sig. Kaskader av Regn. Regn Regn Regn, KaskadLjus - Ljus Ljus Ljus.
Händerna Rör Sig Rör Sig Rör Sig. Trumman Dånar Dånar Dånar. Blixtarna Dansar Dansar Dansar.
Skapande Levande Skådespel. ÄR Fantastiskt. SÅ- Den Goda Solen Hälsar Alltet. Regnet Strömmar Strömmar Strömmar. Trumman Sjunger NU Långt Bort. RegnBågsKrigarna Träder In I Salen. Skrudade Är De Med Fjädrar. Fjädrar I Gult - Zinnober och Rött. Skrudade Är De Med Pärlor I Skimrande Grönt. De Bär Mantlar Vävda I Indigo - Blått och Violett.
I Händerna Håller De Stavar. De Lyfter Stavarna och Andas Andas Andas.
RegnBågsBron Skapas. Dess Välvda Båge Höljer Alltet Ovan JordFamnen. RegnBågsBron Visar Vägen. RegnBågsKrigarna Sänker Sina Stavar. De Andas Andas Andas.
RegnBågsBron Skapas. Dess Välvda Båge Höljer Alltet I JordFamnen. RegnBågsBron Visar Vägen.


Återigen Fylls jag av att Ingenting har en egentlig Början och ett Slut. Det Är ett skeende. Vad är vad - Vad Finns och Vad Finns Inte.
Magi - Magiska Ögonblick. Magiska Ögonblick - Fantasiskapande bilder och Upplevelser.
Jag och Bilen på Vägen. Mörker Mörker .
Regn Fallande Regn. En Omslutande Trygg Famn att Vila I.
Lyfter Blicken och Åter Bugar jag mig Vördsamt För Träden. Träden ÄR ett Eget Folk.
Känner mig så Välkomnad av dem.
De Står Där Majestätiska och Höga. Deras Kronor Böjer sig Likt ett Valv Över Vägen.
Det Känns som om de Talar. Som om De Undervisar.
För mig Är De - Träden - Drottningar och Konungar.
Nattligt Mörker - Fallande Glittrande Tindrande Regn.
En Trygg Omslutande Famn Bjuder mig In I Nattliga Salar. Nattliga Pelarsalar.
Att Leva I Kärlek. Att Leva Med Kärlek. Att Leva Genom Kärlek. Är att Omslutas av Pärlan. Är att Bli Till Skimrande Pärlemor. Att Bli Till Skimrande Regnbågsljus. Är att Omslutas av Pärlan. Är att Leva I Havets Famn. Är att Ta Emot Havets Undervisning. Är att Leva I Havets Ljusbringande Strömmar.
Föras Uppåt. Stiga Upp Till Ytan.
Kastas Upp. Dra ett Djupt Andetag - Kaskader av Glittrande Tindrande Ljus.
LIV.
INSE att Sannheten ÄR Ljuset.
Att Sanningen ÄR Det som Skapar Kärleken. Om Sannheten Icke Finns Förorenas Havet.
Smolk I Bägaren. Bägaren Är GralsSkålen.
Nattliga Salar, Ser Slottet, Den Skimrande Pärlemorn, Tornen, Kupolerna, Skönheten - DET ÄR VACKERT!
Smolk i Bägaren Är Då Gnistan Släcks i Ögats Kristaller. Är då Glädjen Är borta.
Glädjen kan dock aldrig vara borta i evighet.
Då Glädjen Återkommer blir det Fantastiskt. Livet Föds På Nytt. Varat Fylls med längtan att Beröra - att Känna. Fingrarna snuddar vid det okända och lyfter likt Fågelns Flyende Vingar.
Glädje - Glädjens Ljus Fyller Varats Väsen .
Fågelns Svingar sig Högt Upp Mot Himlavalvet och Återvänder Ned.
Men visst kan det kännas som om Glädjen är borta i evighet. Mestadels då vi kommit bort från Den Sanna Vägen. Då blir Livet som att bära på ett ok.

Träden …
Rötterna Är Förankrade I Moder Jords Famn. Våra Fötter och Våra Liv skall Vara Förankrade I Moder Jords Famn. I Livet – Vi skall inte Stampa – Flyga – Fladdra – Snudda eller vara Flyende eller skapa Floder med vår tyngd. Vi skall genomströmmas av Hennes Godhet och Kärlek.
Fyllas av Hennes Goda Värme. Denna Goda Värmen Genomströmmar Oss, våra fötter är Dörrar. Värmen skall leva I Vår Gärning inte i Huvudets Sfär.
Huvudet skall vara ”kallt” annars kanske det förångas då Skaparens Ljus Strömmar ned I Oss. Vår Krona Skall Stråla Bejakande I Varat.
Därigenom Är vi Goda Ledsagare för de Växande Barnen. Därigenom Är vi i Kontakt med Vårt Eget Inre Barn. Det Är Vårt Sanna Väsen.
Genom att Vi är I Kontakt Med Vårt Eget Inre Barn – Tar vi emot Vägledningen av Godhetens Vilja.
Det Är att vara Barn och Vuxen.
Det är en Mycket God Bild att ha med sig i Mötet med Barnens Föräldrar: Hur Ville jag bli Bemött då jag var Kvinna och Moder. Hur vill jag att Barnet I mig Blir Bemött.
Den Allvarsamma Leken eller leken.
Det är en Förunderlig Känsla, eller hellre Förnimmelse att Bli ett Träd och verkligen Förnimma den Goda Jorden Runt Fötterna. Känna Värmen stiga Upp och Stiga I Själen.
Stiga eller Strömma Igenom kroppen.
Fylla Hjärtat och Strömma Upp I Kronan. Kronan Öppnar sig och Våra Händer Strålar ut I varat. Det är Bilden av det, Det Lilla Barnet Gör: Tusen och Åter Tusen Fingrar Strålar ut I Världen.
Strålar Emot HimlaHavets Famn. Ty Barnet Minns Skaparens Godhet – Barnet Minns att Vi Alla är SolStrålar - Skapade I Ljus och Av Ljus.
Skapelsens Famn/ Universum Glädjer sig och Ljuset Strömmar ned Igenom Oss.
Däri Vilar den Stora Hemligheten I Våra Goda Tankar. Det vi Tänker BLIR.
Genom Våta Tankar Skapar Vi Läkedom eller Sår I Skapelsens Famn. Våra Goda Tankar Får Blommorna, Växterna, Livet att Blomstra I Skönhet.
Den som har sett en VattenTrappa vet Vad detta är – den Evigt Belivande Rörelsen. Men den Strömmar inte i en Riktning den Strömmar Uppåt och nedåt – det är de Eteriska Strömmarnas Sannhet och Liv.

Ljuset Strömmar Ned Igenom Oss - Fyller Hjärtat och NU sker Något.
Våra Handlingar, Våra Gärningar verkar I Kärlek. Orden och Tankarna ÄR Våra Händers Gärning – Strömmande, Andandes In och Ut Fyllda Med Universums och det Egna Livets Sannhet.
Kärleken och Ljuset Vår Kärlek Ger Strömmar Åter In I Hjärtat och Ned Igenom Oss Till Moder Jords Famn.
Moder Jord Känner/Förnimmer Kärlekens Gärning – Kärleken/Värmen Strömmar Upp genom Våra Fötter –
KretsLoppet är ”Slutet” – Cirkeln Är Hel och Livet Är En RegnBåge I Moder Jords Famn och I Skaparens Famn.
I dess Mitt Lever Vi Alla och är Barn I Livet.


På den Fridsamma Ängen. Betade Ett Rådjur i Ostörd Stillhet.
Stillheten Höljde Dess Vara.
Katten kom Smygandes Genom Gräset. Gräset Smekte Dess Vara.
Människan levde I Ostörd Stillhet. Själen Fylldes av Skimrande Längtan. Själen Fylldes av Längtan. Längtan efter Sannhetens Liv.
Rummet Fylldes av LotusBlommans Doft. Stigande Böljande Slöjor.
Då Tändes Levande Ljus. Med Skimrande Lågor. Skimrande, Varma, Levande.
Blicken Stannade Vid Lågan.
Lågan Är en Varmt Blå Famn. Det Blåa Höljer Människan. Med Stillhet och Ro. Väver en Mantel av SilkesBlå Ro. En Mantel av SilkesBlå Ro Läggs Över Människans Längtande Själ..
Det Rena Skimrande Ljuset. Det Rena Skimrande Gula Ljuset Strålar. Det Strålande Gula, Det Strålande Vita, Strålar med Sitt Ljus. Sprider Stillhetens Värme.
Till Människans Längtande Själ.
En Skimrande Oval Skimrade I det Gulas Mitt Skimrade i PersikoBlommans Färg En Skimrande Oval Omgiven av Svagt Skimrande Smaragdgrön Färg.
Skapad av Mötet mellan det Blåa och det Gula I det Rena Vitas Famn
Du Goda Gröna Fyll Människans Själ Med Harmonins Frid.
Skimrande , Varma , Levande Låga Smek Ensamheten Med Ditt Ljus.
Människan Slöt Ögonen och Drömmen Bar Henne.

I den Stilla Aftonen Vandrade Den Goda Moder Måne Över Himlavalvet.
Runtomkring Henne Tindrade och Glimmade Tusen och åter Tusen Små Stjärneljus.
Drömsk Vishet Vilade över Skog och Mark. Skog och Mark som Skimrade i Silver.
Månljuset Kallade. MånLjuset Lockade. Vinden Susade Stilla. Förde Stjärnornas Ord Till Världen. Viskandes, Susandes Hördes De i den Stilla Aftonen.
Människan Såg Den Goda Moder Måne. Människan Hörde Orden. Människan Lyssnade Till Stjärnornas Ord.
Grön, Grön Är Dräkten som höljer Människans Kropp. Smaragdgrön, Den Goda Venus Färg.
Venus Famnar Alltet Om Morgonen. Venus Famnar Alltet Om Aftonen.
Kärlekens Beskyddarinna. Kärlekens Beskyddarinna som Bygger en Bro mellan den Jordiska Kärleken och Den Gudomliga Kärleken.
Människan Svarade. Människan Fylldes av en Längtan. Av en Längtan att Vandra I MånLjusets Sken. Vandra, vandra Långt Bort Över Ängen. Känna Gräset Smeka Fötterna.
Ingen Vet Vart Stegen Leder Ingen Vet Vart Vägen Leder Själens Längtan Är ett Grönskande Rike En Doftande Äng
Själen Längtar Ut I Frihet Själen Längtar Efter Luft
Människan Längtar Längtar att Smekas Med Moder Månes Klarhets Ljus
Längtar Längtar Längtar Att Känna Luften Smeka Kroppen. Andas Aftonens Stillhet.
Dansa Dansa I Månens Sken. Lyftas av Vinden. Bäras av Vinden.
Över Skog och Mark. Över Skog och Hav. Över Skog och Berg.
Till Ett Rike Långt Bortom Tid och Rum. Till ett Rike av Drömmande Välvda Salar. Till ett Rike Med Orörda Levande Marker.
Där Träden ÄR Pelare Fyllda av Liv. Där Gräset och Jorden ÄR Doftande av Liv. Där Vattnet ÄR Doftande av Renhet och Liv. Där Stjärnorna Speglar sig i Vattnet I Klarhetens Ljus.
Där Solen och Månen Ger av Sitt Ljus.
I Den Stilla Aftonen Vandrade Människan In I Den Välvda Salen.
Där Träden ÄR Pelare Fyllda av Liv. Där Gräset och Jorden Doftar av Liv. Där Vattnet Doftar av Renhet och Liv.
I Den Stilla Aftonen Badar Människan. Badar Människan I Den Goda Venus Skimrande Ljus.
Människan Fylls av Värme. Människan Fylls av Ljus. Människan Fylls av Visshet.
I Drömmen SER Hon en Skimrande Bro. I Livet SER Hon en Skimrande Bro.
En Skimrande Bro.
Emellan Den Goda Fader Solen och Den Goda Moder Måne.
Den Välvda Salen Fylldes av ett PersikoFärgat Skimmer. Fyllt utav Värmande, Värnande Ljus. Fyllt utav Kärlek och Godhet. Vid det Rena Vattnet I det Doftande Gräset. I den Doftande Jorden. Under Den Skimrande Bron. Väntar Det Osynliga Mötet.
Viljan Såg Människan. Människan Såg Viljan. Viljan Visade Vägen. Människan Öppnades För Vägen. Människan Känner Trygghet. Människan Känner Tillit. Människan Fylldes av Värmen Människan Fylldes av Ljuset. Människan Kände att Hon Var Hemma.
Venus Skimrade och Log Gladde sig Över Det Möte som en Dag Kommer att Ske.

Välsignade Människan Steg

Den Lilla Solen

Det var en gång en liten Sol.
En liten Sol som älskade att sprida Ljus och Kärlek till Människorna.
Den lilla Solen vandrade över Himlavalvet och sökte ge kärlek genom att sprida sitt ljus.
Men människorna de suckade så mycket och såg så ofta ned mot marken.
Tyngda av bekymmer och andra problem som tanken skapade för dem.
Människorna glömde bort att lyfta blicken emot Himlen.
Den Lilla Solen Funderade och Funderade. Inte med tanken utan med Själen.
Den lilla Solen hade en Fader. Nu gav han sina upplevelser till sin Fader.
Fadern Lyssnade - Fadern Älskade sin Son.
En Dag gav Fadern sin Son en Pilbåge.
En Pilbåge och ett koger med pilar.
Pilarna Bar Kärlekens Ljus och Kärlekens Kraft i sig .
Den Lilla Solen fann sig ett Moln att segla på.
Den Lilla Solen sökte De Människor som ville ta emot hans gåva.
NU hände något Förunderligt på Himlavalvet.
En Skimrande Regnbågsbro skapades och molnet sänkte sig ned mot bron.
Den Lilla Solen Vandrade på Regnbågsbron.
Nu såg Den Lilla Solen alla de Människor som behövde Kärlekens Ljus och Kraft.
Den Lilla Solen siktade och sköt.
Pilarna Ilade som Fåglar över Himlavalvet och ned mot Jorden.
Pilarna Fann De Människors Hjärtan som kunde ta emot gåvan.
Dessa Människors Hjärtan Fylldes av Kärlekens Ljus
Deras Liv Började att Skimra I alla Regnbågens Färger.

BLOMMAN VID DET GAMLA HJÄRTATS HUVUDGÄRD

Det var en gång en Kvinna.
Kvinnan vandrade på Den Goda Marken.
Hennes Fötter bar inga skor.
Hennes Fötter kände Marken.
Kände Livets Väv,
Strömmande Vatten.
Marken kände Kvinnans Fötter.
Kände Stegen,
Varsamma Smekande Vindar.
Kvinnans Hjärta var Fyllt av Glittrande Värme.
Ögonen var Fyllda av Den Levande Skönheten Runtomkring Henne.
Blommorna
Träden
Allt Det som synes Tydligt under Dagen.

Kvällen Omvandlades till Afton.
Nu syntes allt inte lika Tydligt
Kvinnan kände Marken och Lät Marken Föra sig.
Luften var Ren och God att Andas.
Näktergalen Drillade och Sjöng för Henne.
Inför Hennes Blick omvandlades Himlavalvet.
Molnslöjor
Violetta Molnslöjor började sakta veckla ut sina Mantlar.
Mjuka Böljande Mantlar.
En Värld ovanför Världen skapades.
Denna Värld
En Lång Strand vid det oändliga Havet.
Ovanför Stranden
Ovanför Havet
Ett Skimrande Gyllene Ljus.
Kvinnan Hörde Havets Lugna Andning.
Hon Fylldes av Längtan.
Hon Fylldes av Längtan efter Närhet.

Kvinnan såg ett Träd.
Ett Träd med Vita Skira Blommor.
Blommorna Tindrade som Stjärnor i Aftontimman.
Det var ett Blommande Körsbärsträd.
Kvinnan Lät sina Händer Känna Trädets Närhet.
Kvinnan Bad Trädet om en av Alla dess Underbara Blommor
Trädet Gav en av Blommorna till Kvinnan.
En Fågel Visade sig för Kvinnan.
Kvinnan Bad Fågeln att Föra Blomman.
Föra Blomman Till ett Sorgset Hjärta.
Ett Sorgset Hjärta som Längtade efter Ljus.
Ljus I Den Ensamma världen.
Varsamt Tog Fågeln Blomman.
Fågeln Lät Sig Föras upp emot Himlavalvet.
Fågeln Flög och Svävade över Stranden.
Fågeln Flög och Svävade över Havet.
Som en Svart Silhuett Svävade Fågeln över Himlavalvet.

Blomman Lades Vid ett Gammalt Hjärtas Huvudgärd.
Blomman Skänkte Doften Till den Gamle.
Doften av Blommans Liv Fyllde Den Gamles Vara.
Fyllde Den Gamles Inre Med Gemenskapens Andning.
Fyllde Den Gamles Inre Med Ljus och Värme.
Den Gamles Inre som Längtade Efter Ljus
Blommans Gåva Var
Vetskapen om att Goda KärleksFulla Händer
Alltid Finns