Barnet & Barnet Inom Oss. Färgen Runt Oss & I Oss. Förnimmande Själar

MolnRiddarna far Över Himlavalvet. Deras Mantlar Flaxar. Molnen blir Mörkare och Mörkare.
Underbart Vackra att Skåda. Varat Blir Stilla - Så Stilla. Allt Väntar - Väntar.
En Fågel Far Över Himlavalvet som en Silverne Pil.
Så Höres Trumman. Den Stora HimlaTrumman Mullrar Dovt och Melodiskt.
Krigarna Samlas I Ring och Smeker sina Trummor. Himlens Salar genljuder av Krigarnas Trummor.
Pilar far Över Himlavalvet. Silverne Pilar - Blixtrar. Blixtrar Likt Silverne EldsFlammor.
Regn - Belivande Regn. LjusGlittrande Kaskader.
Så Upphör Pilarna att Vina Genom Luften. Så Upphör Trummorna att låta. Ännu ett Stilla Regn.
Den Goda Solen Träder Fram och Regnbågen Uppenbarar sig.
Se - Se Människa. Se - Ditt Ursprung.
Regnet Upphör och Luften Andas - Andas Ren och Befriande. Renhet Renhet Klarhet.
Fåglarna Sjunger - Världen Är Nyutslagen.

Världen Tystnar. Gräset Tystnar. Träden Tystnar. Blommorna Tystnar.
Vattnet ÄR Tyst. Jorden ÄR Tyst. Vinden ÄR Tyst.
De Stora Djuren, De Små Djuren, Fåglarna, Insekterna.
Alla ÄR De Tysta. Elementen Tystnar. Helheten Vet Kännande.
Det som ÄR I Faderns Famn Känner Moderns Vibrerande Liv.
Det som ÄR I Moderns Famn Känner Faderns Vibrerande Liv.
Alltet - Skapelsen Befinner Sig I Stillhet. En Stillhet Fylld Av Vibrerande Liv.
Mörka Moln. Sammetslena Mjuka Mantlar. Mjuka Svepande Höljande Mantlar Täcker - Famnar Himlavalvet. Mörkt StålGrå. Mörkt StålBlå. Mörkt StålViolett.
Mantlar av Kraft Fyllda Vingar.
Väntan - Väntan – Bävan - Icke Bävan. Stegrad Andning.
En Fågel. Likt en Silverne Pil. En Silverne Pil Synes Högt Högt Högt Upp.
En Silverne Pil Klyver Luften.
Dess Sång Är Själens Längtande LivsPuls.
SÅ- Åskan Träder In I De Himmelska TronSalarna. Händer Höres Varsamt Smeka. Smeka Den Stora HimmelsTrumman. Blixtar Far Genom Luften. Händerna Rör Sig Rör Sig Rör Sig. Trumman Talar, Trumman Sjunger. Hjärtat Öppnar sig. Pulsen ÄR Åskans Andning. Vinden Andas Andas Andas. ÄR NU Havets Våg. Livet ÄR Havets Våg. Andning Andning Andning
Mantlarna Öppnar Sig. Kaskader av Regn. Regn Regn Regn, KaskadLjus - Ljus Ljus Ljus.
Händerna Rör Sig Rör Sig Rör Sig. Trumman Dånar Dånar Dånar. Blixtarna Dansar Dansar Dansar.
Skapande Levande Skådespel. ÄR Fantastiskt. SÅ- Den Goda Solen Hälsar Alltet. Regnet Strömmar Strömmar Strömmar. Trumman Sjunger NU Långt Bort. RegnBågsKrigarna Träder In I Salen. Skrudade Är De Med Fjädrar. Fjädrar I Gult - Zinnober och Rött. Skrudade Är De Med Pärlor I Skimrande Grönt. De Bär Mantlar Vävda I Indigo - Blått och Violett.
I Händerna Håller De Stavar. De Lyfter Stavarna och Andas Andas Andas.
RegnBågsBron Skapas. Dess Välvda Båge Höljer Alltet Ovan JordFamnen. RegnBågsBron Visar Vägen. RegnBågsKrigarna Sänker Sina Stavar. De Andas Andas Andas.
RegnBågsBron Skapas. Dess Välvda Båge Höljer Alltet I JordFamnen. RegnBågsBron Visar Vägen.


Återigen Fylls jag av att Ingenting har en egentlig Början och ett Slut. Det Är ett skeende. Vad är vad - Vad Finns och Vad Finns Inte.
Magi - Magiska Ögonblick. Magiska Ögonblick - Fantasiskapande bilder och Upplevelser.
Jag och Bilen på Vägen. Mörker Mörker .
Regn Fallande Regn. En Omslutande Trygg Famn att Vila I.
Lyfter Blicken och Åter Bugar jag mig Vördsamt För Träden. Träden ÄR ett Eget Folk.
Känner mig så Välkomnad av dem.
De Står Där Majestätiska och Höga. Deras Kronor Böjer sig Likt ett Valv Över Vägen.
Det Känns som om de Talar. Som om De Undervisar.
För mig Är De - Träden - Drottningar och Konungar.
Nattligt Mörker - Fallande Glittrande Tindrande Regn.
En Trygg Omslutande Famn Bjuder mig In I Nattliga Salar. Nattliga Pelarsalar.
Att Leva I Kärlek. Att Leva Med Kärlek. Att Leva Genom Kärlek. Är att Omslutas av Pärlan. Är att Bli Till Skimrande Pärlemor. Att Bli Till Skimrande Regnbågsljus. Är att Omslutas av Pärlan. Är att Leva I Havets Famn. Är att Ta Emot Havets Undervisning. Är att Leva I Havets Ljusbringande Strömmar.
Föras Uppåt. Stiga Upp Till Ytan.
Kastas Upp. Dra ett Djupt Andetag - Kaskader av Glittrande Tindrande Ljus.
LIV.
INSE att Sannheten ÄR Ljuset.
Att Sanningen ÄR Det som Skapar Kärleken. Om Sannheten Icke Finns Förorenas Havet.
Smolk I Bägaren. Bägaren Är GralsSkålen.
Nattliga Salar, Ser Slottet, Den Skimrande Pärlemorn, Tornen, Kupolerna, Skönheten - DET ÄR VACKERT!
Smolk i Bägaren Är Då Gnistan Släcks i Ögats Kristaller. Är då Glädjen Är borta.
Glädjen kan dock aldrig vara borta i evighet.
Då Glädjen Återkommer blir det Fantastiskt. Livet Föds På Nytt. Varat Fylls med längtan att Beröra - att Känna. Fingrarna snuddar vid det okända och lyfter likt Fågelns Flyende Vingar.
Glädje - Glädjens Ljus Fyller Varats Väsen .
Fågelns Svingar sig Högt Upp Mot Himlavalvet och Återvänder Ned.
Men visst kan det kännas som om Glädjen är borta i evighet. Mestadels då vi kommit bort från Den Sanna Vägen. Då blir Livet som att bära på ett ok.

Träden …
Rötterna Är Förankrade I Moder Jords Famn. Våra Fötter och Våra Liv skall Vara Förankrade I Moder Jords Famn. I Livet – Vi skall inte Stampa – Flyga – Fladdra – Snudda eller vara Flyende eller skapa Floder med vår tyngd. Vi skall genomströmmas av Hennes Godhet och Kärlek.
Fyllas av Hennes Goda Värme. Denna Goda Värmen Genomströmmar Oss, våra fötter är Dörrar. Värmen skall leva I Vår Gärning inte i Huvudets Sfär.
Huvudet skall vara ”kallt” annars kanske det förångas då Skaparens Ljus Strömmar ned I Oss. Vår Krona Skall Stråla Bejakande I Varat.
Därigenom Är vi Goda Ledsagare för de Växande Barnen. Därigenom Är vi i Kontakt med Vårt Eget Inre Barn. Det Är Vårt Sanna Väsen.
Genom att Vi är I Kontakt Med Vårt Eget Inre Barn – Tar vi emot Vägledningen av Godhetens Vilja.
Det Är att vara Barn och Vuxen.
Det är en Mycket God Bild att ha med sig i Mötet med Barnens Föräldrar: Hur Ville jag bli Bemött då jag var Kvinna och Moder. Hur vill jag att Barnet I mig Blir Bemött.
Den Allvarsamma Leken eller leken.
Det är en Förunderlig Känsla, eller hellre Förnimmelse att Bli ett Träd och verkligen Förnimma den Goda Jorden Runt Fötterna. Känna Värmen stiga Upp och Stiga I Själen.
Stiga eller Strömma Igenom kroppen.
Fylla Hjärtat och Strömma Upp I Kronan. Kronan Öppnar sig och Våra Händer Strålar ut I varat. Det är Bilden av det, Det Lilla Barnet Gör: Tusen och Åter Tusen Fingrar Strålar ut I Världen.
Strålar Emot HimlaHavets Famn. Ty Barnet Minns Skaparens Godhet – Barnet Minns att Vi Alla är SolStrålar - Skapade I Ljus och Av Ljus.
Skapelsens Famn/ Universum Glädjer sig och Ljuset Strömmar ned Igenom Oss.
Däri Vilar den Stora Hemligheten I Våra Goda Tankar. Det vi Tänker BLIR.
Genom Våta Tankar Skapar Vi Läkedom eller Sår I Skapelsens Famn. Våra Goda Tankar Får Blommorna, Växterna, Livet att Blomstra I Skönhet.
Den som har sett en VattenTrappa vet Vad detta är – den Evigt Belivande Rörelsen. Men den Strömmar inte i en Riktning den Strömmar Uppåt och nedåt – det är de Eteriska Strömmarnas Sannhet och Liv.

Ljuset Strömmar Ned Igenom Oss - Fyller Hjärtat och NU sker Något.
Våra Handlingar, Våra Gärningar verkar I Kärlek. Orden och Tankarna ÄR Våra Händers Gärning – Strömmande, Andandes In och Ut Fyllda Med Universums och det Egna Livets Sannhet.
Kärleken och Ljuset Vår Kärlek Ger Strömmar Åter In I Hjärtat och Ned Igenom Oss Till Moder Jords Famn.
Moder Jord Känner/Förnimmer Kärlekens Gärning – Kärleken/Värmen Strömmar Upp genom Våra Fötter –
KretsLoppet är ”Slutet” – Cirkeln Är Hel och Livet Är En RegnBåge I Moder Jords Famn och I Skaparens Famn.
I dess Mitt Lever Vi Alla och är Barn I Livet.


På den Fridsamma Ängen. Betade Ett Rådjur i Ostörd Stillhet.
Stillheten Höljde Dess Vara.
Katten kom Smygandes Genom Gräset. Gräset Smekte Dess Vara.
Människan levde I Ostörd Stillhet. Själen Fylldes av Skimrande Längtan. Själen Fylldes av Längtan. Längtan efter Sannhetens Liv.
Rummet Fylldes av LotusBlommans Doft. Stigande Böljande Slöjor.
Då Tändes Levande Ljus. Med Skimrande Lågor. Skimrande, Varma, Levande.
Blicken Stannade Vid Lågan.
Lågan Är en Varmt Blå Famn. Det Blåa Höljer Människan. Med Stillhet och Ro. Väver en Mantel av SilkesBlå Ro. En Mantel av SilkesBlå Ro Läggs Över Människans Längtande Själ..
Det Rena Skimrande Ljuset. Det Rena Skimrande Gula Ljuset Strålar. Det Strålande Gula, Det Strålande Vita, Strålar med Sitt Ljus. Sprider Stillhetens Värme.
Till Människans Längtande Själ.
En Skimrande Oval Skimrade I det Gulas Mitt Skimrade i PersikoBlommans Färg En Skimrande Oval Omgiven av Svagt Skimrande Smaragdgrön Färg.
Skapad av Mötet mellan det Blåa och det Gula I det Rena Vitas Famn
Du Goda Gröna Fyll Människans Själ Med Harmonins Frid.
Skimrande , Varma , Levande Låga Smek Ensamheten Med Ditt Ljus.
Människan Slöt Ögonen och Drömmen Bar Henne.

I den Stilla Aftonen Vandrade Den Goda Moder Måne Över Himlavalvet.
Runtomkring Henne Tindrade och Glimmade Tusen och åter Tusen Små Stjärneljus.
Drömsk Vishet Vilade över Skog och Mark. Skog och Mark som Skimrade i Silver.
Månljuset Kallade. MånLjuset Lockade. Vinden Susade Stilla. Förde Stjärnornas Ord Till Världen. Viskandes, Susandes Hördes De i den Stilla Aftonen.
Människan Såg Den Goda Moder Måne. Människan Hörde Orden. Människan Lyssnade Till Stjärnornas Ord.
Grön, Grön Är Dräkten som höljer Människans Kropp. Smaragdgrön, Den Goda Venus Färg.
Venus Famnar Alltet Om Morgonen. Venus Famnar Alltet Om Aftonen.
Kärlekens Beskyddarinna. Kärlekens Beskyddarinna som Bygger en Bro mellan den Jordiska Kärleken och Den Gudomliga Kärleken.
Människan Svarade. Människan Fylldes av en Längtan. Av en Längtan att Vandra I MånLjusets Sken. Vandra, vandra Långt Bort Över Ängen. Känna Gräset Smeka Fötterna.
Ingen Vet Vart Stegen Leder Ingen Vet Vart Vägen Leder Själens Längtan Är ett Grönskande Rike En Doftande Äng
Själen Längtar Ut I Frihet Själen Längtar Efter Luft
Människan Längtar Längtar att Smekas Med Moder Månes Klarhets Ljus
Längtar Längtar Längtar Att Känna Luften Smeka Kroppen. Andas Aftonens Stillhet.
Dansa Dansa I Månens Sken. Lyftas av Vinden. Bäras av Vinden.
Över Skog och Mark. Över Skog och Hav. Över Skog och Berg.
Till Ett Rike Långt Bortom Tid och Rum. Till ett Rike av Drömmande Välvda Salar. Till ett Rike Med Orörda Levande Marker.
Där Träden ÄR Pelare Fyllda av Liv. Där Gräset och Jorden ÄR Doftande av Liv. Där Vattnet ÄR Doftande av Renhet och Liv. Där Stjärnorna Speglar sig i Vattnet I Klarhetens Ljus.
Där Solen och Månen Ger av Sitt Ljus.
I Den Stilla Aftonen Vandrade Människan In I Den Välvda Salen.
Där Träden ÄR Pelare Fyllda av Liv. Där Gräset och Jorden Doftar av Liv. Där Vattnet Doftar av Renhet och Liv.
I Den Stilla Aftonen Badar Människan. Badar Människan I Den Goda Venus Skimrande Ljus.
Människan Fylls av Värme. Människan Fylls av Ljus. Människan Fylls av Visshet.
I Drömmen SER Hon en Skimrande Bro. I Livet SER Hon en Skimrande Bro.
En Skimrande Bro.
Emellan Den Goda Fader Solen och Den Goda Moder Måne.
Den Välvda Salen Fylldes av ett PersikoFärgat Skimmer. Fyllt utav Värmande, Värnande Ljus. Fyllt utav Kärlek och Godhet. Vid det Rena Vattnet I det Doftande Gräset. I den Doftande Jorden. Under Den Skimrande Bron. Väntar Det Osynliga Mötet.
Viljan Såg Människan. Människan Såg Viljan. Viljan Visade Vägen. Människan Öppnades För Vägen. Människan Känner Trygghet. Människan Känner Tillit. Människan Fylldes av Värmen Människan Fylldes av Ljuset. Människan Kände att Hon Var Hemma.
Venus Skimrade och Log Gladde sig Över Det Möte som en Dag Kommer att Ske.

Välsignade Människan Steg

Den Lilla Solen

Det var en gång en liten Sol.
En liten Sol som älskade att sprida Ljus och Kärlek till Människorna.
Den lilla Solen vandrade över Himlavalvet och sökte ge kärlek genom att sprida sitt ljus.
Men människorna de suckade så mycket och såg så ofta ned mot marken.
Tyngda av bekymmer och andra problem som tanken skapade för dem.
Människorna glömde bort att lyfta blicken emot Himlen.
Den Lilla Solen Funderade och Funderade. Inte med tanken utan med Själen.
Den lilla Solen hade en Fader. Nu gav han sina upplevelser till sin Fader.
Fadern Lyssnade - Fadern Älskade sin Son.
En Dag gav Fadern sin Son en Pilbåge.
En Pilbåge och ett koger med pilar.
Pilarna Bar Kärlekens Ljus och Kärlekens Kraft i sig .
Den Lilla Solen fann sig ett Moln att segla på.
Den Lilla Solen sökte De Människor som ville ta emot hans gåva.
NU hände något Förunderligt på Himlavalvet.
En Skimrande Regnbågsbro skapades och molnet sänkte sig ned mot bron.
Den Lilla Solen Vandrade på Regnbågsbron.
Nu såg Den Lilla Solen alla de Människor som behövde Kärlekens Ljus och Kraft.
Den Lilla Solen siktade och sköt.
Pilarna Ilade som Fåglar över Himlavalvet och ned mot Jorden.
Pilarna Fann De Människors Hjärtan som kunde ta emot gåvan.
Dessa Människors Hjärtan Fylldes av Kärlekens Ljus
Deras Liv Började att Skimra I alla Regnbågens Färger.

BLOMMAN VID DET GAMLA HJÄRTATS HUVUDGÄRD

Det var en gång en Kvinna.
Kvinnan vandrade på Den Goda Marken.
Hennes Fötter bar inga skor.
Hennes Fötter kände Marken.
Kände Livets Väv,
Strömmande Vatten.
Marken kände Kvinnans Fötter.
Kände Stegen,
Varsamma Smekande Vindar.
Kvinnans Hjärta var Fyllt av Glittrande Värme.
Ögonen var Fyllda av Den Levande Skönheten Runtomkring Henne.
Blommorna
Träden
Allt Det som synes Tydligt under Dagen.

Kvällen Omvandlades till Afton.
Nu syntes allt inte lika Tydligt
Kvinnan kände Marken och Lät Marken Föra sig.
Luften var Ren och God att Andas.
Näktergalen Drillade och Sjöng för Henne.
Inför Hennes Blick omvandlades Himlavalvet.
Molnslöjor
Violetta Molnslöjor började sakta veckla ut sina Mantlar.
Mjuka Böljande Mantlar.
En Värld ovanför Världen skapades.
Denna Värld
En Lång Strand vid det oändliga Havet.
Ovanför Stranden
Ovanför Havet
Ett Skimrande Gyllene Ljus.
Kvinnan Hörde Havets Lugna Andning.
Hon Fylldes av Längtan.
Hon Fylldes av Längtan efter Närhet.

Kvinnan såg ett Träd.
Ett Träd med Vita Skira Blommor.
Blommorna Tindrade som Stjärnor i Aftontimman.
Det var ett Blommande Körsbärsträd.
Kvinnan Lät sina Händer Känna Trädets Närhet.
Kvinnan Bad Trädet om en av Alla dess Underbara Blommor
Trädet Gav en av Blommorna till Kvinnan.
En Fågel Visade sig för Kvinnan.
Kvinnan Bad Fågeln att Föra Blomman.
Föra Blomman Till ett Sorgset Hjärta.
Ett Sorgset Hjärta som Längtade efter Ljus.
Ljus I Den Ensamma världen.
Varsamt Tog Fågeln Blomman.
Fågeln Lät Sig Föras upp emot Himlavalvet.
Fågeln Flög och Svävade över Stranden.
Fågeln Flög och Svävade över Havet.
Som en Svart Silhuett Svävade Fågeln över Himlavalvet.

Blomman Lades Vid ett Gammalt Hjärtas Huvudgärd.
Blomman Skänkte Doften Till den Gamle.
Doften av Blommans Liv Fyllde Den Gamles Vara.
Fyllde Den Gamles Inre Med Gemenskapens Andning.
Fyllde Den Gamles Inre Med Ljus och Värme.
Den Gamles Inre som Längtade Efter Ljus
Blommans Gåva Var
Vetskapen om att Goda KärleksFulla Händer
Alltid Finns

I Ljus och Värme

I Den Nattliga Drömmen talades det om Pelare – Ljusets Pelare .
Det finns även Värmens Pelare, genom Värmen fylls Livet med Innehåll. Görs Livet kännbart.
Värmen Strömmar och Lever, är mera Skimrande. Värmen Uppstår av Ljusets Ström. Ljuset och Värmen konfigureras genom friktionsrörelsen.
Såg Ljuspelarna med strömmande ljusenergier, de stod i Havet. Såg Värmens strömmar. Havet var dessa Pelares Famn.

Så vandrade jag in I Dagens drömda Famn:
Det är inte bara ljusets energier i dessa pelare. Ljusets trådar sammanfogar väven. Väven är livets väv/livsväven.
I dessa pelare lever även värmen.
Ljuset och Värmen är de två grundpelarna i skapelsens liv.
De är de två krafter vilka bär hela Universums Liv.
Ljuset gör det synligt.
Värmen gör det kännbart.
Genom ljusets verkan kan ni se glansbilden av drömmens liv i varat.
Genom värmen kan ni känna klangbilden/vibrationen av drömmens liv i varat.
Utan ljus och värme upplöses bilden för era sinnen. Bilden blir nu det den är, en skapande process.

Människan har glömt värmens liv.
Människan har glömt att vårda den glöd hon en gång gavs.
Den glöden vilken är värmen.
Den falska värme hon nu tillför är skenet av sannhetens värme. Denna falska kyla gör att varat fryser. Fryser och förstelnas. Varat lever i kramp och väntar på förlösningen. Vilken endast kan ske då människan öppnar sitt Hjärta och inser att hennes Hjärta är Själens Bädd. Den bädd Anden har skapat för det sanna livet. Där människan blir Jag och inte glansbilden av sitt sanna jag. Det jag som är det högre jaget, som är hennes inre oförstörda barn.
Denna falska värme tillför kyla i varat.
Kylan är inte den kyla vilken lever i Vinterns famn. Är inte Vinterns Skönhets Kyla. Vinterns kyla är Ljusets kyla i snökristallernas vara. Den kylan är en bädd eller ett täcke. Det täcket skänker värme till själen. Genom det strålande rena ljuset vilket föder innerligheten, genom sin inneboende renande kraft i människans inre.
Den kyla människan gör är isande kyla, svart iskyla. Denna kyla har inget liv, den tar liv, den äter liv, låter livet sjunka ned i mörkret. Denna is innehåller inte syrebubblor, den är tom, den är död.
Den är bilden av den död begreppen skapar till er.
Ni måste förstå värmens element.
Ni måste levande förstå elementens verkan i Universum.
Ni är givna bilder överallt. Ni måste öppna er utan rädsla och se.
Genom detta förlorar ni ingenting. Ni vinner en oerhörd rikedom, genom att erhålla den största gåvan i livet. Denna gåva är Harmoni – Frid – Ro. Samhörig enhet i kärleksfull sannhet.
Det ni förlorar är den materiella rikedomen, den är ingenting att förlora, den är fattigdom. Genom den gåva ni erhåller återfinner ni er födsloönskan och er födslovilja. Den vilja vilken förde er in i ert nuvarande tillstånd.
Lever ni i tyngd och sorg och drabbas av tyngd, är detta för att ni har stängt er för er sanna väg. Eller för att det omgivande varat har stängt sig för den sanna vägen. Anklaga inte er själva eller det omgivande varat. Ljusets trådar är där, de känner och de vet. De upphör aldrig att skapa i skönhet. Glöm aldrig att tiden inte existerar i dessa världar. Tiden är ett levande skeende, ett föränderligt skeende. Där er födsloönskan alltid fullföljs,. Några av er är utvalda till att vandra starkare i ljusets väg. Var inte rädda, ni har det kanske svårt, minns att Godhetens Vilja är hos er. De ser, de känner och de gjuter balsam i edra sår. De har en vilja för er och ni kan aldrig fly denna vilja. Den är Kärlekens och Ljusets Vilja. Ni är i den.
Ni är inte mer värda eller mindre värda, ni har blivit givna krafter vilka behövas för att läka den kyla människan gör i varat. Ni sammanförs för att läka och hela. Ni skall leva med varandra i kärlek och genom er kärlek läker ni såren i universums famn. Tiden är inne för den nya Solens Uppgång.

Ljuset och värmen strömmar, väver i varandra. Inte endast uppifrån och ned – nedifrån och upp.
Ljuset och värmen strömmar, strålar inifrån och ut – utifrån och in.
Ljuset och värmen är strömmande, strålande ljus och värmeandning.
Ni talar om syre och koldioxid. Det ni talar om är denna verkan.
Utan Ljuset och Värmen existerar inte det ni kallar för liv.
Det blir ett sken av en illusion. Illusionen är drömmens skapande liv. Den görs synlig genom ljuset och värmen.
De är i egentlig mening Den Store Andens Ljus och den Sanna Moderns Kärlek.
Dessa lever i Elementens krafter.
Elementen lever i er.
Se, Ljusets kraft – Känn Värmens kraft.
Upplev dem i Luftens, Havets, Eldens och Jordens Andning.
Lägg edra Hjärtan emot Jordens Bröst.
Lyssna och Känn Jordens Pulserande Hjärta.
Lyft edra blickar.
Möt Planeternas och Stjärnornas Sfäriska Sånger.
Se, Metallens Liv, där Lever Tonerna, Klangerna I Planeternas Helande Sånger.
Öppna eder och Hela eder Själva.
Öppna eder och hela Moder Jords Hjärta.
Genom den isande kyla ni gör, slår Hennes Hjärtas Liv utan Rytm.
Hennes Hjärta gråter I Avsaknaden av Människans Värmande Ljus.

Det enda ni behöver veta är att det finns två GrundPelare I varat, Ljuset och Värmen.
Grundad Mening.
I Ljus och Kärlek.

Allt Liv är Skapande Ljuskraft - Allt Liv är ett Tillstånd.

Allt Liv är Skapande Ljuskraft -

Allt Liv är ett Tillstånd.
Klanger,

Klangerna

Skänker Liv

Till Frusna Själar,


Såg pelare framför mig. Varat var en Underbart Vacker sal. Taket var StjärneHimlen. Golvet var Marken och ändock Havets Botten med Glittrande sand eller Snöstjärnor. Det var Pärlemor – Vitt och ändock inte Vitt- Den absolut bästa bilden blir Dimma genomlyst av Den Goda Solen. Samtidigt är det en Levande Yta ett Böljande, ständigt Nyskapande Hav. Pelarna har tidigare visat sig i Nattens Drömliv – De är Ljuspelare, De är Kristallstavar och inom dem pulserar levande energier. Inte Pulserar och ändock pulserar, det är strömmande Eteriskt Liv. Dessa Pelare Bär upp HimlaTaket, nej dessa Pelare Förenar HimlaHavet och JordeHavet. Det är Universums TempelSalar.
I Nattens DrömLiv ville jag inte skriva – Varför skall jag skriva …
Gång på Gång återkom:
LjusSkapande Krafter – LjusPelare – Livets Träd Är LjusSkapande Krafter – LjusPelare. Ljuset Strömmar, Ljuset Lever, Ljuset Är Liv,
Livets Träd, TempelTräd, LjusSkapande Liv.
Klanger, Klangerna Skänker Liv till Frusna Själar,
SnöKristaller, SnöStjärnor, SkaparLjus, SkaparKraft, SnöStjärnan, Är DansAnde SkaparLjus.

Skapande Ljus ger Liv, LjusKunskap, Ljus Kunna Ande,
LjusKunskap talar I Andens Sken:


LivsKunskap Är då Tanken Talar I Andens Sken.
Allt Liv är skapande Ljusenergier. Är skapande Ljuskraft.
Om ni kunde se dessa krafters verkan. Skulle ni överallt se Ljuspelare med strömmande energier. Ibland tillåts ni att se dem.
Då är JordeFamnen Höljd i ett Skimmer. Då Bär HimlaValvet gråa Mantlar – HimlaHavet är Höljt I Gråhetens Skimmer. Det är då Den Goda Solen sänder Solstrålar ned Till Modern. Det är då Solstrålar strömmar Synliga. Dessa är då Ljuspelare mellan Himmel och Jord.
Detta mellan är inte mellan. Detta mellan är ett aldrig avgränsat upphörande.
Allt Liv är skapande Ljuskraft.
Allt Liv är ett Tillstånd.
Dessa tillstånd väljer olika kroppar eller Lever I Olika Kroppar.
Det handlar inte om att vara Sten, Växt, Djur eller Människa.
Det Är ett Tillstånd buret av LjusKraftens Längtan Till Sant Skapande.
Därför finns ingen skillnad mellan utvecklingsfaser. Det är ett Uppgående I varandra.
Allt är en FödsloLängtan.
Allt Är en Skapande Impuls.

Kropparna behövs för att Själens Öga skall Känna igen Tråden I Livets Väv.
Detta behövs för att Själens Öga skall Se Tråden I Livets Väv.
Livets Väv Upphör Aldrig.
Livets Väv Är ett Böljande Hav av Skapande Ljus.
Havet är Himlen, Jorden, Alltets/Universums Eteriska Strömmar.
Det Seende Ögat kan Se och Känna detta Strömmande Liv I Trädens vara eller Liv.
Träden I det så kallade Synliga Varat/Fysiska Varat är bilden/Klangen av Livets Träd. Där de Eteriska Strömmarna Alltid Strömmar Uppifrån och Ned I en Ständig Strömmande Växelverkan. I en Levande Växelverkan mellan/I Ljus och Kärlek.

Livet är inte, Består inte av att vara Sten, Växt, Djur eller Människa.
Livet är ett Skapande Tillstånd.
Livet är ett Sant Skapande.
Där Ljusenergierna söker de kroppar, vilka Behövs för deras SkapelseLängtan.
Dessa Tillstånd förändras hela tiden. Dessa tillstånd är Föränderliga liksom Tiden inte är Tid. Även Tiden är ett Levande Tillstånd, ett icke statiskt vara, tiden är en Tidsström. Därmed är Tiden Föränderlig och Upphör Aldrig.
I den statiska tiden formas begrepp. Begreppsbildningar är Förringande av den Levande Skapelsens Processer eller Skeenden. Begreppen hör inte hemma i den Levande Skapande Strömmens Liv.
Begreppen om att vara Högre Stående eller Lägre Stående Är Feltolkade Skeenden.
Livet Är att Älskande Vara i ÄR.
Livet Är att Vara i det Skapande Nuet.
Det innebär inte att ni skall leva utan ansvar, det innebär att ta ett större ansvar för tillblivelsens Liv och Verkan.
Det är av största vikt att Leva I den Skapande Strömmen.

Trådarna I Livets Väv Är Ljustrådar.
Då människan avviker från det strömmande vävande Samskapandet går tråden av för en stund.
Dessa Ljustrådar Är Vävda av Änglars Händer, i enlighet med Den Store Andens och den Sanna Moderns Strömmande Ljus och Kärlek.
Då Ljustråden går av sammanfogas den åter av Gudomens Skapande Kärleks Vilja.
Då Glädjens Tacksamhet fyller människans Hjärta blir sammanfogningspunkten/knuten en Gyllene Pärla.
Om människans egentanke av människan tillåts att ta över blir denna punkt ett svart hål. Detta svart hål är skapat av människans sorg eller tyngd.
Denna Sorg är det icke Lyssnande Sinnet.
Det icke Lyssnande Sinnet Öppnar Rädslans Portar.
Vilket får hela Skapelsen att Darra.
Vilket får Hela Skapelsen att Gråta.
Det Levande Skapandet i Väven Upphör, Förvirring Skapas I JordeDrömmen.

Det enda människan har Behov av är att Finna den Bejakande Glädjen.
Denna Bejakande Glädje Lever och Verkar I Alltets Famn. Lever och Verkar I hennes Bröder och Systrar. Hennes Bröder och Systrar Är Stenar, Växter, Djur samt de mänskliga Tillstånden.
Hon kan uppleva deras Glädje Genom att Möta StjärneLjusen.
Stjärnorna Förverkligar sig I Alla så kallade Jordekroppar.
Genom att inte svara till Hjärtas Röst, skapas Oerhörda Sår I Evighetens Famn.
Det går dock Aldrig att Välja Bort Hjärtats Väg. Det går att försöka Stänga den för en Tid. Tiden Är Föränderlig … Där Ljusenergierna söker de kroppar, vilka behövs för deras SkapelseLängtan.
Dessa Tillstånd förändras hela tiden. Dessa tillstånd är Föränderliga liksom Tiden inte är Tid. Även Tiden är ett Levande Tillstånd, ett icke statiskt vara, tiden är en Tidsström. Därmed är Tiden Föränderlig och Upphör Aldrig.
Hjärtats väg Är Själens Destination.
Själen Förverkligar Andens FödsloRätt Genom Jagets Svarande Kärleks Vilja.
Destinationen Är Där.
Destinationen Lever I Ljusets SkaparKraft.
Den Är inte kroppen, den är Templet.
Den Är Universums Oändliga Skönhet.
Den Är den Store Andens Ljus.
Den Är Den Sanna Moderns Kärlek.
Deras Ljus och Kärlek Är Förenad I människan.
Deras Ljus och Kärlek Är Förenad I Alla kroppars Tillstånd.

Krona - Stam - Rot
Krona - Stjälk - Rot
Krona - ”Sten” - Rot
Krona - Djurkropp - Rot
Krona - Människokropp - Rot
Överallt kan det Yttre Ögat Möta det Inre Ögat. Överallt Synes de Fysiska Landskapen. Dessa Är Själens Landskap – Dessa Är Andens Liv.

RegnBågsFärgens Väsen

Skimrande Böljande Grönt Siden Böljade I Vindens Famn.
Skimrande Röda LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Blåa LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Skimrande Gula LjusBollar Dansade I Luftens Famn.
Kanske var det SolBollar, kanske var Det RödBollar, kanske var det BlåBollar, kanske var det SolFjärilar.
Vackra Var De att Beskåda, Vackra var de för Ögat att Möta, de Skimrade I Regnbågens Alla Färger.
Regnbågens Alla Färger Spred Glädje I Sommarängens Famn.
Ängens Famn Fylldes med Glädjen och kittlade Gräset till Böljande Havets Rörelse.
I Gräsets Famn Levde Maskrosor, Rödklöver, Blåklockor och Smörblommors SommarGlädje.
Den Goda Moder Jord Höljde dem med Kärlek.
Den Goda Fader Sol Smekte dem med Ljus.
SommarVinden Lockade dem till Dans.
Till Dansande SommarGlädje.
Det Gröna Gräset Badade I Kärlekens Varma Röda Färg.
I Gräsets Famn Dansade Röd, Blå och Gul.
Dansade, Dansade Runt i Ring.
Öppnade Ringen och Dansen blev en Svans.
I Långdans trippade Gul, Blå och Röd med Lätta Svävande Fötter.
JordeTyngden Fanns Icke mer. Blå, Röd och Gul ändrade Färg hela Dagen.
Än var de Lysande Eldar, än var de Natthimlens Blåa Mantel och än var de Violetta och Vita.
Det Blåa HimlaHavet var ovan dem och Det Blåa JordeHavet var under dem I Dagens Famn.
Om Morgonen var Himmelens Salar Fyllda med Nyvaknad Kärleks Ljus.
Om Aftonen Var Himmelens Salar Fyllda med Fördjupad Kärleks Ljus.
I den Tidiga Morgonen Glittrade DaggDroppar I Gräsets Famn och Fyllde Deras Ögon med Ljus.
Om Aftonen Dansade Älvor Runt om dem och Fyllde deras Ögon med Drömmarnas Ljus.
Den Goda Fader Sol Seglade I HimlaHavet och Smeket Varat med Gyllene Ljus.
Ljuset Fyllde Hjärtat och Hjärtat var en Inre Sol.
Om Våren och om Sommaren var Moder Jord Skrudad I Sin Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Om Hösten och om Vintern Var Modern Skrudad i Sin Skimrande Böljande Vita SidenMantel.
Om Hösten Höll Moder Jord Alla BlomBarnens Händer.
Ängen Vandrade In I Hennes Famn.
BlomBarnen Vaggades till Ro och Drömmande Sömn.
De Drömde om Havets Smekande Liv.
De Vandrade In I Havets Famn – De Steg Ned I Havet.
Lade sig på Havets Botten och Vilade I den Mjuka Sandens Famn.
De Höljdes av Vattnets Liv.
De Kände Havet Rörelse och Havets Andning.
De Öppnade sina Ögon och Såg.
Såg SolStrålarna Genom Havets Yta.
SolStrålar – Dansande Ljuspelare Klöv Havets Blåa Yta.
Det Blåa Havet Skimrade I Grönt.
BlomBarnen Mindes Moder Jords Skimrande Böljande Gröna SidenMantel.
Nu Dansade De I VinterÄngens Famn där människoBarnen inte såg dem.
De Fylldes av Längtan att Dansa I SommarÄngens Famn där människoBarnen ser dem.

Det Gyllene HimlaHavet och Det Gyllene JordeHavet Omfamnade Varandra,
Blommor Växte Upp I Deras Famn,
En Äng med Röda Blåa Gula Blommor
Blommorna Strålade I Skönhet,
Blommorna Gav Ljus Till Världen,
Ljuset Strålade I Världen,
Och
Åter Till Blommornas Famn.

I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.
Värmen steg upp I Trädens Stammar.
Värmen Fyllde Trädens VinterLiv med Kärlek.
Träden Längtade efter Sommarens Liv.
Efter att Känna Bladen Kittla och Smeka Huden.
Träden Längtade efter Bladens Sånger.
Bladens Sånger Levde I Träden.
Moder Jord kände Trädens Längtan och Vaggade Träden till Sömns.
Träden Hörde Sånger I sitt Inre.
Träden Drömde om Sommarens Liv.
Snö Började att Dansa I Luften.
Snö Dalade Mjukt och Svävande Ned och Slöt Träden I Sin Goda Famn.
Skrudade Träden med Tusende Stjärnors Ljus.
Skrudade Träden med Gnistrande SnöBlad.
VinterVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VinterVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Träden vaknade Ur sin Drömsömn och Såg de Tindrande SnöBladens Ljus.
Träden Fylldes av Stillsam Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VinterSånger.
Klingande Klanger Fyllde Luftens Vara väckte Den Goda Solens Värme till Liv.
Den Goda Solen Smekte Vinterns Tid och Våren Vaknade till Liv.
Våren Vandrade in i Skogens Famn.
Våren Skrudade Trädens Kronor med Gyllene Pärlor.
De Gyllene Pärlorna Öppnades och Blev Skimrande Gröna Blad.
VårVinden Vaknade Mjuk och Stilla.
VårVinden Smekte Trädens Kronor.
Träden kände Vindens Kittlande Beröring.
Trädens Liv Strömmande åter i Varat.
Träden Fylldes med Porlande Glädje.
Bladen började nu Sjunga Trädens VårSånger.
Den Goda Solen Smekte Vårens Tid.
Blommorna, Fjärilarna och Fåglarna vaknade till Liv.
Sommaren Vandrade in i Skogens Famn.
Träden var Skrudade i Sina Vackraste Kläder
Träden Sjöng Sommarens Sånger.
Trädens Drömmar Levde I Varats Famn.
Lockade Blommor, Fjärilar och Fåglar Till Dans.
Drömmen och Livet Förenades med Gyllene Band.
Ett Bröllop i Skogens Liv var det.
BröllopsDansen varade i Dagarna Tre så Vandrade Hösten In I Skogens Famn.
Träden Skrudades I Flammande Röda Kläder.
Kärlekens Värme Strömmade I varats Famn och Åter Till Moder Jords Famn.
Vintern Vandrade In I Skogens Famn.
I Vinterns Tid stod Träden Nakna och Ohöljda.
Livet var I dem och ändock inte i dem.
Deras Fötter Värmdes I Moder Jords Goda och Höljande Famn.

Barnet och Regnbågens Färgväsen

Det kan vara svårt att göra sig en Verklig bild av vad det är att vara världen. Vi har gång på gång återkommit till att Barnet är världen.
För många år sedan fanns det ett TV – program som bar namnet: Linus på Linjen.
Linus på linjen var en pojke av en tråd. Det är mera riktigt att säga att Linus var den böljande rörelse tråden levde i. Allt det Linus mötte och även Linus Formades i eller genom denna Tråds Rörelse.
Det var en VågRät Tråd eller en Horisontell Linje.
HorisontLinjen – Det är en Vacker bild att leva med.: Vara i Livet och Se Horisontens Skimrande Skönhet I Nuet.
Denna Linus på Linjen är en Mycket God bild av att vara Världen:

Då vi vuxna kan följa denna rörelse är allt väl.
Det är då RegnBågen syns på Himlavalvet.
Regnbågens Färger Skimrar i Världens vara.
Alla Dess Färger Är I Våra Själar. RegnBågens Färger är Därigenom Våra Liv. Samtidigt är de Världen och samtidigt Är de Gudomen.
Det Är Ljus eller Liv som Strömmar och Pulserar i en Evig Harmonisk Flödande Rörelse.
Det Finns Där för dessa Färgers Inneboende Väsen och Liv är det enda vi egentligen känner igen.
RegnBågsLjuset Är vårt Födslominne.
Det Ljuset Minner Oss Om den Kärlek Vi Skapades och Föddes Ur.
Ser vi nu Träden framför Oss – Träden vilka har Levt med oss i hela detta arbete, vad sker då.
Roten är – Fötterna Är nedbäddade i Moder Jords Famn. De Är Höljda av och Med Moderns Kärlek. Kvinna – Moder. De är Omgivna av och Med Värme – Eld. Men inte Förtärande Eld utan Belivande Eld.
Genom Trädets Stam – I Trädets kropp Strömmar Energier – Livsströmmar Uppåt och Nedåt i Harmoniska Rörelser.
Kronan Öppnar sig – Strålar Bejakande Utåt, samtidigt Öppnar den sig För Det Andliga Ljuset. Fader Sol Smeker Trädet med Ljus – Strålarna Vägleder. Man – Fader. Den Moderliga och Den Faderliga Gesten Visas Oss. I dess mitt Strömmar RegnBågsLivet.
Detta lever I sagans sanna Värld – Skomakaren ger Skor att Vandra Ut I Världen. Föräldrarna ger Barnet Kläder – Höljen – Tillit. Konungar/Drottningar – Prinsar och Prinsessor. Trollen och Häxorna. Dessa Oändligt Vackra och Sanna SymbolBilder. De är inte Symboler De är Andliga reala verkligheter. De Är Sannhet och Inte Sanning. Om de inte ”Föskönas”, vilket så ofta sker. För att vuxna förringar Barnets Sanna Väsen. Barnet Känner igen sig i sagans I Sannhet berättade ord. Omskrivningar behövs Inte – sagans Visdom ÄR.
Detta är även SymbolBilden av Universums Totala Liv. Droppen I Havet – Delarna Blir Helheten. Grenen på trädet – delarna Blir Trädet och så vidare i all oändlighet. Vi är delarna/Bilden av helheten. MikroKosmos och MakroKosmos verkan i Varandra. Energiernas Levande LjusRörelse – Kärlekens OÄndliga Kraft och Verkan.
Ser vi då Trädets gestalt visar sig verkligt och realt att RegnBågen Är Där.
Med ens ser jag varför det i Österlandet/Kina finns Fem Element: Jorden är Jorden och den Fysiska kroppen – Elden ger Värme – Vattnet ger Rörelse/Belivar –Luften ger Andning - Metallen ger Färg.
Metallerna finns Där och Lever i Planeternas verkan – Sfärernas Dans Finns Där och lever hos det Lilla Barnet i kvintskalan. Därav de Pentatoniska Instrumenten - DE Är Barnets Värld.
Ser vi så på Läkande Processer –Mycket Förenklat: Då vänds Trädet Upp och Ned – Huvudet blir Kronan. Vi botar Huvudets Smärta med Rotens verkan och så vidare.
Lämnar det – Schematiskt och Mycket Förenklat blir Bilden

En God Bild att Leva Med Är:

Slut Ögonen.
Känn Havets Doft.
Låt Havets Sång Fylla Dig.
Andas Med Sången.
Lugnt och Stilla.
Känn Fader Sol Smeka Dig Med Ljus.
Känn Ljuset Fylla Dig OvanIfrån.
Känn Värmen Fylla Dig.
Känn Moder Jord Hölja Dig Med Kärlek.
Känn Kärleken Fylla Dig NedanIfrån
Känn Ljuset och Kärleken Strömma I Dig.
Känn Fader Sols och Moder Jords Liv.
De Är Havets Belivande Rörelse.
Du Nedstiger I Havet.
Lägg Dig På Havets Botten.
Vila I den Mjuka Sanden.
Vattnet Höljer Dig.
Bubblor – LjusBubblor Stiger Upp Mot Ytan.
Violett- Indigo – Blått –Grönt – Gult – Orange – Rött - Violett
Öppna Ögonen.
SolStrålarna Klyver Havets Yta.
Ljuspelare Fyller Havet.
Havet Skimrar I Gyllene Grönt.
Dansande LjusVarelser Lyfter Upp Dig.
Havets Sång Är I Dig.

Den Gröna Färgens Väsen <¤> Det Gröna Barnet

Sommaren Lever I Hjärtat
OM
Vintern
¤
Vintern Lever I Grönskan
OM
Sommaren
…
Jord Eld Vatten Luft
Trä Eld Metall Vatten

Jordens Bröst
Lyssna
Jordens Pulserande Hjärta
Rytm

Vatten Metall Eld Trä
Luft Vatten Eld Jord
…

HimlaHavet var Fyllt med Glittrande Ljus.
En Skimrande SidenMantel Höljde Världen I Nattens Famn. Himlens Slända hade Snurrat I Dagar och I Nätter. Dess Trådar var Spunna av Nattens IndigoLjus av Himlens Väverskor. Manteln var beströdd med Tusen och Åter Tusen Diamanter. Gyllene Ljus, Silverne Ljus, RegnBågsLjus. Natten Skimrade Svagt I Smaragdens Gröna Färg.
I Vinterns Morgon Tindrade StjärnLjusen, StjärnLjusen Dansade I Glädje.
I Vinterns Tid Strålade De I Himlens Välvda Vackra Salar.
Strålande Ljus Seglade – Vandrade Ned Till JordeHavets Famn.
Fyllde JordeHavet Med Ljus.
Ljuset Väckte Den Nya Dagen Till Liv.
Dagen Öppnade Sin Godhets Famn och lät människorna Möta en Ny Strålande Värld.
Tusen och Åter Tusen Diamanter var i JordeHavets famn. Marken var beströdd Med Nattens Strålande Pärlors Ljus. Vinterns Liv hade Vandrat In I Tidens Rum.
Marken var Inbäddad I Ren och Vit Snö. Strålande Ren och Vit var Marken. Inbäddad I Böljande Höljande Snö. Snön Var Gräs Var Blommor I Vinterns Tid.
Fader Sol Smekte den Rena Vita Snön. Luften Fylldes Med Silverne LjusKlanger. LjusKlangerna Skapade Strålande LjusBlommor. Iskristallers Liv – SnöBlommors Liv. Diamanterna var inte Längre Diamanter de Var Blommor av Snö.
Blommor – FrostStjärnor – Himlens Stjärnor – Himlens Blommor – Himlens Stjärnor Speglar sig I JordeHavets Famn I Vinterns Liv.
Den Vita Marken, SnöGräset Smekte Världen, Var ett Böljande SnöHav Med Strålande Iskristallers Blommors Doftade Renhet och Ljus.
Världen Omslöts av Renhetens Klara Kristallers Ljus I den Sanna Sommarens Tid. I det Inre Förinnerligande Ljusets Tid
Överallt levde Bilder för människorna De mindes Sommaren med Ljus och Glädje. Ljuset och Glädjen sökte fylla deras Inre.
Ljuset Skapade Sånger och Berättelser inom dem: Dansa I Vinterns Äng, Inre Levande Liv. Elden, Hjärtats Liv LEVER i det Inre. FörDjupas FörInnerligas.
Blir Liv Då Livet Åter Dansar I SommarÄngens Famn.
Om Sommaren Dansade era Fötter i Ängens Liv. I Sommarens Äng. Om Våren Dansade Blommorna I Ängens Famn. Om Sommaren Dansade Livet I Ängens Famn. Om Hösten Dansade Löven I Ängens Famn. Om Vintern Dansade Livet Inom Ängens Famn. Om Vintern Dansar era Fötter I Ängens Famn I Vinterns Äng.

JA
SOMMARENS ÄNG
SPEGEL SPEGEL I LIVET ÄR
VINTERNS ÄNG
VINTERNS ÄNG
SOMMARENS ÄNG

Detta Var den Värld människorna mötte denna nya Dag.
En Strålande Vinteräng mötte deras ögon. I Moder Jords Famn levde Nu Sommarens Äng,
Blommornas, Trädens, Växternas Liv. Värme och Ljus Vävdes Runt deras liv. Dvärgar Gnomer och Undiner Vårdade Deras liv. Bäddade runt Dem och matade dem med Jordens Liv. Dagar och Nätter Förflöt. IsKristallers Liv, Renhet ,Sannhet, Skönhet och Bejakelse Levde i Överjordiska Klanger sjöngs i världen för människorna.
RimFrostStjärnor Doftande Rosors Famnar Tindrande och Glittrande I Nattlig Famn
Strålande och Gnistrande I Dagens Famn
Växterna Sov och Drömde. I Drömmen Skapades deras Nya Liv.
Bilder Steg Upp till det Synliga Varat och Deras Gestalter Levde I Iskristallernas SnöStjärnors Vara.
Den Sovande SommarÄngen Vilade I Moder Jords Famn. SommarÄngen Gavs Värme Vid Hennes Hjärta.
Ovanför Marken Var Drömmen om deras liv. Drömmen var det som Talade och Sjöng För och Till människorna. Drömmen Var det som Födde Längtans Ljus I deras Själar. Drömmen var det som Födde Kärlekens Ljus I deras Själar.
Våren vandrade in I Tidens Famn.
Varsamt och Sakta Väcktes Drömmen Till seende Mötande Liv.
Växterna Steg In I den Synliga Världen.
Snart Var Sommarens Äng Åter I Världen.
Gräset Var Åter Grönt ett Böljande Grönt Hav.
Barnens Fötter dansade Nakna och Smektes I gräsets Famn.
Träden Susade och Sjöng.
Vinden Smekte Kinden med SommarVärme.
Blommorna Log och Fjärilarna Dansade I Ängens Famn.
StjärneLjusen Var Nu Åter I HimlaValvets Famn och Drömde om Vinterns Tid. I Himlens Famn levde Nu Vinterns Äng, Blommornas, Trädens, Växternas Liv.
Värme och Ljus Vävdes Runt deras Liv. Änglar, LjusVarelser Sylfer och Salamandrar Vårdade Deras liv. Bäddade runt Dem och matade dem med Himlens Liv. Dagar och Nätter Förflöt. Vinterns Dröm Lever I Grönskan Om Sommaren. Så Vandrade Hösten In I Tidens Rum Varsamt och Sakta Väcktes Vinterns Ljus.
Ja, Vinterns Äng - Spegel Spegel I Livet ÄR - Sommarens Äng, Sommarens Äng - Vinterns Äng. De Vandrar In och Ut I Varandra.
...

I Sommarens Tid stod Träden Skrudade I Gröna Kläder.
Träden Susade och Sjöng Sommarens Sånger.
En Solstråle Kände Trädens SommarSång.
Letar sig Fram Smeker Dem Med Ljus och Kärlek.
Deras Kronor Öppnar Sig och Hälsar Livet.
Skogens Famn Öppnar Sig och Visar SommarÄngens Liv och Vara.
Marken Är Skrudad Med Tusende Blommors Liv.
Blommorna Glittrar och Dansar I Gräset.
Gula – Röda – Vita – Blåa – Gula – Röda – Violetta – Blåa.
Gräset Böljar Är Havets Våg.
Gräset Glittrar,
Glittrar I Sommarens Ljus.
RegnDroppar – DaggDroppar är Pärlor I Gräsets Famn.
Gräset Möter Foten.
Grön är Sommarens Klädnad.
Skapad av Himlens och Havets Blåa Famn.
Skapad av Solens Gyllene Ljus Då Ljuset Fyller det Blåa Ljusets Famn.
På Ängen Dansar Barnen med Nakna Glada Fötter.
Den Blåa Himlen Är Över Dem – det Blåa havet är Under Dem.
Den Goda Solen Smeker Barnens Dans.
Fingrar Binder BlomsterGirlanger och Skrudar Barnens Liv.
Ängen Blommorna och Gräset Fyller Barnen Med den Gröna Färgens Liv.
Hösten Kommer.
Vintern Är –
Barnen Drömmer -
Barnen Målar Nu Med Den Gröna Färgens Liv.

G – Gudom – Grund - Gå – Gunga – Grönska – Glömma – G – Börjar Någonstans i Hjärttrakten och Öppnar sig Utåt – Visar Något.
Den Gröna Färgen Är Bilden av Livet. Bilden av EterLivet.
Den Gröna Färgens Väsen Lever I Bilden av JordeHavet eller GestaltBilden av Moder Jords Famn.
Sommarens Äng och Vinterns Äng Är JordeHavets Famn. Böljande Liv - Yttre Liv och Inre Liv. Den Blåa Himlen och det Blåa Havet Omsluter Oss Är Skapelsens Stora Famn. Ljuset Lever Runt Oss och I Oss. Strålar Till Oss. Det Gyllene Ljuset och det Blåa Havet Möter Varandra. De Förenas och Den Gröna Färgens Väsen Lever I Grönskans Famn. Lätt Är det Här att Fastna I den Yttre Bilden. Det är lättare så för tanken. Sommaren Lever I Hjärtat OM Vintern. Vintern Lever I Grönskan OM Sommaren. Sommarens Äng Blir Här JordeHavet och Vinterns Äng Blir Här HimlaHavet. De är I egentlig Mening Aldrig åtskilda Utan Är en Levande Samverkande Ström. Precis som Elementen i egentlig mening Aldrig är Åtskilda Utan Samspelar/Samlever I Skapelsens Liv:
Jord Eld Vatten Luft
Trä Eld Metall Vatten
Jordens Bröst
Lyssna
Jordens Pulserande Hjärta
Rytm

Vatten Metall Eld Trä
Luft Vatten Eld Jord

För att Se Den Gröna Färgens Väsen. Se Den och på Djupet Känna den Värld det Gröna Barnet Lever i kan vi göra ett experiment.
Vi ser den Gröna SommarÄngen Vandra In I Vinterns Famn. Däri Omvandlas SommarÄngen Till Vinterns Äng.
Sommarens Äng Är Nu en Vinterns Äng.
Den Synliga Marken eller Huden Är ett Skyddande Hölje. Det Inre Är Nu Sommarens Pulserande Liv.
Det Pulserande Livet ÄR NU: Tanken > den Tänkta Tanken.
Bilden blev Mycket Klar I mitt eget Upplevande av den Gröna Färgen. Många kullerbyttor skapades på grund av Tanken. Tanken Är ett Myller då den får leva ett eget liv. Började leta i böckernas värld istället för att levande LEVA med den gröna Färgen. I Förvirringen såg jag endast den yttre världen. Ja- Tanken gömde den reala Sannheten att Färgen Är Själens Upplevelse. Kunde inte för en sekund SE att Den gröna Färgen Är Vinterns Färg. Då alla kullerbyttor var klara Såg jag och Kände.
Bilden blev densamma som då vi Drömmer. I Drömmen Är Allt Möjligt men tanken talar om för oss att SÅ Är det Inte. Det ÄR bara en DRÖM.
Då jag Nu levde med Den Gröna Färgen tog tanken över och bildade Mycket snäva ramar. Tanken tog över Den Gröna Färgens Liv. Tanken stal Den Gröna Färgens Liv Ifrån Själen.
Tanken Kvävde Bildligt talat Den Gröna Själen. Exakt Det kan ske med det Gröna Barnet.
Drömmen ÄR Skapande Liv. Det Livet Förverkligas I Vårt Dagliga Liv. Eterlivet är Liv – Är Livets Ström. Vad sker om Foten Somnar- det Pirrar – Foten Finns Inte. Det är Då vi Upplever Livets Ström. Drömmen skjuter vi gärna undan. Ljuset – det kalla Ljuset Väcker Oss - Men Vi kan Ge Värme till Ljuset. Det Inre Ljuset belyser det Blåa och Grönt Uppstår – Vegetativt Liv. Det Livet skall Dock Inte Bli Sovande.
Ser vi endast och allenast på det Gröna Är det en stillastående Yta. Finns det något mer rogivande att beskåda än Den Gröna Ängen med betande kossor. Vill vi fylla det Gröna med Liv Börjar vi genast fyllas av längtan att måla rött eller gult eller… Annars Somnar vi in.
Ett Inre Välbehag Infinner sig.
Det Gröna Barnet Är Den Idisslande Kon – Förlåt!
Barnet kan tugga och tugga – Idissla - Lugnt och Stilla: Hur kan det komma sig att … Det ena leder in i det andra. Barnet sitter där i sin egen värld. Löser den ena livets gåta efter den andra. Den yttre världen kan var obehaglig – den vill så Mycket och jag hinner inte med. Det Inre Välbehaget breder ut sig.
Ett slags Ointresse för omvärlden kan vi likna det vid eller Slöhet.
Slöheten är den yttre bilden. Vi skall vara medvetna om att det är mycket starka strömmar i det inre, vilka tröttar barnet.
Det Inre Livet kan vara en Källa vilken Porlar utåt. Vara Sötman I Livet.
Bilden av Smält Socker var en av de första bilderna vilka steg fram.
Vitt Socker Smälts och Blir Gyllene Gult. Blir Det för Mycket Värmt blir det Svart. Den som har arbetat med smält socker minns säkert alla trådar. Trådarna blev fler och fler. Till slut var de överallt. De tog över glädjen i skapandet.
Trådarna Klibbar Fast – Stelnar och Går av. Dessutom Är de brännande.
Smält Socker – Sötman I Livet – Ja, så kan det vara då vi hanterar/”behärskar” Sötman. Då kan vi använda Sockret – det smälta Sockret till att Sammanfoga.
Om Det gröna Barnet får Somna In – Förstelnas Barnets Liv.
Nästa Bild vilken steg Fram var Klister – Klister har man också överallt då något skall limmas.
Den som satt en deg/vetebrödsdeg vet vad som sker då den Jäser Över Alla Kanter…
En annan God Bild Är att vara Förkyld. Lämnar alla delikata detaljer - Vi kan stanna vid känslan av Bomull runt eller i huvudet och Slem.
Lymfan Är också en God Bild – Lymfan Är ett Filter Vilket Renar och Samtidigt skyddar mot Infektioner. ”Lymfsystemet är viktigt för att kroppen ska kunna kunna försvara sig mot infektioner av olika slag. Systemet består dels av så kallade lymfatiska organ vilka bildar speciella celler som deltar i försvaret mot infektioner, dels av ett nätverk av lymfkärl som transporterar en vätska som kallas lymfa.”
Med ens förflyttar sig Sinnet In I Moder Jords Famn. Ser Rötter Överallt. Ser vattnets Strömmar- Så Stiger Sinnet upp Ur Moder Jords Famn och lever Med Bäckarna Med Floderna Med Havets Liv. Bäcken söker sig Vägar , Smakar på Jordens Sötma.
Söker sig Vägar Mellan och Över Stenar. Hälsar på Djuren, på Träden , på Växterna , på Stenarna.
Bäcken Blir en Å – Bäcken Blir en Flod - Kastar sig Utan Fruktan över Klippsprånget och blir till ett Vattenfall. VattenFallet Förenar sig Med Havet.
Den gröna Färgens Väsen Lever I det Strömmande – Drömmande – Skapande EterLivet. Är Liv och Samtidigt Visdom.
Det ÄR det Gröna Barnets Väsen.
Det gröna Barnet Utstrålar Visdom. Till det Yttre kan Barnet synas vara Slött och Drömmande – Vegeterande.
Detta Barn Längtar efter en Öppnande Famn. En Famn eller en Dörr Vilken står på Glänt. Ljuset/Handlingen sipprar in. Barnet behöver ”fångas” av Intresse för omvärlden.
Detta Barn Bör Inte utsättas för Stress. Söker den vuxne att påskynda Barnet blir verkan omvänd. Barnet Låser sig oftast och Kramp uppstår.
Den vuxne får helt enkelt förbereda sig några timmar tidigare. Då hinner de med det planerade.
I det skrivna lever och verkar så många bilder att det torde räcka för att finna bilden av vad det Gröna Barnet behöver.
Inte Kvävas av den Blåa Famnen och Inte Utsättas för FÖR Starkt Ljus.
Barnets Intresse för omvärlden måste väckas. Barnet Behöver hjälp att Våga Möta OmVärlden Utan att Barnet Pressas.
Det Flegmatiska Barnet är ett ”KörtelSystem” – och Flödet måste Lockas Till Liv. Barnets Liv skall inte Infekteras av sitt eget Liv – Barnets Inre Liv skall Befrukta det Yttre Livet.
”Sommarens Röda Själ Får Befrukta Vinterns Gröna Själ”.
Många Gånger I Mötet med Dessa Barn Fylls jag av Bilden av Buddha.

Moder Måne Är en Vacker Bild. Speciellt med avseende på De Processer Hennes Vara Påverkar:

Mindes Moder Måne - Mindes Bilden av Henne för någon Afton sedan - Moder Måne ÄR Föränderlig.
Moder Måne Höljde DÅ sitt Vara.
Höljde Sitt Vara i de Skiraste Skira Slöjor Spunna av Siden.
Siden Skimrande Med Safirens Blåa Ljus.
Moder Måne Smekte de Blå Slöjorna med Sin Skimrande Strålglans.
De SafirBlå Slöjorna Omvandlades Till Grönt.
Grönt - Grönt - Smaragdens Gröna Färg.
Moder Måne Var Beslöjad och Ändock Närvarande.