Barnet - Fridsmod - Fridsklart

- att befinna sig i fridsmod är att sätta sig under trädet, egentligen är detta att bli marken, allt.
Hur förklara denna bild? Även om Vi har gjort det så mången gång.

Ställ dig mitt på ängen eller rättare sagt – kliv ur tavlan och var ändå i den. Se, verkligen se alla detaljer, sönderdela, dissekera – tag så penseln i handen och stryk över ytan – med kärlek, nu är alltet/allt en bild, alla detaljer är en djupyta, skimrande liv. Du är alltså i bilden… bilden är inte en utkletad massa, den är liv!
Stormarna viner runtom, ändå bevarar du friden,
Fridsmodet.
Vi har talat om stegen fram till detta; lugn, frid, ro – det är oväsentligt i vilken ordning de är, de är icke statiska, de är det vita stadiet och de är upplysning.
Det är verkligen att inte behöva förklara eller att få förklaring.
Det är det du brukar skriva; då ögon blandas, då ögat brister och livets vatten fyller ögat.
Det är då de sant älskande möter varandra i tysttäcket
Ord, förklarande ord finns inget behov av, det är att andas, gemensamandas,
Det är att smeka varandra med tystnaden och se gryningsljuset fylla kindskålarna,
Kindernas rundade rosendrömmar.

Det lilla barnet har inget behov av de vuxnas ständiga frågor; ska vi – ska vi.
Barnet har inte behov av förklaringar, hur skall barnet kunna ta till sig dessa förklaringar, begreppsbildningar, det är inte att undervärdera barnet genom att säga detta, det är inte att säga att barnet är dumt eller vad det nu vara månde av mänskliga värderingsbegrepp av intellekt eller intelligens.
Barnet har inte behov av förklaringar av den enkla anledningen att de skapar förklaringar, begreppsbildningar, de är världen helt och hållet, de är i helheten känner inte att de är pusselbitar, de håller på att göra pusselbitar, begreppsbilder, barnen smakar, känner sig in i. Barnen kryper in i och lägger egentligen det de kryper in i utanför sig.
Så- hur skall barnet kunna ta till sig dessa ordförklaringar, begreppsbildningar vilka barnet håller på att smaka, känna sig in igenom den allvarsamma leken, den allvarsanna leken.
Barnet kryper alltså in i och lägger utanför sig, kan du känna smärtan av att tömmas.

Barnet har behov av att den vuxne är trädet, vinden, gräset, elden. Det vill säga barnet har behov av att den vuxne vet den värld barnet är ett med.
Barnet har behov av att höra den vuxne med kärlek säga; jag vet vad som är bra för dig, egentligen vill inte barnet höra detta – barnet vill känna, känna vad?
Barnet har behov av att – det är bilden av – att luta sig emot trädet, hur mycket det än stormar vilar barnet i tilliten. Den heter:
du tar hand om mig,
du hindrar mig inte från att leva,
du förhindrar inte livet att vara hos mig.
Jag får vandra mina steg i din hand.

Fridmod är alltså ett slags saktmod.
Eller varför inte ett slags skattmod.

Där kan du åter se vassen, vid havet, vid ån, vid bäcken,
Vassen lever följsamhet, då handen inte är följsam skär den rent.
Inte för intet växer den vid vatten.
Hur många procent vatten består ni av?
Vad omgavs ni av?
Vad dricker ni helst då ni törstar i öknen.

Allt är egentligen så fridsklart.