Barnet - inriktning liv - positivhandlare

- Att diskutera livssanningar är att vara en positivhandlare.
Att vara en positiv handlare är av godo ty det är att inte diskutera livssanningar det är att vara dem – leva dem.
Allt liv är positivt.
Allt Liv är positiv Livsåskådan.
Inte en dogm eller en lära där den ena har fel och den andra har rätt.
Handlare är här att vara gärningen.

Att däremot vara en positivhandlare är att med musik locka till sig kunder, inte med den egna stämman.
Ett positiv är ett mycket vackert instrument,
Låt oss kortfattat säga; en låda vars utsida är mycket vackert dekorerad.
Inuti finns vissa musikslingor, kan liknas vid en bönerulle.
Det är ett mycket vackert instrument, det fordrar någon som vevar, håller i ratten.
Vi sade att du måste släppa - släppa fri – befria, inte i bemärkelsen av att släppa – lämna – ta avsked.
Bumerangen släpps fri den återkommer.
Se hur den finnes av vinden, hör ljudet och se den försvinna och åter vända hem.
Låt tåget skena för ett tag, se vad som är då hjulen stannar, se buffelhjorden framför dig,
Du går inte under – hav tillit.

Sätt dig på den flygande mattan och flyg med den,
Titta inte ned,
Då hisnar du,
Då ramlar du av,
Följ Med.

Det vilket befrias ges förklaringens ljus.

Du ser en boll, en tillverkad skalbagge, en sådan där i metall som man drar upp.
Denna har två sidor eller två vingar.
Den skruvas upp och flyger in i skogen.
Den studsar emot träden.
Den flyger fort och den är sökande.
Så,
Flyger den in i solen och blir pelarljus.
Det ljus vilket ibland kan skönjas av ögats lins.

Inkapslat, inneslutet blir livet livsdom – livsdum. Erfaringen blir livsdum och därmed utdömd.
Vad är det Vi här säger, du skrynklar pannan i djupa veck.
Vi säger att då väsendet stänger in sig i sina egengjorda ljustankar, förblindas ögat och livet blir fantasteri istället för fantasi.
Detta fantasteri är inget annat än fanatism, detta stänger livet inne i en från början glaskupa, se termosen och alla dess lager.
Ja – det kan även liknas vid eller du vill gärna säga att Vi alltid har sagt att det sanna livet, hjärtat alltid lever i det inre. Det gör det här också, men denna termos är en kapsel inom skalet eller är samtidigt skalet. Var befinner sig då hjärtat i denna bild.
I en termos finns det en tapp, en droppe längst ned, den är där för att glasen inte skall splittras. Det är sant; bomber och annat otyg är också byggda så.
Men glöm alla dessa bilder av termosen, se istället att från början var väggarna av glas, du kunde ännu se ut, sedan blev de tjockare och tjockare, du avskärmades från liv, från livet.
Du upplever ordet runt hjärtats kraft som otydliga, ja kanske är de det, du kan också se termosen vara en parasit, det är en ständig kamp inom själen.
Hur du än förändrar bilden så är det Vi vill säga, att ett inneslutet, inkapslat liv av andra livs erfarningar eller ord är ett förblindat liv. det blir ett livsdumt liv istället för en livsdom, minns då att denna dom inte är negativ!
Genom att utestänga det egna ljusminnet och leva genom andra livs ord gör du inget annat än dömer ut livet ty varje del har del av helheten, det blir kaos, svallvågor eftersom livet söker livet.

Även det tillverkade kan erhålla ljus, det sker då det släpps fritt, fritt till omvandling.
Vi säger inte att det tillverkade, den tillverkade tanken skall släppas fri efter eget behag. Vi säger att det tillverkade skall släppas fri för att den ursprungliga inspirationen skall givas möjlighet att tala för att omvandling skall ske.
Alla dessa massförstörelsevapen har ett ursprung och detta var icke vad de blivit.
Vi har sagt det tidigare och Vi upprepar det vidare, vidare: det är aldrig för sent.

Låt oss se på orden du skrev:
”Tanken tar sömnen i sin hand och kastar den in i virvlar”.
I vissa perioder matas du med orosmoln, det är svårt att bara låta vara.
Nåväl du kan låta dem vara men i de stunderna är du så trött att tanken faktiskt tar sömnen och kastar in den bland stjärnorna.
Det är inte lätt att sova i det starka ljuset,
Men vad skall tanken göra då du inte vill höra resonerande logik.
”huvudet blir ett kalejdoskop,”
Det är väl en underbar bild, kalejdoskopet är utformat likt en stjärnkikare.
Det är en rörform och ett titthål, du håller det i handen och inuti finns glasbitar eller annat material,
Det bildas mönster, vartefter du rör eller snurrar detta rör.
”bilderna förändras, går in och ut i varandra, vad är vad, det visar sig i slutändan, du har alla har möjligheten att lägga det åt sidan,
Vänta och se.”
Det är verkligen så att bilderna förändras, de går in och ut i varandra, inte helt urskiljningsbart, ändå skapas dessa bilder kontinuerligt efter din hands rörelse.
Nu går det att följa med i den gjorda malströmmen, men det finns alltså ett annat val och det valet är inte att sätta på sig skygglappar eller att fly. Det kan tolkas så, men det är verkligen att följa med malströmmen och se vart den leder. Inte kastas runt och ätas av den – det är att se den i stilla begrundan, den kommer att leda dig till hjärttappen, tappen på termosen vilken förhindrar att du splittras.
”Tankesurr
Tankevirrvarr
Tankevirvlar
Turbulens
I kalejdoskopet vandrar bilderna in och ut
Förändras
Blir en”
Dessa ord talar för sig själva och innefattar det Vi sade.
”Du gives tankefrid”
Då tanken känner att du bejakar åskådandet att du väntar ut, medvetet väntar ut stormen kan den andas och sortera, själen kan röra sig fritt bland stjärnorna och lyssna i andens ljus genom andens levande strömmar. Delarna faller på plats, du är åter helhet – hel.
Helt obemärkt dras täcket över klangerna
Blir stensöta.
Dessa dina ord är en god bild av det du gör.
Du lyssnar, svarar vid behov till klangerna och lyfter upp klangerna. Behovet upphör och utan att det märks är du borta.
Du har blivit stensöta,
Så den vilken önskar finna dig åter får söka under hennes hud, mellan stenarnas värn för att möta din sötma.
Nej Dotter, säg inte ja - ja - ja med en suck – så är det.

Vi vill starkt påpeka att Vi i samband med samtalen runt barn, målar fram skräckscenarion, negativa skräckscenarion för att ni verkligen skall förstå, levande förstå vad barnet vandrar in i.

Barnet möts av ointresse, ovilja, oliv/ickeliv.
Barnet ser på den vuxne med ljusögon.
Barnet är livsflöde med inriktning liv.
Det möts av ickeliv det vill säga oliv/ickeliv.
Varför envisas Vi med att säga oliv då du hela tiden ser oliven framför dig.
Olivlundarna finns med i många berättelser,
Du ser dessa knotiga träd och du ser de vidsträckta landskapen, du ser fåraherden och fåren med de glada skuttande lammen, du förs till en vacker tid.
Du ser oliven, med kärnan i det inre. Den ovala formen och kärnan, kärnan till liv.
Du ser oljan och du ser alla vårdande egenskaper.
Det är ju liv.
Då detta liv inte möts blir det ett förtorkat träd… men det skall mycket till för att döda detta träd.
Fredsduvans träd.
Fridsmod.
Så barnet blir olivträdet och ointressets ovilja blir ickeliv/oliv dock icke olivfrukten.
Detta ointresse göms bak förtäckta sanningar.
Det göms bakom olika aktiviteter, så kallat intresse för barnets aktiviteter, det Vi avser är inte barnets lek eller annat. Det Vi avser är alla andra aktiviteter, sport, dans det ena med det andra helst redan vid spädbarnsålder.

Barnets själ sörjer,
Till slut drabbas barnet av mörkerrädsla, monsterrädsla m.m.
Barnet blir också rädd för att vara ensam.
Det blir matvägran, sovvägran, vägran, vägran, vägran. Vägransvägen kan göras oändlig Vi behöver inte gå in i detaljrikedom, men varför skall barnet känna behag i att vara ensam med sig själv då vuxenvärlden är tvungen att alltid omge det med andra eller aktiviteter för att distrahera det. Är det inte så att man isolerar det man anser vara farligt från det övriga, här isolerar man barnet bort från sitt själv genom ständig sysselsättning.
Vi har sagt att barnet är världen, så varför skall barnet tycka om världen då barnet inte känner ett genuint välkomnande.
Barnet bär på stor visdom och söker att vara de vuxna till behag, tyck om mig.

En outgrundlig värld skapas.

I denna outgrundliga inkapslade värld sker något.
Livet blir ibland en stenstod,
Livets bok blir en stenbok.
Den kan inte längre flyga, vindarna kan inte vända fram rätt blad.
Tecknen är inte fyllda med liv, de blir förstelnade former.
Det är då trädgården behöver kultiveras, ogräset har tagit över och gömmer tecknen.
De tecken vilka ljusminnet skriver, de tecken barnet förde med sig och som varje levande väsen bär inom sig.
Varsamt rensas taggarna och törnen bort, slingerväxterna leds till rätt platser,
Allt läggs till rätta.
Dammet lägger sig,
Glasbitarna stannar i den valda stjärnkonstellationen,
Pelarljusen synes åter.
Livsboken tar åter in, dricker Solens ljus, blir varm vingarna flyger i befriat ljus.
Den hårda formen har löst upp av egenviljan till liv.
Att vara en positiv handlare är av godo ty det är att inte diskutera livssanningar det är att vara dem – leva dem.
Allt liv är positivt.
Allt Liv är positiv Livsåskådan.
Inte en dogm eller en lära där den ena har fel och den andra har rätt.
Handlare är här att vara gärningen.
Ja – vad mer finns att säga runt detta,
Det outgrundliga är inte outgrundligt det är grunden till liv,
Vi sade:
Du går inte under – hav tillit.

Sätt dig på den flygande mattan och flyg med den,
Titta inte ned,
Då hisnar du,
Då ramlar du av,
Följ Med.

Det vilket befrias ges förklaringens ljus.

Skulle ni se all skönhet med en gång… skulle ni inte av skräck ramla ned, snarare i ljusdans.
Detta vet barnet – barnet har inriktning till liv.