se barnets lek

Ofta söker vi svaren inom oss, vänder oss inåt för att bli andliga.
Vad är det vi gör, vi vänder blicken inåt, söker inom oss själva, förglömmer det barnet vet, det vi söker är allt, egentligen allt utanför ändå innanför.
Barnet är världen, därför vet barnet att intet är omöjligt, barnet vet
Albatrossens höga bud/Kärlek, vet vingarnas språk vet Örnens skarpa blick/Klar tanke känner dessas ljus och värme omsluta. Barnet vet att Albatrossen förenad med Örnen förverkligar drömmens/andens sannhet.
Konsterna lever inte med juridiken, de är vänner, visst är det så, de värnar om varandra. Men är de att blandas.
Barnet sitter vid skolbänken, barnet, ungdomen, den vuxne.
Skriver rättstavning, hela kroppen är spänd, stel.
Inombords ringer det vi alltid matats med, det våra ögon matats med: var duktig.
Det kanske inte är rättstavning, det kanske är en skrivning vi har studerat många timmar inför. Fullkomligt slukat information, lärt oss läxan utantill baklänges framlänges, så skriver vi så pennan glöder, inte med en vackerpenna, snarare är denna av hårdare slag.
Vi lämnar in skrivningen/provet, väntar.
Godkänd eller inte.
Guldstjärna i kanten eller inte.
Belöning eller inte.
Vi har slukat kunskapen, då vi är klara spyr vi upp den.
Vi lämnar in skrivningen/provet, väntar.
Godkänd eller inte.
Guldstjärna i kanten eller inte.
Belöning eller inte.
Vad är så en kommentar, är den till hjälp, eller är det ett bedömande,
en domstol.
Det är mycket lätt att det vilket är menat att hjälpa, stödja omfamna leda vidare,
blir en domstol, ett dömande.
Poesi är skapande skönhet, det har inte en plats i en domstol.
Själen skriver i andens ljus.
I det inre lever den vita duvan,
den flyger fri,
bär den grönskande kvisten i näbben.
Vi har till dig talat mycket och länge runt orden, allt vackert finns skrivet, ni är kärilar/mottagande kärl. Icke alla är mottagande, de vandrar med stängda dörrar, det går inte att anklaga någon för att inte vilja öppna, eller finna nyckeln, det är en god bild: nyckeln är borttappad, vilsegången, minns att nyckeln har legat i byxfickan hela tiden. Den var aldrig vilse och han har tömmat ofta på den, han känner din kärlek runt sig, våndas.
Vi skall inte stanna vid detta, här.
Allt vackert finns skrivet, det regnar ned över er,
regn faller inte av,
det vattnar själen
vattnar de uttorkade markerna
ur sprickorna stiger groddar
sprickorna är händer
hjärthänder
de slut om
helar
fri flyger du in i ljus
Allt vackert finns skrivet, det regnar ned över er,
regn faller inte av,
det vattnar själen
det sjunker in i hudens längtan
vänd ditt ansikte till regnet
vänd det inte in
då du vänder ditt ansikte in vänder du det in i din jordkropp.
Vänd ansiktet utåt bli det barnet är
allt
se barnets lek,
barnet är barnet, det blir gestalten av det barnet ser. Det vill säga om det barnet möter är sant, eftersträvansvärt, värt att efterhärma, finns det ett väsen/ett liv att efterhärma eller är det skuggan av ett sant väsen.
Barnet är fortfarande, under leken barnet, det byter inte kropp så är det inte. Det vilket sker är att barnet är en böljande andning, är andeström eller själsström. Denna ström upphör aldrig, det är att vara evigt ”sammankopplad” med alltet. Det är att befinna sig i den jordkropp vilken är bärare till det ni en gång vävde;Allt vackert finns skrivet, det regnar ned över er, in i er.
Det ovan sagda kan uppfattas vara ett avståndstagande till det inre betraktandet. Det är inte så, barnet vet att det är världen, känner detta. Skulle det hela tiden även i vuxenvärlden vara utspridd skulle det förintas, det finns behov av en kropp av ett hölje. Orsaken till vandringen är att det finns en så kallade yttre anledning till denna vandring, anden har behov av en kropp, själen har ett behov av en kropp för att jaget skall förverkliga himmelvisionen.
Ser du vad detta är nu;
Anden behöver en kropp för att kännande veta vad jordelivet är,
jordekroppen behöver en ande för att vetande känna vad andelivet är,
Åter är detta två strömmar vilka möts i hjärtat,
bildligt talat kan vi säga att då människan dör föds anden, då anden dör föds människan.
Strömmarna möts i hjärtat vid den punkten och Lotusen,
Rosenlotusen öppnar sin famn.