Ballongens berättelse

Barnet stå inför ballongförsäljaren, ballonger i alla färger klara, glittrande, tindrande former, barnet sträcker fram handen i önskan.

Kanske får barnet en ballong, den slinter ur handens grepp, den flyger glädje befriad, på marken står barnet och gråter, sörjer den förlorade ballongen. Ballongen svirrar runt och vad sker; luften går ur.

Barnet ser ballongerna, beundrar ballongernas skönhet, modern och fadern står med barnets händer i sina, tillsammans beundrar de ballongerna, ser genom försäljarens trixande ögon, vänder ansiktet bort från honom eller vänder ansiktet in i skönheten.

Skulle de se sig om eller vända blicken till, skulle de se ballongen flyga, ballongen är försäljaren. Han genomskådades, luftskeppet utan väggar, utan genomsyrad andning stiger vilse till väders, känner sig kunna flyga, för en kortvarig seglats, sedan går luften ur. Vi låter detta väsen icke falla handlöst till marken med sina krossade illusioner av att vara gudom, allenarådande. Vi låter honom falla in i trädens kronor, eller till en fästpunkt. Det tar lång övning att blåsa upp sig i ljuset av sitt inre.

Barnet är syrgastuben, eller heliumgasen, ballongen fylls med de tillitsfullas andning. Ballongförsäljaren växer sig stor, mycket stor, tänk att det endast behövs en liten nålspets för att sticka hål, då uppstår det där ljudet, kroppen släpper gas, mister flygförmågan, ballongen virvlar i panisk rädsla och fastnar eller hamnar någonstans, ser verkligen skrynklig och bedjande ut, blås upp mig, jag vill vara vacker.

Mister flygförmågan, virvlar runt i panisk rädsla. Det är exakt då flygförmågan blir stelförmåga, genom att rädslan får tillåtelse att ta över, utan att se dess orsaksverkan, mister ballongen/försäljaren flygförmågan.

Kanske var det så att försäljaren misstolkade gaserna, kanske trodde han att tuben var kväve, kväve är en stor del av andningsluften, kanske trodde han att markerna skulle bli övergödslade och därigenom skulle han mista sin egenskönhet.

Kanske trodde han att tuben var vätgas, en högexplosiv vara.

Vad han än upplevde, var det den egna upplevelsen, inte den vita upplevelsen, rädslan var rädslan för sig själv, den där gastuben snuddade vid hans inre, vid ballongförsäljarens själv- han såg snuddade vid sitt själv genom barnets ögon/tuben.

Gastuben innehöll helium, visst är det vackert att denna gas, lustgas, påverkar stämman. Stämman blir liksom fortkörning, stämman, ljudet går fortare än heliumet, fotkörningsböter, kan bli en följd.

Helium, uttala det namnet, en ädelgas så vacker, en jungfrulig skönhet, en ädel jungfru sträcker fram den vita liljehanden, ler kärleksfull tillit. Hon svävar med lätta graciösa steg. Det är inte av godo att andas in helium direkt i stora mängder, syre behövs samtidigt, genom att inandas söka äga helium försvinner syret ur andningen och blodet, de visa söker balansera, det är arbetsamt och väsendet svimmar, väsendet behöver hjälp att åter finna andningen; det går icke att äga ett levande väsen för egen vinning, i egensyfte.

Det finns en ädelgas vid namn Xenon, visst är det ett vackert namn, det namnet visar tydligt, riddaren i rustning blank, han lyfter lansen och tar emot bandet från hennes hjärta, han bär det alltid med sig.

Ser du namnen,

Ädla gaser, förmågor:

Helium då du uttalar det ser du dess molnsegling, det ljuva lätta, du ser uppstigandet i kärlek.

Xenon är tyngre och namnet visar vad som kan ske om uttalet i ordet lever, riddaren, mannen fastnar i det arkitektoniska, manligt materiella, kvinnan blir en flyende vind(inte flykt)



Ballongen/försäljaren misstolkade det han såg, han såg genom färgade ögon, insåg inte att i tuben var helium,

En ädelgas, given, skapad genom samstämssånger av Solen och Stjärnornas Ljus. Helium en ädelgas vandrar lever i universum, en ros i universums oändliga trädgård, en lilja, den upptar den största delen av trädgårdens rum, de andas den andas värme till ljus, ljus till värme, ren sannhets kärlek. Den skapades genom en fusion av väte i Solen och i andra Stjärnor. Fusion, sammanslagning, samgående.

Ballongen upplevde, försäljaren upplevde mötet med sitt själv, det skrämde honom, det gav honom icke tillåtelse att tro sig vara en livsgödslare, allt i skenet av ödmjuk lismande mjukröst.

Ballongförsäljaren har trixande ögon, han ger sken av, det enda hans eftertraktan är, är att bli någon.

Observera att detta icke är berättelsen, eller en åsikt om den levande ballongförsäljaren, detta är bilder vilka bär önskan till att/vill lyfta fram och leda till bilden av bot och botgöring.

Gastuben innehöll helium, visst är det vackert att denna gas, lustgas, påverkar stämman. Stämman blir liksom fortkörning, stämman, ljudet går fortare än heliumet, fotkörningsböter, kan bli en följd.

Fortkörningsböter - böter - bot.

Vägen är byggd för en viss hastighet, det finns orsaker till hastighetsbegränsningar.

Hastig het be gräns ning.

Hastig rörelse, utslängda tankar utan vetande kännande, trampa på gasen och köra för fort utan hänsyn, hänseende.

Het, är en värmeyttring vilken stigit över gränsen, egovrede är ofta het och förgörande, säger/vrålar: ned på knä du lilla, se min skönhet, min storhet.

Be, är bön är samtalan, att be om lov är att leva med hänseende, är att leva i moraliska gränser, vilket gör ning, lev med den stavelsen och upprepa den, den blir en glädjesång vilken befriar andningen, befriar luftvägarna upp genom näsan, näsroten, roten till hastig uppkommen vrede nyses ut.

Skogen andas ut, rörelsen är i balans.