Barnet Trädet Blomman

Genom att kasta värderingar, tomma ord och uttryck runt sig, skräpar människan ned. Det är jämförbart med att se dikesrenarna vara fyllda med skräp, det är jämförbart med att inmundiga föda och kasta förpackningen var helst det behagar.
Skräptankar, skräpord är det vilket färgar väsens liv genom dessa värderingstrappor, genom att färga väsen genom de egna värderingarna.
Det finns inte behov av att värdera liv för det är ofrånkomligt att vi har stigit fram ur samma händer, oavsett om ni vill förklara det enligt vetenskapliga teorier eller religionsbilder eller sagobilder.
Väljer ni att stiga ur helheten, vara enskilda individer så gör det, inse dock att allt liv är förenat.
Det du gör återverkar genom att du färgar ett väsen.

Trädet är där och i denna strof förtäljer trädet att det dricker sina färger ur jords händer, orden är mycket talande.
Barn dricker sina färger genom jords händer,
Genom färdiga bilder.
Trädet berättar och i denna strof, kommer bladen utifrån.
Trädet berättar samtidigt att inom jords händer, nämligen i mitten av rotkronan växer en jungfrulig ros.
I natten slår hon ut sin krona den skimrar röd, den vilken genomlyst händerna med en lampa vet att denna röda färg ärt glödens färg/zinnoberröd, den är värme.
Trädet berättar att i dagen slår hon sina kjolar om, höljer trädet i kärlek, i sin värme.
Vad har blomman under trädet att berätta, hon sluter kronan i natten, in till bröstet, hon öppnar kronan i dagens ljus.
Denna blomma är vit, hon är utanför trädet, växer vid trädets rötter, hon är den inre blomman och den yttre.

Nu kommer jag till detta med att lyfta fram eller ur eller ut.
Bilden av den gamla kvinnan vilken skalar äpplena stiger fram, hon lyfter dem ett efter ett och ser, ballongförsäljaren stiger fram, barnet ser genom de trixande ögonen.

Dessa bilder visar, att varje färg, varje utifrånkommande färggivning skall lyftas ur, stammen har behov av att bli bildligt talat ihålig, för att se.
Iden har behov av att bli tom för endast i den tomheten, i tystnaden talar sannheten.
Endast där finner trädet förmågan att se de färger vilka är dess liv, dess väsens ursprungs kärna.

Det kanske förundrar den vilken läser att det växer en röd skimrande ros inom jordens händer, att bladen är gröna.
Varför ställa en ifrågasättande fråga, svaret är enkelt; det är komplimenterande verkan.
I det inre lever värmen, strömmar ut, bär/har förmågan den sunda viljan att verka utåt i kärleks gärning, i det yttre vaknar det gröna, stillhet,
Harmoni susar vinden in i ängens blommande famn.