leende barnaögon

Dagen öppnades med leende barnaögon,
berättelser om nattens möten,
skuttsteg och knirrande knorrande barnmage,
mormor
mormor är du vaken nu

är du vaken nu
det är sol nu

den gamla ramlar ur bädden
söker fånga stegen
samla kroppen,var är de

solstrålssteg dansar runt henne
den lille mumsar vindruvor
mormor jag älskar vindruvor
ska vi gå ut nu

sakta samlas hennes kropp ihop

hon tvagar den lille
klär honom till lekdans
dukar bord och bjuder till frukost
den lille mumsar gladeligen
tack mormor
nu går jag ut
han skuttar vind ut,h
älsar solen och sanden och och

den gamla donar,söker visa honom att han vågar vara själv ute
han strålar lycka, ropar då och då mormor
jag svarar och han strålar ännu mer.
Så trippar jag ut med kaffe i handen,
vi upptäcker Nyckelpigor och det ena med det andra.
Fåglar samlas runt den lille säger; mormor titta dina vänner,
han stelnar, en fluga sitter på hans arm, åter fylls jag med undran; varför är han rädd.
Berättar om det stora och det lilla, luften fylls av humlesång; hör så vackert den sjunger, vilken snällsång, den lille ser lite undrande ut, ser en Fjäril och ler.
Vi vandrar till bäcken; idag kastar han damm, dammet plaskar och dagen vandrar