Tag en penna, skissa med spetsen, rörelsen av ett djur eller en människa eller, eller, ser du ur rörelsen stiger väsendet fram. Detta lever starkt inom barnet vilket är världen, leker de ett djur eller en sak blir de detta, det går att genom barnets rörelse se vad de är. De är världen och det de gestaltar. Denna förmåga är det vi söker lyfta fram genom bilderna, genom igenkännande beröringspunkter. Detta måste ske intill dess att rörelsen åter lever inom väsendets hela gestalt.
Naturligtvis vore det bättre om den direkta rörelsen av ett väsen steg fram för att tydliggöra. Rörelsen lever i utandningsluften, är: Tag en penna, skissa med spetsen, rörelsen av ett djur eller en människa eller, eller, ser du ur rörelsen stiger väsendet fram.
Rörelsens och Formens andar samskapar.
Jämförelser, metaforer, liknelser.
Du nämnde detta med namngivningsceremonier i ett sammanhang:
Modern bar barnetBarnet andades ljusFadern vandrade till klippans högsta topp/platåLyfte barnetin i Månmoderns silverviskade namnet in i Barnets öra/snäcka,
det är gott att lyfta fram detta här; varför finns det ett behov av att använda ett annat väsen för att uttrycka exempelvis kärlek till ett väsen: jag älskar dig min ros, varför inte säga direkt namnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar