lämnade

Hon lämnade de höga sko0garna bakom sig med sig, hon bar dem inom hjärtas händer
Hon är buren av de högas handvingar
Mjuka mosssteg vaggade hennes smärtsteg in i sömns vakendvala
Vita skogsstjärnor
Följde henne
Lyfte dagghänders skålar
drick vackraste drick ljus
den vitpälsade följde henne var än hon vände sig
hon bar trasig skrud
sönderriven, trådar hölls samman av skirhänder
hon följde visad stig
mjukjordar bar hennes blodssteg
hon vandrade in i den gröna gryningens ljus
lämnade den röda skymningens hopp
stenar bad henne till, rundstenars mjukminnen tröstade vissnad blomma
vattengårdar sköljde dem rena, sångerna vågor vaggade ljusglitter
Hon ställde sig på stranden av spegelsjön, viskade hjärtbön
Moder tag så emot min kalk
Stenar visade väg, deras händer bar henne in i havs famn
Hon fördes in i spegelland, mötte sannhetens ljus
…
hon följde visad stig
mjukjordar bar hennes blodssteg

vandrade in i den gröna gryningens ljus
lämnade den röda skymningens hopp

stenar bad henne till, rundstenars mjukminnen tröstade vissnad blomma
vattengårdar sköljde dem rena, sångerna vågor vaggade ljusglitter

hon ställde sig på stranden av spegelsjön, viskade hjärtbön
Moder tag så emot min kalk

Stenar visade väg, deras händer bar henne in i havs famn
Hon fördes in i spegelland, mötte sannhetens ljus


Gången, stigen rinner in i havet,stenar små stora,dropparringlar strömmar in i havs famnär havs sandär strandär havets droppar är alltSol strålar leende ljussträcker fingrar in i hav, solstrålar värmer havtystnaden silvertystnaden är så oändligt vacker.Molnen är mjuka behagliga kravlösa, viskar var i dig var i allt var i ossser himlarnaser havetser deras gemensamma handvet att allt är allttimmar är inte mertid upphörhavet speglar haveti spegellandet lever sannhets ljuskravlöstlöst från kravord, livsgestalter vilka stiger fram,det finns vackerhänder, de omfamnar oss,tiden far inte alltid varsamt med mig, tiden är för mig svårbegriplig, den är svår att vara i... vet att vi inte behöver vandra i den, ändå är vi här, med varsamma händer har vi burits in i den mänskliga tiden...kanske för att se att den kan öppnas...vara vårt Samarkand...vårt schamballa...ibland längtar jeg hem... till spegellandet.