ringelstigen

Vandrade nedför ringelstigen med den lilla barnhanden inom min, vi samtalte liv.
Stenar rullade med iver under våra fötter, vi stödde varandra under vandringen i stenvattenfallet.
Träden andades runt oss, med oss, blommor, skogsblommor följde oss, en trollslända satte sig stilla, i ett ögonblick, i ett stilla andetag fann solstrålar vingar, regnbågslinjer uppenbarades, så flög den silver väg, en vit fjäril dansade alltmedan vi vandrade i stenvattenfallet,
Vi skymtade havet, följde doften, var under tallarnas valv, kände barr under fötter, stenar var nu sand, miljoner av stenar, korn, grus, sand rann in i hav.
Havet glittrade, näckrosor vaggade vågor.
Bakom os var det skira blå himlahavet framför oss, förändrades himlahavet, till mjukt duvblått siden eller kanske sammet, molnen, var utsuddade konturer, mjuk dimma, själen fylldes av längtan att stiga in i, solen svepte dessa mantlar runt sig, vinden vaggade hav,
Den lille skuttade in i hav, med glitterpärlor dansande runt.
Jag såg havet skifta i rost röda nyanser, fiskar hoppade dans.
Vassens vajande plymer var fri andning
Havsfåglar seglade vind.
Vågor svepte runt strand, jag grävde ned tårna, djupt in i sanden, såg dem alla slätas ut av havs händer,

Naken inför henne stod jag, med händer fallna utmed sidor
Stegen planterades i sand, kände hennes vågberöring
havet skimrade rost röd värme
I fjärran, nära
tindrade glittrade vattenskålar
näckrosors blad,
gulkronor, solkronor andades svar
vind svepte om frysande skulderblad, vattenfall forsade utför rygg
förenades med hav
ögon vändes till himmelsäng
änglahav var över
ovan
Vingar mjuka svepande vidrörde längtans bleka kind
Vitkalkad stelnad tomsmekt
Blåskimrande skrud höljdes av skira vitslöjor
Solhänder kupades
Moln lades runt Solfamn
Pelare skönjdes
Ljusband
Hårband
Fingerband
Oh huru ljuveligt mjukt var icke himmelshavet
Sammet, siden skimmerhav mjukt smekande
Sakta förmår jag lyfta armar till bön om tillgift
Vindfång gav mig vingar
Ögon vändes till jordstrand såg vågor sudda steg
Jag sitter vid elden känner värme
Närhet
Trumma ljuder smekande gryning silverfåglar flyger
Min älskade talar
Trumman ljuder
Jag reser mig i hjortskinnsskrud, med bjällerband runt vrister
Rodnande värmes kinder, livfyllda kvinnoögon strålar kärlek
Kvinnoljus dansar kärlek för honom
Trumma tystnar
Han lägger den id sin sida
Reser sig
Bjuder hand
Smeker av mig klädnad
Jag kryper in i älskad famn är hemma
Vaknade
Såg havet sudda ut alla spår av tid.



Vackrasteibland - ofta lever jag med bilden av- blå är längtans blomma.Vad är denna bild har jag många gånger levt med,sitter med längtan i min famn, Längtan är mångdimensionell,Lyfter blicken ser det skira blå himlahavet, är det längtan- ibland gör detta rena starka ljus ont att möta då längtan är stor, så ser jag åter det blå.Blå bär en vilja att omsluta , hölja,det bär denna längtan så stark att den kan kväva oss, djupt i det inre finns en pärla, gyllenpärlan, den räddar oss från det blådet blåas vilja till att kväva.Nej, det är inte det blå vilket kväver, det blå vill vagga oss till sömns, ro , vackerdröm, våga vidare tro på till liv.Det blå är en moder god, hon vaggar barnet till rosenkind.Kanske är det så att det blå är den mantel av kärlek vi en gång kände oss hemma i.Kanske berättar denna mantel med de vilka var och alltid är med os att pärlan är där,de viskar till oss- Lev - Lev ditt vackerliv för oss. Det är få människor vilka kan skänka oss upplevelsen av hem, då de vandrar vidare in i sin nästa dröm vilken inte är nästa, den är en skönhetsvandring,se bilden av en vacker sal, de vandrar, en dörr skymtar, en skir tyllgardin andas, de vandrar in i "nästa" rum.Med de vi är förbundna med är vi alltid tillsammans,vi viskar med kärlek till dem; Lev, Lev ditt vackerlivDe viskar med kärlek till oss; Lev, Lev ditt vackerliv. Vackraste dina steg är välsignade, lyssna till skönheten inom dig. Blå är längtans blomma, ser Förgätmigej; hon är vacker, blå kronblad gult i mitten...vaknar i vårens gryning.

Ursprungsfärgen stimulerar organet medans komplementärfärgen lugnar
Varje inre organ med tillhörande reflektorisk zon har en färg, sin färg vilken den reagerar för. Denna färg stimulerar organets verksamhet, komplementrfärgen däremot verkar lugnande